Sammanträffanden

Ord kan betyda ha väldigt olika innehåll, beroende på tillfälle och sin omgivning. Ett av dessa ord är sammanträffanden. Ett mycket trevligt sammanträffande hade undertecknad vid den familjesamling över ett digert julbord gårdagens kväll (7.12) bjöd oss 8 personer på Söråkers Herrgård. (Den allra yngste familjemedlemmen, ett år gammal, fick stanna hemma under överinseende av en förtjust morbror). Förutom god mat kom också en välsjungande och prydlig flickkör och underhöll oss med en applåderad skönsång en stund.

En annan betydelse får ordet när man närmar sig den just i dagarna hetaste frågan i det politiska livet i kommunen norr om skogen. Hockey-laget som med frikostiga subventioner, 60 miljoner från kommun, länsstyrelse och EU fick sin Arena år 2006, vill nu ha mer pengar. Glömda är försäkringarna om att man naturligtvis skulle se till att Arenan inte blev en ekonomisk börda för kommunen.

Nu, några år senare är tongångarna andra. Det räcker inte med de 175 kommunala miljoner som man får via det 25-åriga avtal som gäller för närvarande. Man behöver ständigt nya kommunala tillskott.

 Är det ett sammanträffande att den omsvängning som nu sker, kommer när det nya oppositionsrådet, gift med den som drev igenom byggandet av arenan tillträtt?

Se i det avseendet bloggen ”Farväl opposition” från i november.

Den som varit med i, och intresserat sig för maktspelet och den ekonomiska hanteringen i kommunen norr om skogen, blir kanske inte förvånad. Mönstret känns igen från tidigare affärer med SEKAB och Domsjö Fabriker.

 En reflektion i det nu aktuella fallet är den, att det är sorgligt att man lärt så lite.

2013.12.08

Jarl Strömbäck

SPI Välfärden

 

Selektiv rapportering

Det är adventsdagens morgon när detta skrivs. Det ljusnar så sakta över ett vintrigt vitt landskap. Dagen skall få bjuda på stämningsfull musik så småningom, men först några reflektioner efter kommunfullmäktige den 25.11.

Där kunde man dagen efter mötet på lokalpressens första sida se rubriken ”Het debatt om MoDopengar”. Vari den hettan fanns kan man undra, de traditionella partierna var ju i grunden rörande eniga om den tilldelning av ytterligare 9 miljoner/år som klubben tydligen önskar, som påbröd på de dryga 6 miljoner man redan får.

 

Om något parti försökte modifiera bilden så var det SPI Välfärden, men om det finns inte en rad i de senaste dagarnas rapportering. Nyhetsjournalistikens grundregel att den skall präglas av objektivitet, saklighet och opartiskhet får numera av allt att döma stå tillbaka för andra värderingar.

Av det skälet bland annat, kommer här något av den info som framfördes från fullmäktiges talarstol. Av nyckeltalen ovan framgår med all önskvärd tydlighet att klubbens ekonomiska ”problem” är relaterade till bristande kostnadskontroll. Inte till bristande resurser. Trots ökande intäkter mellan åren 2007-2013 balanserar man inte ekonomin.

Till skillnad från en del andra siffror som tillåts utrymme i debatten. Inte sällan tagna ur luften och det personliga tyckandet, är bilden ovan tagen direkt ur klubbens årsredovisningar.

Om kultur – och fritid har nya och hittills okända ekonomiska muskler att förfoga över, då finns mer angelägna områden att stödja än den glupande, alltid hungrande verksamheten i MoDo Hockey.

2013.12.01

Jarl Strömbäck

SPI Välfärden

Anpasslingars dans

Häromdagen hade kommunen norr om skogen samlat sitt fullmäktige till möte. Dagordningen var inte särskilt spännande, frågan om felaktig medicinering, något som avkortar livet på gamla personer verkade inte väcka särskilt intresse, trots att kommunen är en värstingkommun på området.

Inte blev det mer livat när frågan om MoDo Hockeys återkommande krav på pengastöd skulle diskuteras. Vi fick av kommunalrådet veta att hundratals evenemang ordnats i palatset på Framnäsudden. Arrangemang vilka annars inte skulle kommit till stånd? Men ingenstans, inte heller i ägarens årsredovisning kan man utläsa vinst eller förlust på de arrangemangen. Varför tydliggörs inte det kan man undra?

Sedan vandrade representanterna för de som i alliansens form ibland kallar sig opposition fram och sjung sin lovsång. Det blev till en anpasslingarnas verbala dans. Utan varumärket MoDo är tydligen Övik illa ute enligt dessa? Som om någon skulle ifrågasatt varumärket? Så mycket märkligare då att klubben tycks göra sitt bästa för att solka ner det genom sitt handlande. År 2007 var vinsten +5 miljoner trots en väsentligt lägre omsättning än man har nu. Kommunen betalar redan idag via ett 25-årigt lån samtliga räntekostnader för Arenan. Varför fokuserar man på anläggningen när problemet istället är bristen på kostnadskontroll hos ägaren/föreningen.

Hur är det möjligt att annars personer som gärna vill framstå som omdömesgilla, plötsligt beter sig som vore de besatta av en inre övertygelse? En övertygelse som med tvivelaktiga siffror och argument landade i att visst måste vi nu ställa upp på föreningens krav?

Nu skärps pennorna och skrynklas pannorna hos fullmäktigeledamöter, inte för att med kraft hävda att ägaren till arenan har samma självklara skyldighet att se till att man har ordning på sin affär som andra företag. Nej av den så kallade debatten framgick med önskvärd tydlighet att man kommer att bistå med de kommunala medel som klubben anser sig behöva. Beslutet måste bara ges en säljbar inramning.

SPI Välfärden hävdar de enskilda företagens rätt till oberoende, men också deras skyldighet att anpassa sin verksamhet efter de förutsättningar man själv medverkat till att skapa. Några ytterligare pengar är vi inte intresserade i att stödja föreningen med.

2013,11,26

Jarl Strömbäck

Relingsvägen 22

89178 Bonässund

070 6727669

Farväl opposition...

Frågan om det frikostiga penningflödet till MoDo hockey får allt fler dimensioner. Ur demokratisk synvinkel är det anmärkningsvärt att vi nu får del av informationen från senaste mötet i kultur-och fritidsnämnden, att beslut att tillföra ytterligare 90 miljoner till klubben nu är förankrat och klart.. Beslutet som skall tas i fullmäktige den 16 december är alltså en ren formalitet. Att det är så bråttom tyder på att man vill göra en tilldelning också för innevarande år. En gyllene gåva om 9 miljoner lagom till årsskiftet, kompletterad med ytterligare en sådan när vi vänt blad och skriver 2014.

Den ytterligare tilldelningen är orimligt stor mot bakgrund av kommunens ekonomi, och det krav som ställs på dess förvaltningar. Att binda kommande fullmäktige i 10 år till beslutet, skall jämföras med hur man hanterar budget inom förvaltningarna. Där prövas varje krona årligen i samband med budgetarbetet. Nog är det märkligt då att godtycket får härja som det gör i relationen till MoDo Hockey.

Hur hanterar då oppositionen situationen?

Se gärna den här länken, den ger svaret.

http://www.svtplay.se/klipp/1615090/kritiserar-hockeyjamforelse

Vi har fått ett nytt oppositionsråd. Hennes intresse för att debattera ekonomin i kommunen var obefintligt i samband med det tertialbokslut som redovisades i oktobers KF. På lokaltidningens kommentarsfält kunde man häromdagen ta del av informationen att hon är gift med den person som i sin egenskap av ordförande i MoDo Hockey samtidigt som han var VD i lokaltidningen var den som mer än andra drev frågan om den nya arenans byggande för mindre än 10 år sedan. Det hindrar inte att hon enligt ovanstående länk tydligt tagit ställning till förmån för tilldelningen av extra pengar till klubben.

Det för osökt tanken till jäv.

Jäv är en rätts- eller beslutssituation där en person kan tänkas vara partisk eller där det finns någon särskild omständighet som kan rubba förtroendet för personens opartiskhet. Den som invändningen riktas mot kallas jävig. En jävig person får inte delta i beslutet i fråga eller i förberedelserna för beslutet. För att jäv ska föreligga krävs det inte att personen är partisk utan bara att situationen är sådan att det typiskt sett finns skäl att misstänka partiskhet, vilket inte alltid är helt oproblematiskt.

Så definieras jäv i laglig mening, jag överlåter till läsarna att göra sina bedömningar. Men om oppositionen i alliansens kläder varit svag redan tidigare, är det kanske Farväl opposition som gäller nu.

2013.11.24

Jarl Strömbäck

Kommunal gunstling

 

På senare tid har kommunens norr om skogen välvilja att ge sitt hockeylag ytterligare 90 miljoner i stöd över 10 år, väckt mycket känslor. För att tydliggöra beloppet bör man sätta in det i ett större kommunalt sammanhang. Av det skälet vill vi delge läsarna en del ytterligare information vi hoppas kan bidra till större förståelse av det som nu sker.

Vid färdigställandet av kommunens nya Arenan 2006 fick ägaren/klubben ett 25-årigt avtal med kommunen som innebär att föreningen får ett bidrag som startade med 5,3 miljoner/år och med en årlig uppräkning om 2%. Avtalet gäller oberoende av vad föreningen presterar sportsligt, och innebär att den sammanlagda summan blir Sek=175 miljoner. Det motsvarar ungefär kostnaden för byggandet, om man bortser från de väl tilltagna offentliga stöd som kom bygget till del.

I klubbens senaste årsredovisning är räntekostnaderna för drygt 6 miljoner Sek. Det årliga bidraget enligt avtalet är också drygt 6 miljoner Sek. Med andra ord täcker kommunens bidrag föreningens/Arenans kapitalkostnader.

Den helt dominerande kostnaden i klubbens årsbokslut är lönekostnaderna. De är i senaste årsbokslut mer än 77 miljoner. Så frågan vi alla borde ställa är, varför skyller man kostnaderna på Arenan, som vad avser låneräntorna täcks av kommunens stöd?

En annan aspekt är relationen till andra föreningar. I kommunen påstås vi ha ca 700 föreningar. Av dess får 258 föreningar, idrott-kultur-handikapp etc, stöd/bidrag i någon form, i huvudsak via kultur och fritid.

Det sammanlagda stödet till dessa föreningar är drygt 18 miljoner. Stöden till klubben redovisas endast med ett marginellt litet belopp här, man har tydligen en särskild fil för relationerna med Föreningen.

Att klubben har haft en gräddfil in till den politiska ledningen i kommunen framgår väl av det politiska ledarskapets handlande och prioriteringar. De bedyranden om det riskfria i att satsa på den stora nya Arenan, istället för att bygga om gamla Kempis för halva kostnaden, visar nu sitt verkliga ansikte. Och medborgarna förväntas i vanlig ordning gapa och svälja.                               

Jarl Strömbäck                                      Peter Byström

SPI Välfärden

 

Som man sår får man skörda.

 

 

Som man sår får man skörda!

 

Ibland kan det vara på sin plats att gå tillbaka till den tid när sådden till det som nu skördas gjordes. Nedanstående text är tagen ur ett debattinlägg undertecknad hade i mediedebatten i maj 2004. Arenan kommer att få sin bästa tid 2010-2020 var budskapet, och inga krav på kommunala extrapengar. Som man sår får man skörda.

 

 Den tiden är förbi när rovdrift på de offentliga kassorna var förbehållen affärslivets skojare med nummerkonto i något avlägset land. De som mot rundliga ekonomiska stöd öppnade en verksamhet, kasserade in bidragen och försvann. Nu ställs kraven från långt närmre håll. Med hot om nedläggning av verksamheter kombinerat med löften om framtida vinster krävs att alltmer av den kommunala kassan sätts in i riskfyllda projekt. Ett exempel så gått som något är hotet att stadens elitlag i hockey kan komma att försvinna om inte en ny arena kommer till stånd. Och i ÖA meddelas 2004.02.17,”arenan kommer att få sin bästa tid 2010-2020.” Underförstått förskjuter man kraven på lönsamhet till en avlägsen framtid. Vem minns då vad som sägs nu?

 

Kommunens kassa är i grunden inte annan än den privatekonomiska. Skulder och intäkter måste gå ihop. Ökas skulderna på ett område så måste de minskas på andra. Följaktligen räknas nu inför budgetarbetet 2005 på indragningar av kanske så många som 60 lärartjänster. På omsorgens område ser vi en utveckling där de gamlas krav på valfrihet i boendet de sista åren, alltmer förvandlas till en husarrest i det uttalade syftet att spara pengar.

 Vi har alla att göra våra prioriteringar. Inom affärslivet används ibland begreppet de tre generationernas företag. Den första generationen bygger upp verksamheten, den andra generationen förvaltar den och den tredje generationen förskingrar den. Måhända har det sin motsvarighet också i vissa politiska sammanhang.

 För de som önskar flytta till vår stad finns kanske anledning att fundera över inte bara det personliga nöjets estrader, utan också hur skolgången blir för Era barn, liksom omsorgen om Era gamla den dagen de behöver den. Eller tillhör ni de osjälviska som uppoffrande och utan att klaga är beredda att påta er rollen som anhörigvårdare när den dagen kommer?

