Januarimorgon 2020

Vacker morgon denna tidiga januaridag. Plusgrader och en lovande sol som kan förgylla dagen, och till det högtidsstunder vid Tv-s Vinterstudion. Ett sätt att få uppleva vintersporterna från en plats i vårt land där de inte längre kan upplevas ”live”. Men innan dess skall kroppen få sig en duvning i ett ordentligt gympapass. Nu till vår oroliga omvärld.

Knappt har året börjat och det avpersonifierade rymdkriget demonstrerats. Från ingenstans, eller någonstans skjuts raketer mot en bil på väg från Bagdads flygplats. Ett antal ledande militärer med iransk bakgrund dödas, och USA erkänner sig vara ansvariga för dådet. Det iranska svaret blir kort men tydligt, dådet skall återgäldas med råge, brasan är tänd och hämnden kommer att utkrävas. Konfliktnivån ökar, något som i den här bloggen förutsätts sedan länge.

USA-s nuvarande president har sökt konflikt alltsedan han tillträdde. Både intern i det egna landet och mot omvärlden. Inför hotet av riksrättsåtalet, och i ett försök att stärka sin ställning inför presidentvalet senare i år, söker han binda landets säkerhet till sin ”handlingskraftiga” person. Mönstret går igen från despoter i historiskt mörker, samtidigt som demokratin i verklig mening åsidosätts och ifrågasätts. Och de löften Trump använde sig av inför valet 2016, nämligen att avsluta alla krig och ”ta hem pojkarna”, är nu glömda. Nu skickas 1000-tals unga män (och kanske kvinnor) ut till en farlig verklighet i fjärran länder. Likheterna mellan USA idag och Tysklands 30-tal är alltför stora för att negligeras.

Och i vårt land i norr spelas årskrönikorna upp i Tv-tablåerna, och tittarna får återblickar på det gångna året. Ett händelserikt år som dessvärre har demonstrerat de obalanser som uppstår när ett parti, i det här fallet Socialdemokraterna, anser makten vara viktigare än den egna ideologin. Nu sviker väljarna partiet, och dess ledare har endast 23% förtroende bland dessa. En historiskt mycket låg siffra för en sittande statsminister.

Återstår att se fram emot utvecklingen i olika avseenden.

2020.01.04

Jarl S

Greven och betjänten

Journalistik som slasktratt, skulle man kunna se som titel på det här inlägget. Egentligen borde det vara det motsatta. Det finns ju journalister som gör ett mycket förtjänstfullt arbete med granskning av politik och samhällsutveckling. Program som Uppdrag granskning och Kalla fakta är viktiga, och den grävande journalistik som Maciej Zaremba ger exempel på är likaså prisad för sin höga journalistiska klass. Men mycket av den journalistik som produceras, liknar mer beställningsjobb från de ledande samhällsskikten än kritiskt granskande reportage.

Ett litet men i sig talande exempel på journalistisk prostitution får nedanstående händelsekedja utgöra, den har sin förankring i kommunen norr om skogen, berörd i många bloggar genom åren, dess egentliga namn är Örnsköldsvik. En kommun som sedan årtionden styrts av ett enväldigt socialdemokratiskt parti, enväldigt i så måtto att det varit så starkt, både i valmanskåren och i det tjänstemannaskikt man skapat, att få vågat utmana partiet.

Greven och betjänten, S-partiets torped och lokaltidningens representant i kärvänligt samspråk i fullmäktige.

Vittnesmålen under åren har varit återkommande om att näringsidkare som motsatt sig partiet eller kommunens handlande, sett sina leveranser eller tjänster till den stora kunden kommunen försvinna. Anställda som protesterat har frusits ut, lönestoppats och på sikt också mist sina tjänster. I den miljön verkade också en lokaltidning som kunde varit den tredje statsmakten, men på sikt utvecklats till en föga ifrågasättande megafon till det styrande S-märkta partiet.

Under 90-talet valde ett antal personer med stark identitet i Socialdemokratin att hoppa av och ansluta till en rörelse som växte i landet, ett tvärpolitiskt parti med titeln SPI, Sveriges Pensionärers Intresseparti. Inför valet 2010 fick partiet stöd av också erfarna politiker med liberal bakgrund, och partiet fick 2 mandat i fullmäktige, lika många som Fp, Mp och V hade.

