Fredag kväll den 20 maj, någon miljon
TV-tittare ser finalen av Let´s Dance. En finaltävling mellan två
ytterligt skickliga danspar. Finalen på en utdragen tävling där
motståndarna fallit från en efter en. Nu återstår att kora
vinnaren. För första gången på många år är det två kvinnor
som gör upp om titeln efter tre enastående fina dansnummer.
Vinnaren utses slutligen av tittarna genom deras röster. Så
demonstreras jämlikhet och frihet i vårt sekulära och jämlika
Sverige. En självklarhet kan tyckas, men en omöjlighet i en värld
där förtryck tillåts breda ut sig.
Den världen beskriver författarinnan
Samar Yasbek på ett både gripande och mycket påträngande vis i
sin reportagebok Resa in i Tomheten. En beskrivning som bygger på
hennes erfarenheter och samtal med mängder av människor i ett
Syrien som nu slits sönder i ett oerhört grymt inbördeskrig.
Längtan efter en fredlig revolution av egyptisk och tunisisk
förebild 2011, möttes av massakrer på obeväpnade civila från
säkerhetstjänsternas och militärens sida.
2012-2013 började kriget att alltmer
förvandlas från en strävan efter ett nytt ledarskap i en sekulär
syrisk stat, till att bli ett religionskrig mellan olika religiösa
fraktioner. In på krigets scen kom utländska krigare med svarta
flaggor och starkt religiös agenda. Jihadismen hade med namn som
Islamiska Staten och Nusrafronten etablerat sig. Idag ser vi ett
utrotningskrig som rivit samhällen och institutioner sönder och
samman. Men också ett krig som styrs av krafter utanför det
egentliga Syrien.
Syrien har idag förvandlats till en
offerplats för våld på oliktänkande. Ett land där regimen i
åratal bombat sönder sina städer och byar. Ett land där regimen
offrar sitt land och sitt folk för att skydda sina privilegier. Och
nu också en plats där främmande stater som Ryssland, Saudi
Arabien, Iran m.fl utöver ett avgörande inflytande över
utvecklingen. Ingen av de staterna stödjer en demokratisk
statsbildning av europeiskt snitt. Vissa stödjer regimen, andra
drömmer om ett kalifat, en starkt religiöst bunden stat där
gränserna för vad som är tillåtet, och för lagstiftningen söks
i religiösa texter. I den verkligheten är kvinnan mannens
underställde slav. I det samhället tiger kvinnan i församlingen.
Cynismen har triumferat i det syriska
kriget. Bevisen hopar sig i boken som bör läsas av alla de som
intresserar sig för konflikten. Bevisen utgörs också av regimens
sönderbombade städer. Nu också förstärkt av ryssarnas
bombningar. Och alla de miljoner som vill leva i fred och frihet, i
sekulära samhällen där allas lika rätt respekteras, de flyr nu
sedan år tillbaka. De söker en ny hemvist men möts av stängda
gränser.
Omvärldens ovilja att stödja de
demokratiska krafterna redan 2011, har nu eskalerat i en
våldsutveckling och en förstörelse som inte kan begränsas till
landet Syrien. Dess följder politiskt och genom spridningseffekter
har vi sett i Paris och Bryssel, och det kanske bara är början.
Noterbart i det sammanhanget är att
det är i våra samhällen uppväxta personer, som leder den
terroristiska utvecklingen i Europa och till dels också i Syrien.
Som man sår får man skörda.
2016.05.21
Jarl
