HC
Andersen var en skarp iakttagare, och en lysande skribent. Få om ens
något som skrivits i koncentrerad form har en större relevans än
just sagan om kejsarens nya kläder. Bedragaren som förmådde
kejsaren att tro på drömmen om det utopiska. På vägen
utmanövrerades tvivlarna den ene efter den andre, och på olika
sätt.
Till
sist gick kejsaren trotsigt stolt med sin krona på huvudet, naken
inför folket men i tron att han bar den förnämsta av dräkter.
Men folket såg verkligheten, den att kejsaren var ju naken.
I
vår tid finns parallellen i högsta grad i kommunen norr om skogen.
Där lät man sig förföras av bedragaren i en bilhandlares
förklädnad. Ethanol-jesus hade landat, och nu skulle fabriker
byggas, landet skulle bli rikt. De som hissade varningsflagg var
bakåtsträvare, hade inte förmågan att se möjligheterna.
Men
bedragaren såg möjligheterna, andra möjligheter. Sedan kommunen år
2005 väl fastnat på den utkastade kroken, tog han de för
utbyggnaden i Norrland avsedda pengarna och åkte ner till Afrika för
att bygga sockerfarmer. Talat om etanol ur träråvara, var inget han
trodde på, framtiden fanns i andra delar av världen. Talet om den
välsignelsebringande norrländska etanolen fick fortsätta ännu
några år, innan bubblan sprack.
De
hundratals miljoner som skulle använts för fabriker och
arbetsplatser i de norrländska länen försvann i afrikanska, polska
och andra projekt. Kommunen står nu med ett utarmat energibolag som
behöver ca 1 miljard i nya pengar för att inte gå omkull. Och
kommunalrådet, vår lokale kejsare gör sitt bästa för att skyla
sin nakenhet.
Priset
för godtrogenheten förklädd i det förföriska ordet möjligheter,
får nu kommunens invånare, i synnerhet de äldre betala. Höjda
avgifter, sparbeting på 2,5% i kommande budget i verksamheter som
redan tidigare hyvlats hårt.
Hur
stort är tålamodet egentligen, är uppgivenheten så stor att man
inte förmår utkräva ansvar?
2012.04.11
Jarl
Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar