Vägval i budgettider

Höstrusk med regn och blåst den dag detta skrivs. Inget oväntat en dag i slutet av oktober. En dag för inomhusaktiviteter och ett gympapass på det lokala gymmet. Men först några reflektioner så här i budgettider.

Budgeten är det styrmedel som används i olika sammanhang för att stödja eller utarma en verksamhet. Får verksamheten de medel man behöver trivs den och det blir i allmänhet bra. Svälter man verksamheten så tynar den på sikt bort med de konsekvenser det får. Egentligen inga samband som är svåra att förstå.

Mot den bakgrunden skall man se den oro för utvecklingen i vårt land som tydligt visar sig i de politiska opinionsmätningarna.

Svensken i allmänhet vill att det vi kallar välfärdssektorn skall fungera. Skola, vård och omsorg är prioriterade områden, liksom trygghet och rättssäkerhet. På alla dessa områden sviktar det i samhället idag. 

Vägval i politiken

Skolorna brottas med ordningsproblem och dåliga resultat, inte för att lärarna gör ett dåligt jobb, men för att deras inflytande över arbetet i skolan har urgröpts av byråkraternas pekpinnar i åratal, samtidigt som klasserna blivit större och ofta belastas av elever utan vårt språk, och med liten eller ingen tidigare skolgång. De omständigheterna har fått många duktiga pedagoger att söka lyckan utanför skolan, vilket syns i den stora brist på lärare som nu råder i landet i stort.

Inom vård- och omsorgsområdet har man hyvlat bort resurser under många år, vilket fört till långa köer i vården och stora brister i omsorgen av äldre. Också här ifrågasätts utvecklingen av medborgare/väljare. De utlovade förbättringarna upplevs inte räcka, och trovärdigheten för politikens ledarskap urholkas.

På gator och torg breder otryggheten ut sig allt mer. Rån och överfall har blivit en daglig företeelse i de större städerna. Kriminaliteten växer sig allt starkare, och rättssamhällets instanser erkänner att man inte har kapaciteten att bromsa utvecklingen. Nya inslag av skjutningar, sprängningar och utpressningar har blivit ett stort problem. Och de som skulle kunna vittna i olika mål, vågar inte eftersom man inte upplever att samhället kan skydda dem.

Samtidigt prioriterar det politiska ledarskapet att lägga tyngdpunkt på stora subventioner av Elbilar och Elcyklar, något som rimligen borde överlämnas åt marknaden att hantera. Man lyfter symbolfrågor som beskattning av plastpåsar, som om det vore något av de riktigt stora problemen i vår tid. Samtidigt sänker man skatterna för de som tjänar mest,

 Medborgarna/väljarna  är inte dumma, de gör sina prioriteringar vilket i dagsläget innebär att Socialdemokraterna nu är på väg att helt mista sin traditionella ledartröja i det politiska systemen. Om så sker är det helt självförvållat och inget att gråta över.

2019.10.26

Jarl S

Splittring i fasaden

Högsommarväder i vårtid. Visst är det underbart med värmen, blommorna och lövsprickningen på en och samma gång. Och så förstås havets vaggande vid båtutflykterna till öarna runt omkring. Det är vår på väg till sommar.

För några dar sedan höll SvT valdebatt, den första inför höstens val. Två timmar med olika teman som partiledarna skulle förhålla sig till. Det blev en spretig debatt, inte minst för att deltagarna i sina svar gled in på sina egna favoritspår, och debatttledarna hade inte modet att styra upp debatten. I analyserna efteråt rankas som vanligt vinnare och förlorare. Den kanske största förloraren var nog statsminister Löfven. Hans kroppsspråk och sätt att svara på frågorna, talade för en hårt pressad person. Och sprickorna i den S-märkta fasaden börjar nu synas allt tydligare.

 

Vägval

 Jakten på SD-väljarna har bara börjat. Medlet tycks vara att lägga den egna migrationspolitiken så nära SD-s som möjligt för att den vägen locka tillbaka väljare. Det kommer knappast att lyckas, inte så länge SD-ledaren Jimmie Åkesson av tittarna ges det högsta betyget i debatten. Pendeln har svängt för långt för att kunna reverseras i någon större uträckning tiden fram till valet. Och de övriga partiernas sätt att närma sig SD synpunkter, kommer av väljarna att uppfattas som en bekräftelse på SD-s synsätt, och därmed belöna dem för insatsen. S-ledningens försök att vända den utvecklingen kommer  troligen att misslyckas.

