De senaste dagarna har Örnsköldsviks vidlyftiga affärer valsat runt i media, och varit ”talk of the town” bland gemene man. Och det med all rätt. På ett fåtal år har kommunens lån-och borgensskuld nästan 3-faldigats, och utgör nu snudd på 6 000 miljoner kronor. Och det på en befolkning som är mindre än 55000 i kommunen.
Översiktligt räknat bär alltså samtliga kommuninvånare, gammal som ung på en kommunal skuld om drygt 100 000 kronor. Och allt detta för att vi haft en politisk ledning i kommunen som klivit över alla rimliga gränser i sin strävan att ”ha en optimistisk inställning” för att bara använda ett av alla dessa undanflykternas låneord.
Nu är det nämligen inte så roligt längre, och då måste olika verbala undanflykter lyftas fram. Den opposition som förr gick i armkrok med den politiska majoriteten, blåser nu i varningspipan, och den politiska majoriteten söker med ljus och lykta efter en rimlig förklaring, naturligtvis en sådan som ligger utanför deras eget ansvar.
Och ändå borde det vara så uppenbart, en kommunal ledning utan egen erfarenhet av internationella affärer skall inte ge sig på sådana vilket är fallet med sorgebarnet SEKAB. Och lika sanslöst korkat är det att med motiveringen att satsa på fjärrvärme bygga ett kraftvärmeverk med en kapacitet 20-falt högre än den som behövs för fjärrvärmebehovet. Nu sitter man med en gravt överdimensionerad anläggning och måste bära dess kostnader. En anläggning som dessutom nästan fördubblades i pris mellan beslut och färdigställande, 700 miljoner blev till ca 1200 miljoner.
Högmod går före fall, vem som står för högmodet är inte svårt att fastställa, där återfinns den politiska ledningen i kommunen, inklusive en undfallande opposition. Vem som får stå för fallet är också dessvärre lätt att se, det blir medborgarna. Och i kommunen som också gjort sig känd för sina generösa politikerpensionerna, skärper man nu avgifterna inom omsorgen kraftigt. Nu skall de gamla och svaga, de med svaga röster bära bördan.
2011.11.28
Jarl Strömbäck
1 kommentar:
I Örnsköldsviks kommunfullmäktige sitter 61 ledamöter.Alla, ingen nämnd och ingen ej heller glömd, är säkert lika illa berörda av hur denna skuldbörda har tillåtits byggas upp av ett fåtal personer och lagts på våra axlar och även för kommande generationer.Två frontfigurer passerar ständigt i media,"Flickan med guldbyxorna" dvs det S-märkta kommunalrådet Söderström och hennes vapendragare som i media allmänt går under beteckningen "Etanol-Jesus" dvs bilhandlaren Carstedt.
Varför reser sig inte en enda av dessa 61 ledamöter i fullmäktige, slår näven i bordet och säger att nu j-lar anamma har vi fått nog?
Och...Nu kräver vi att kommunalrådet med omedelbar verkan lämnar sitt uppdrag. Vi kan inte längre tillåta detta ekonomiska blindstyre få sitta kvar i kommunens ledning och leka industrimagnat med våra skattepengar.
jag tror att om en enda ledamot hade så pass kurage, så sattes bollen i rullning och resten skulle sköta sig självt.
Men jag och många med mig har fått den uppfattningen att kommunfullmäktiges viktigaste funktion för allt för många,är att det fungerar som en social mötesplats och en social aktivitet för alltför många sysslolösa ledamöter. När man ser ledamöter sitta där årtionde efter årtionde och verka för ingenting, då undrar man om de inte kunde göra bättre från sig i andra aktiviteter, typ som volontärer inom Röda korset och liknade föreningar.
Men...När rädslan att göra bort sig genom att störa ordningen i salen och kanske mista sin plats med allt som det medför av sociala aktiviteter och kaffedrickande med lättskvaller och insikten om ens egen förträfflighet och betydelse, när rädslan sitter så djupt i kroppen att ryggraden mjuknat som kokt sparris, ja mina vänner, då sitter vi där vi sitter och spektaklet fortsätter. År efter år. Och skuldbördan bara växer och växer.
Skicka en kommentar