Maktens mördarband

Februari 2016 och vintern har kommit tillbaka med köld och snö ännu en gång. Och i landet i norr går livet vidare i skydd av stängsel och kontrollpunkter för att hålla obehöriga inkräktare borta. Egennyttan har ersatt solidariteten som politisk ledstjärna.

Samtidigt bombar ryskt flyg de få sjukhus som ännu är verksamma i Syriens hårt prövade samhällen, och den av Iran och Ryssland sponsrade och stödda offensiven mot de demokratiska krafterna i landet, skapar ännu en våldsam flyktvåg mot grannländerna, samtidigt som svälten börjar ta alltfler offer, inte minst bland kvarvarande barn. Den politiska cynismen och grymheten skördar ständigt nya offer där maktens mördarband drar fram.

Och på klassiskt vis när makten vill visa tänderna, tar nu Turkiet chansen att angripa den kurdiska minoritet, som på den syriska sidan av gränsen hittills lyckats hålla krigets mördarband på avstånd. Samma turkiska regim som stod som åskådare när striderna om Cobane stod som hetast, samma regim angriper nu de syriska kurderna.

Och de fredssamtal som skulle leda fram till eldupphör är av maktapparaten i Damaskus och dess Iranska och Ryska bödlar skjuten i sank. Vem representerar de mer än sig själva? Det kommer inte att finnas något att fredsförhandla om där makten har gjort samtalet meningslöst.

Sällan får vi se ett FN mer paralyserat och handlingsförlamat, sällan ett EU och Nato mer undfallande. Det bådar inte gott, inte för dagen och heller inte för framtiden. För där våldet firar triumfer, sporras längtan efter nya framgångar.

Den våldsvåg som skakar Syrien, och redan är internationell, den kommer inte att stanna vid det landets gränser. Den ryska aggressionen har alltför stor likhet med utvecklingen i tyskt 30-tal för att kunna negligeras. Så för ett EU med av konflikträdsla präglat ledarskap, väntar nya prövningar.

2016.02.17

Jarl