Och i den stora världen agerar konfliktsökaren Donald Trump på sitt förutsägbara sätt. Det är inte Donald Trump som fått den nordkoreanska ledningen att tona ner sina synsätt, det är kineserna som styr den utvecklingen. I grunden blir det här en kraftmätning mellan USA och Kina, med Nordkorea som en marionett. I fallet Iran kommer sakerna i ett helt annat läge. Om inte USA med sina insatser i Afganistan lyckades, borde man inse det galna i att ge sig på Iran. Men i hökarnas ledarskap har diplomatin liten roll. och hökar triggar hökar. Vad den konflikten kommer att innebära blir vi snart varse, redan har raketregnet mellan Israel och Syrien/Iran börjat,

Kristi Himmelfärds Helg, solen skiner och besökare är på ingång. Dags att planerna för det och några dagar med positiva vibbar och umgänge.

Läsarna önskas en riktigt trevlig helg.

2018.05.10

Jarl S

Rötmånad i politiken

Vilan efter Almedalen i landet i norr blev kort. Knappt hade badkläderna kommit på, så dammades en snart 2-årig skandal kopplad till trafikmyndigheten av. Den visade sig ha som en bärande ingrediens att för landet viktig säkerhetsinformation slussats över till internationella företag, vilka inte på något sätt har säkerhetsklassats.

Skandal blev ordet i medias rapportering, oppositionen ropade på ministrars avgång och KU-förhör.Statsministerns valde spåret att värna om rikets styrelse, att påkläda sig rollen som statschef och trygghetens försvarare, samtidigt som ett par av statsråden fick lämna sina poster.

Vägval i politiken

Vad som är rätt och fel må framtiden få utvisa. Vem som skall anklagas mest likaså, den alliansregering som drev outsourcing som ett bärande begrepp i sin förvandlingsprocess. Eller de tjänstemän som följde de instruktionerna. Klart borde vara att det borde finnas mer av eftertanke i politiken, än slagordsmässiga påståenden att privatisering alltid är lösningen på samhällets problem.

Per-Albin Hanssons folkhem har bitvis fallit, den ena bastionen efter den andra. Har skolan blivit bättre av att den segregeras allt mer kan man fråga sig? Blir sjukvården bättre av att de med ekonomiska resurser kan köpa sig förbi köer genom särskilda försäkringar och privatiseringar. Och blir nästa steg att polis och rättsväsende privatiseras och vad får det för följder?

I Venezuela, ett mönsterland i sydamerika under många år, ser vi sönderfallet slita sönder landet. Vart det sönderfallet kan leda till är Syrien ett gott exempel på. Vi i vårt land har allt att vinna på att värna om kärnan i det som skapat den svenska modellen.

Tron på människors lika värde, och det omsatt i politiska beslut.

2017.07.30

Jarl

Folkhemmet under attack

Det svenska folkhemmet har varit en tydlig målbild för generationer av svenskar, alltsedan det målet formulerades av ledare som Per-Albin Hansson (S) och Bertil Ohlin (FP) på svenskt 1930-tal. Med det målet har 40-talisterna och efterkommande generationer fått tillgång till utbildning. Samhällsbyggandet har varit i fokus med avseende på de flesta sektorer i samhället. Nya förorter har vuxit upp i snart sagt alla större samhällen. Fri eller nästan fri sjukvård, och universitet och högskolor har skapat det utrymme för självförverkligande som vi nu förknippar med begreppet klassresa. Och det svenska folkhemmet och välfärden har blivit ett begrepp också i internationell mening.

Men den utvecklingen har också inneburit en tung offentlig sektor, och därmed skattetryck. Skattemyndighetens effektivitet tillsammans med en generellt sätt hög skattemoral har burit förvandlingen, men är nu i grunden hotad.

Vägval i politiken

I trycket från de nu ökade behoven av arbetsplatser, har också etablerade partier deklarerat att man vill införa nya minimilöner, vilka delvis bygger på att delar av den beskattning som bygger välfärdssystemen skall reduceras eller tas bort. Hur den ekvationen skall gå ihop har nu också ledande företrädare för bland annat facken uppmärksammat. Skall vi bygga ett allmer ojämlikt samhälle med nya underklasser utan de skydd som övriga medborgare åtnjuter, eller skall sjukvård, utbildning och andra offentliga tjänster ytterligare urholkas?

Frågorna är berättigade, för tar man bort stora delar av de rättigheter som binds via kollektivavtal och arbetsgivaravgifter, då tar man också bort stora delar av den finansiering som bär välfärden. Tillåts inte ny arbetskraft intjäna pensionsrätter, och därmed skapa sin egen trygghet på sikt, så kommer bördan att få bäras på annat sätt av alltmer urholkade samhällsresurser.