 

Så till de företrädare för näringslivet som argumenterat för Arenan. Vill ni verkligen göra en insatts i den här frågan, så överta det lånekrav som nu ställs på kommunen. Logerna i den mån ni hyrt sådana kan ni ju sannolikt dra av på Era deklarationer som representation vilket innebär att det i grunden är vi skattebetalare som får stå för dem. Och ev. framtida förluster i Arenan kan ni säkert med en lämplig bolagsbildning få avdragsgill också. Så förskjuts åtminstone det omedelbara ansvaret bort från kommunen. Och det kommunala kravet på ”god ekonomisk hushållning” kan kanske få en verklig innebörd.

 

 

2004.05.23

Jarl Strömbäck

Relingsvägen 22

891 78 Bonässund

0660-370354

 

Tillbakablick Arenan

När det här skrivs har facit för den krisande hockeyklubben i kommunen norr om skogen år 2012 kommit. Nära 6 miljoner back, och det egna kapitalet på väg att ta slut. Av en ”tillfällighet” presenteras samtidigt en köpt utredning vilken skall visa på klubbens oerhörda betydelse för kommunens existens. Och företrädare för det synsättet får gott om plats i lokaltidningen, vilket inte gäller dess kritiker. Så krattas manegen för styrda beslut och nya kommunala miljoner till klubben. I det sammanhanget kan det vara på sin plats med en tillbakablick, ett inlägg vilket fanns att läsa i lokaltidningen den 28.5 2004.

Som man bäddar får man ligga.

 

 Den tiden är förbi när rovdrift på de offentliga kassorna var förbehållen affärslivets skojare med nummerkonto i något avlägset land. De som mot rundliga ekonomiska stöd öppnade en verksamhet, kasserade in bidragen och försvann. Nu ställs kraven från långt närmre håll. Med hot om nedläggning av verksamheter kombinerat med löften om framtida vinster krävs att alltmer av den kommunala kassan sätts in i riskfyllda projekt. Ett exempel så gått som något är hotet att stadens elitlag i hockey kan komma att försvinna om inte en ny arena kommer till stånd. Och i ÖA meddelas 2004.02.17,”arenan kommer att få sin bästa tid 2010-2020.” Underförstått förskjuter man kraven på lönsamhet till en avlägsen framtid. Vem minns då vad som sägs nu?

 

Kommunens kassa är i grunden inte annan än den privatekonomiska. Skulder och intäkter måste gå ihop. Ökas skulderna på ett område så måste de minskas på andra. Följaktligen räknas nu inför budgetarbetet 2005 på indragningar av kanske så många som 60 lärartjänster. På omsorgens område ser vi en utveckling där de gamlas krav på valfrihet i boendet de sista åren, alltmer förvandlas till en husarrest i det uttalade syftet att spara pengar.

 Vi har alla att göra våra prioriteringar. Inom affärslivet används ibland begreppet de tre generationernas företag. Den första generationen bygger upp verksamheten, den andra generationen förvaltar den och den tredje generationen förskingrar den. Måhända har det sin motsvarighet också i vissa politiska sammanhang.

 För de som önskar flytta till vår stad finns kanske anledning att fundera över inte bara det personliga nöjets estrader, utan också hur skolgången blir för Era barn, liksom omsorgen om Era gamla den dagen de behöver den. Eller tillhör ni de osjälviska som uppoffrande och utan att klaga är beredda att påta er rollen som anhörigvårdare när den dagen kommer?

 

Så till de företrädare för näringslivet som argumenterat för Arenan. Vill ni verkligen göra en insatts i den här frågan, så överta det lånekrav som nu ställs på kommunen. Logerna i den mån ni hyrt sådana kan ni ju sannolikt dra av på Era deklarationer som representation vilket innebär att det i grunden är vi skattebetalare som får stå för dem. Och ev. framtida förluster i Arenan kan ni säkert med en lämplig bolagsbildning få avdragsgill också. Så förskjuts åtminstone det omedelbara ansvaret bort från kommunen. Och det kommunala kravet på ”god ekonomisk hushållning” kan kanske få en verklig innebörd.

 

 

2004.05.23

Jarl Strömbäck

 

Spelberoende

Kommunen norr om skogen är intressant. Den borde kunna bli en tummelplats för socio-ekonomiska doktorander, med ambitionen att tjäna till sin doktorshatt genom studiet av en kommun med alldeles egna meriter. För så måste man väl se det, när en kommunledning med absolut egen majoritet på drygt 10 år lyckas med konsten att gå från en välmående sådan, till rekordstor skuldsättning. En skuldsättning som i ett vanligt bolag skulle stoppats av bankerna långt tidigare, i de fallet skall ju tillgångarna överväga skulderna.