Med sitt nya ledarskap blev SPI ett växande parti men också ett parti som i motioner och interpellationer ständigt ifrågasatte det politiska ledarskapet. Det fick också alltfler medlemmar, och hade inför valet 2014 passerat 100 medlemmar, betydligt fler än exempelvis Fp och Mp och M. I lokaltidningens insändarsspalt syntes partiet ofta, och kommentarsfälten stödde partiet i de flesta frågor som behandlades innan de plötsligt togs bort ur tidningen, man ville uppenbarligen inte publicera kommentarer längre.

Att samarbetet mellan lokaltidningen och det styrande S-partiet var mycket nära var inte svårt att se. Bilden ovan från en paus i fullmäktiges arbete är talande. I en debatt i fullmäktige i oktober 2013 refererad i lokaltidningen, gick partiets nuvarande ledare Glenn N gick till hårt angrepp på partiets representant i fullmäktige. Följden blev att kommentarsfälten i tidningen blev många med stöd för SPI-företrädaren, tidningen valde senare att ta bort kommentarsfälten.

Från den stunden och fram till valet 2014, valde lokaltidningen dels att tiga ihjäl partiet, dels att vid ett antal tillfällen gå till hårt angrepp på partiet. Man drog sig inte för att i det sammanhanget i dec 2013 också utnyttja en dödssjuk kvinna med det uppenbara syftet att angripa partiet, bara dagar innan hon avled.

SPI var inför valet 2014 starkare både vad avser kandidater på listorna och ekonomiskt än man varit någon gång tidigare, och också mycket aktivt i valrörelsen. Det oroade tydligen, smutskastningen av partiet var omfattande och grundlös, en smutskastning som också lokaltidningen deltog i på ett aktivt sätt. Man valde att i en skriftlig spya kalla partiet näringslivsfientligt och en enmansföreställning.

Kampanjen lyckades. Resultatet på valdagen blev att SPI-partiet förlorade sin politiska plattform i kommunen, huruvida tystandet av den kritiska rösten gjort Örnsköldsvik till en mer demokratisk och av öppen debatt levande kommun överlåter jag åt läsarna att avgöra.

2016.01.05

Jarl

Politiks adel

Begreppet politisk adel myntades för en del år sedan av skribenten Anders Isaksson. Då som en benämning på framför allt det egna partiet socialdemokraterna, men väl värt att tillämpas även på andra delar av det politiska ledarskapet. Till den adelns privilegier har frikostiga pensioner varit en del, vilken har varit föremål för en nyttig granskning via media på senare tid.

En granskning som fört till att man nu måste göra om systemet med pensioner som i vissa fall närmast kan betraktas som förläningar. Och nog är det märkligt om ett antal år som politiskt förtroendevald, skulle medföra att en person blev helt utan möjlighet att finna ny anställning. Alltså, det finns inget verkligt skäl att särbehandla politiskt förtroendevalda så som skett.

När nu systemet med politikerpensioner skall göras om, väljer ändå den sittande riksdagen att besluta, att det nya systemet som maximerar riksdagspensionen till två år, bara skall gälla för nya förtroendevalda. De nu sittande riksdagsmännen skulle då få behålla pensioner som kan sträcka sig över 15 år. Man blundar med andra ord för att alla de facto ju är nya förtroendevalda efter varje val, också efter det kommande valet år 2014.

Om det finns mycket att säga, jag lämna ordet till tidigare riksdagsmannen och läkaren Sven Britton

De som har beslutat om det här är jäviga eftersom de redan har dessa förmåner (mycket generösa pensioner). I sitt beslut förmenar de kommande riksdagsledamöter samma förmåner som de har själva. Dagens ledamöter vill försäkra sig om att få behålla dagens förmånliga regler. Beslutet är så anmärkningsvärt att Sven Britton säger att han skäms över sina socialdemokratiska partikollegor.(RoD nr 5/2013)

De som minst av allt vill ändra systemet med förmånliga pensioner för de sm nu är invalda i riksdagen, är de stora partierna moderaterna och socialdemokraterna. I det fallet är de samma andas barn.

2013.02.18

Jarl Strömbäck