I en situation där skolorna har allt större problem med att finna kompetenta lärare, och goda lokaler. När sjukvården sviktar under trycket av en alltmer ökad specialisering, och ett kostnadstryck som den nuvarande organisationen inte förmår hantera, är en utveckling baserad på kortsiktiga överväganden knappast långsiktigt bärbar.

Den nu rådande debatten och en nedskalning av löner och intäkter kommer också att slå mot den gemensamma sektor som är motor och smörjmedlet i begreppet det svenska folkhemmet.

2016.02.21

Jarl

Efter attentaten

En vecka har gått sedan attentaten i Paris med dess hundratals offer i form av döda och skadade. Det attentatet som tillsammans med det bombade ryska planet med dess 224 offer, fått västvärldens ledarskap att sätta sig samman med det ryska ledarskapet för att en gång för alla göra slut på de jihadistiska gisslet.

Om det lyckas låter vara osagt, men dess militära kapacitet kommer säkert att ganska snabbt raderas ut. Utan något luftskydd kommer deras baser att bombas sönder och samman. De kommer inte att kunna kommunicera trådlöst, eftersom den verksamheten omedelbart avslöjar var de finns, och därmed gör dem till mål.

Återstår att gömma sig bland civilbefolkningen, för att den vägen använda dessa som sköldar och skydd mot angreppen. Och naturligtvis att försöka flytta fokus över till de öppna demokratierna i väst. Här har man under årtionden byggt upp en egen infrastruktur, som enligt europol innebär att vi i de västliga länderna antas ha ca 10.000 jihadistsympatisörer, alltså sådana som kan tänkas använda våld som konfliktlösning i sin relation till det samhälle man växt upp i.

Och i vårt land har hysterin fått flyktingkrisen att hamna i bakvatten de senaste dagarna. En känd jihadist har lokaliserats till ett norrländskt litet samhälle där man har en flyktingförläggning. Varför han kommit dit, och vad man tror sig att han haft som mål för sin svenska resa får säkert aldrig veta.

En riktig lärdom, och viktig sådan, av de gångna dagarnas debatt, är att skilja på de flyktingar som nu flyr jihadisternas och andras våld och bombningar, och jihadisterna.

De som utförde attentaten i Paris, var franska medborgare födda och uppväxta i Frankrike. De var inga importerade krigare, men väl tränade att mörda obeväpnade civila människor.

Vi har ett övergripande problem vi måste hantera själva, och det handlar om utanförskapet i delar av våra samhällen, och i vad mån vi skall acceptera att parallella samhällen med sinsemellan oförenliga värdegrunder skall accepteras.

2015.11.20

Jarl

Dagens Samhälle

Begreppet dagens samhälle kan vara just ett begrepp, men det är också titeln på det husorgan som SKL (Sveriges kommuner och landsting) ger ut en gång i veckan. Det är en tidning som växt i betydelse under senare år. Artiklarna speglar i stor utsträckning samhällutvecklingen på olika sätt, och tidningen får också alltfler läsare.

Vägval i dagens samhälle

Med den huvudman man har är det rimligt att det finns en demokratisyn också i det som framförs, och det gör det. Den ledande skribenten Mats Edman, har visat att han vågar ha en syn i olika frågor, som inte sällan är vidare än den som mindre demokratiskt bemedlade skribenter är utrustade med. Det visade sig inte minst i den s.k. Carema-skandalen, där tidningen visade en helt annan bild av verkligheten, än den mediadrevet i allmänhet gav.

I senaste numret (5.11) ger man utrymme och kommentar åt utvecklingen när det gäller invandrarfrågor på ett sätt som vi knappast är vana att se från mer officiellt håll. Man lyfter frågan om hur invandring och integration fungerar, på ett sätt som lämnar många frågetecken obesvarade.

Bland annat visar man på att den invandring som skett de senaste 10 åren motsvarar befolkningen i 33 medelstora svenska kommuner. Man lyfter frågan om det ”chicken-race” som håller på att uppstå, där kommunerna alltmer vill välja och vraka när det gäller vilka invandrare man vill ta. Välutbildad är bra, motsvarigheten dålig.

Och på debattplats går ett antal socialdemokrater till angrepp mot en politik som innebär att många små kommuner tvingas ta på sig en ”invandrarbörda” som upplevs som orimligt stor. Man kunde tro att artikeln var skriven på beställning av SD, det av det politiska etablissemanget marginaliserade, men av väljarna alltmer favoriserade partiet.