Och samtidigt samma förblindade oförmåga att se och erkänna sina misslyckanden. Lyckan och priset ligger alltid runt hörnet för de ledande i partiet, då skall allt visa sig vara rätt, alla beslut som kostat miljarder visa sig riktiga.

Så resonerar också den spelberoende som förlorat allt, men ändå lånar till nytt spel. Skillnaden är att han eller hon inte kan vräka över skuldbördan på andra via skatten, vilket kommunledningen kan.

Och vinnarna finns i det som annat. I betongfortet på framnäsudden huserar kommunens i särklass mest välavlönade löntagarkollektiv. Det hindrar inte att hungern efter kommunala miljoner ständigt är aktuell, mycket vill ha mer, kreativiteten flödar liksom pengarna från den kommunala kassan. Här några exempel från de senaste året.

Driftsbidrag                                           Sek=5.946.600

Anl. Bidrag omkl. etc                           Sek=      76.230

60% av drift el etc.                               Sek=     228.148

Amorteringsfrihet på lån                 Sek=2.000.000

Tjänstecentrum  sponsor                   Sek=   483.000

Köp av MoDo-hallen                          Sek=10.000.000

Skötselavtal*                                     Sek=1.808.000

Bidrag till ny ishall                             Sek= 10.000.000

Lån till MoDo-museum                   Sek= 7.000.000

*Skötselavtalet avser skötsel av is etc i MoDo-och Kempehallen. Kempehallen har skrotats, men avtalet gäller.

Och i förlängningen än fler miljoner, när kommunen i någon märklig form av desperation är beredd att kasta in miljoner på ytterligare en verksamhet i betongbunkern, nu med det internationell klingande namnet Visiting Center.

Det är svårt att ta sig ur ett spelberoende synsätt.

2013.02.23

Jarl Strömbäck

Vanstyrets politik 2.

Året var 1994. Kommunen norr om skogen hade fått ett nytt energirikt kommunalråd och invånarantalet var 58.663. Nu skulle det byggas för att närma sig stora syster i norr med stort U i namnet. Den staden hade visserligen fått ett märkligt rykte av att vara ett vänsterfäste, men växt hade den gjort och hade nu 99.249 invånare.

I orten norr om skogen hade iskrigarna sedan länge en given plats som nummer ett. Till den gamla kämpeborgen strömmade folket i olika åldrar vid matcherna. Och fick sitt lystmäte av kamp och dramatik. Man spelade i den högsta divisionen, och nu hade en grupp lobbyister påbörjat en kampanj för att skapa en ny Arena, den gamla ansågs inte längre fin nog.

Visserligen visade kalkyler att man kunde ge kämpeborgen nya kläder, snygga till henne och göra henne modern för halva kostnaden av en ny arena. Men nya brudar kanske ändå smäller högre än att putsa på de gamla. Och det var ju inga småpojkar som lobbade. Allehanda medias lokala VD kunde ju med sitt inflytande i pressen påverka, och Eklövet och övriga i styrelsen nickade godkännande.  Den gamla kämpeborgens vänner skulle snart få se sig sidsteppade.

På sitt rum satt det nu inte alldeles nya kommunalrådet och skapade visioner. Med den nya arenan skulle staden växa, alltfler lockas att bli nya kommunmedborgare. Namnet skulle flyga landet runt när man i olika arrangemang blev omtalade för sin djärvhet och framåtanda.

Visserligen blev det stora offentliga kostnader och åtaganden. Minst 50 miljoner för infrastrukturen på kajen. Ett 25-årigt avtal slöts med iskrigarbolaget med utgångspunkten att iskrigarna skulle få ca 6 miljoner per år med en 2 % -IG uppräkning per år. Det innebär drygt 180 miljoner över tiden. Och topplånet på 50 miljoner som banken som gav namn åt  Arenan inte vågade ge, det ställde kommunen upp med. Man hade just stängt ett äldreboende i norr, och omvandlat ett i centrum, så pengarna fanns just då. Sammantaget betalar man på sätt och vis till iskrigarbolaget en summa väl så stor som hela byggkostnaden.