Det är en intressant utveckling. Kanske kommer den leda till att de grundläggande demokratiska värdena om tankens frihet, yttrandefrihet, föreningsfrihet etc. vinner över de som bara omhuldar dem om de överensstämmer med de egna synpunkterna.

Tidskriften Dagens Samhälle förtjänar beröm för att man vågar lyfta frågor som alltfler medborgare upplever viktiga i vår alltmer oroliga värld.

2014.11.07

Jarl Strömbäck

Makt i medial granskning

Den senaste tiden har media visat intresse för två fenomen, som undertecknad tidigare har redogjort för i bloggens form. Det handlar om de maktmissbruk, eller kanske man skulle händelser, som nu också radions redaktion för samhällsprogrammet Kaliber behandlar på ett mycket givande och bra sätt. Lyssna på programmen som nås via webben genom att googla på SR/Kaliber. När detta skrivs har två program sänts, och ett tredje sänds kommande söndag (16/3) kl.1200 i P1.

vägval

Den engelske författaren George Orwells romaner 1984 och Grisfarmen, har i någon mån sin moderna liknelse i en del av de fall som göms under sekretessens mantel av myndighetspersoner, vilka vant sig vid att behandla medborgare som undersåtar.

Det andra området som nu får alltmer av uppmärksamhet, är den rasande snabba utbyggnaden av vindkraften. En utbyggnad som är illa förankrad hos de som berörs mest, de närboende. Och en utbyggnad som sker helt på människans villkor, natur och djurliv är i sammanhanget av underordnad betydelse. Där har TV-programmen Mittnytt liksom riksnyheterna på ett förtjänstfullt sätt lyft anonymitetens täcke över en del av problematiken.

Än en gång är det den starkes rätt som gäller. Både i relationen till de som får sin livsmiljö förstörd, och det djurliv som kommer att drabbas. Att sedan mycket är legitimerat genom ett naturvårdsverk som gjort armkrok med exploatörerna, gör inte saken mer trovärdig. De ursprungliga naturfolkens respekt för sin omgivning, förefaller helt bortblåst av vår tids nya vandaler.

2014.03.14

Jarl Strömbäck

SPI-Välfärden

Skolans vägval

Häromdagen började ett nytt skolår för 7-åringen. Hon började klass 2 och längtade efter sina kompisar. De första dagarna har också varit just så som man vill att de skall vara, hon har stormtrivts med att komma igång med skolan igen. Kanske beror det på att hon är välanpassad, har lätt för sig och har lätt att få vänner. Den glädjen hon visar smälter väl samman med egna minnesbilder från avlägsna barnaår.

Och just det är väl vad skolan skall vara när den är som allra bäst. En smältdegel av olika barn med olika etnicitet, som tillsammans i lek och allvar tillgodogör sig intryck, synpunkter och lärdom de så väl kommer att behöva i vuxenlivet. Det är viktigt att inte släcka den glöden.

Av just det skälet är skolan så som den debatteras nu vid ett viktigt vägskäl. Skall den få de resurser som krävs för att fungera väl, eller skall den besparingspolitik och byråkratiseringsprocess som gjort skolan alltmer ojämlik få fortsätta.

I det sammanhanget kan det vara av vikt att lyssna till den person som Lärarförbundet utsett till ”Sveriges bästa lärare 2012”. Hon har rötter i vårt östra grannland, och så här resonerar hon.

När jag kom till Sverige från Finland för 24 år sedan, var svenska lärare jämbördiga med sina finska kollegor när det gällde professionell frihet, lön och status.

Sedan dess har svenska lärare tappat ”allt”, samtidigt som de finska bevarat sina villkor. Finska lärare ses som professionella, arbetsgivarna litar på dem. Men här skall vi ständigt kontrolleras; att vi kommer i tid, hur vi dokumenterar, hur vi lägger upp undervisningen. Vi är professionella lärare men behandlas inte så.

Hon menar att nedförsbacken för Sveriges lärare startade med Göran Persson och kommunaliseringen. Den har lett till flera kontrollnivåer än någonsin.

Staten och kommunerna måste våga lita på att lärarna kan sitt jobb. Ibland känner jag att jag arbetar mer för skolverket än för eleverna.

Slut på citat.

Vårt framtidskapital, barnen förtjänar en skola där trivsel och respekt är ledord, och där också pedagogerna har utrymme att växa och må bra. Den proletarisering av lärarna som pågår kommer annars att rasera det svenska välfärdsamhället.

2012.08.29

Jarl Strömbäck