Året är 2012, det har gått några år. Den gamle lobbyisten har flytt staden och nya troll sopar Arenan. De tycker inte om sin sits. Visserligen är man totalt dominerande på orten när det gäller sponsorpengar. Visserligen har man de kommunala bidragen, bidrag som mångfalden av andra föreningar i kommunen bara kan drömma om. Men man vill kunna hålla internationell klass på sina löner till spelare, och andra i föreningen kräver sitt. Arenan är nu etablerad och inte längre en väsentlig angelägenhet för klubben.

Lobbyismen fortsätter, man får 10 miljoner för en träningshall av kommunen, ett skapligt kapitaltillskott. Man kräver amorteringsfrihet på det 50-miljoners lån kommunen ställde upp med vid bygget, vilket kostar kommunen ytterligare 10 miljoner. Räntorna är rekordlåga, men ändå?

Är processen att dumpa Arenan i kommunens knä påbörjad?

När året 2011 går mot sitt slut har kommunen med stort U i namnet 116.465 invånare, man har inga iskrigare i den högsta serien men väl ett lag fint spelande fotbollstjejer. Man har under åren ökat sin befolkning med drygt 1000 personer per år.

 I kommunen norr om skogen har befolkningen minskat till 54.930, med 220 personer per år. Arenan har blivit en belastning, en lyxkonsumtion. Den gamla kämpeborgen i ombyggt skick kanske ändå hade blivit en trognare och mer verklighetsanpassad brud. Och drömmen om att Arenan skulle bli dragplåstret för inflyttning och en växande stad är slagen i spillror. Den drömmen fordrar andra visioner.

2012.05.31

Jarl S

Vårvinter Nolaskogs

 Det är en härlig morgon när jag vid 7.30-tiden spänner på mig skidorna uppe vid Skyttis spårområde. Solen skiner, det är 0-gradigt och fortfarande hårda, snabba spår. Luften är fin att andas, och det är en fröjd att vara ute.

 Föregående kväll avslutade MoDo-hockey årets spel efter förlust mot guldstaden Skellefteås grabbar. ”Well done” skulle man kunna säga, nu får ett under vintern ofta hårt ansatt gäng äntligen lite vila, en möjlighet till återhämtning. Det behöver nog också hockeyns gladiatorer. För övrigt är det ett märkligt förhållande, att så många behöver så få för att få utlevelse för egna känslor och frustrationer. Och väl understödd av lokalmedia hålles ballongen av förväntningar pumpad till bristningsgränsen nästan jämnt.

 Det finns ett pris också för den euforin. Ett är att den check som skrivs ut till spelare och ledare blir allt högre. Man vill ha de allra bästa, och nästan till vilket pris som helst. Och när ekonomin svajar så är vägen till kommunalrådet kort och självklar. Laget betyder ju så mycket för bygden.

 Nog om det, men mönstret går igen i kommunen norr om skogen. Satsningarna på Domsjö Fabriker följer i mycket samma mönster. Det stödet har hittills kostat kommunen mer än ½ miljard, utan att ge någon direkt utdelning. Samma kan sägas om SEKAB, ett engagemang i samma storleksordning som kommunens ledning nu helst vill tiga ihjäl. När energibolaget nu kräver 900 miljoner för att inte gå överstyr på grund av de satsningar man påtvingats av den styrande majoriteten (S), då vill politikerna inte tala om annat än fjärrvärmen. Falskheten har många ansikten.

 Avslutar med några rader från en vän med god insyn i Övik Energis affärer, han gör följande reflektion vilken jag gärna delar:

Jag tror du kan vara lugn för att Övik Energi och alla vi som jobbar här idag, gör allt vi kan för att lösa den uppkommna situationen och bringa dels bättre ordning och reda i ekonomin och dessutom ett så bra ekonomiskt resultat som möjligt i slutändan.
De förutsättningar vi nu sitter i kan vi dock inte trolla bort. Man har investerat helt orimligt mycket utan att ha en paritet i ökad årsomsättning. Grekland sägs/sas stå på randen till katastrof därför att man har en skuld motsvarande 120% av BNP - vi har en skuld motsvarande ca 350% av årsomsättningen.
Att tro att företaget självt, utan en stor intjänad börs i bagaget, ska kunna ta sådana investeringsvolymer utan att tillföras nytt kapital är enligt min mening industristrategiskt naivt bortom all sans. Den överlägset mest produktiva delen av dessa investeringar som faktiskt ändå är Hörneborgsverket, står för ca 1,2 MdSEK av investeringarna - men vilka högproduktiva anläggningar eller nya stora intäktsvolymer har man fått för övriga nästan 2 MdSEK?
2012.03.21
jarl Strömbäck