Junidagar 2018

Så har då bloggen fått vila en dryg vecka, medan skribenten återknutit kontakten med en av de kulturmiljöer som finns med återkommande sedan många år, nämligen den grekiska. Landet som plågats svårt av dålig ekonomi, kriser som gjort att EU framtvingade en kursändring i landets ekonomi för några år sedan. Nu ser det bra mycket bättre ut. Det här året väntas en rekordinvasion av turister, den näring som mer än andra bär det grekiska samhället. Ca 30 miljoner besökare väntas under året, motsvarande 3 ggr landets befolkning. Och nu fruktar man, med rätta att det kommer att skapa stora problem på många orter. Lagom är bäst som svensken säger, och synen på Grekland som ett lågkostnadsland är det dags att revidera. Man har lärt sig att ta betalt för sina tjänster och varor.

Nu till det alltid intressanta dagsaktuella i politiken, och dags för lite storpolitik igen. Donald Trump, den trumpne presidenten var naturligt nog en av deltagarna när världens ledande ekonomier i G7 gruppen samlades för möte i Kanada. Väl där blev han hårt hanterad av samtliga övriga länders ledare. Så stor blev besvikelsen av det mötet att den trumpne vägrade skriva på den gemensamma kommunike man gick ut med efter mötet. Sprickan i de storpolitiska gemenskaperna är uppenbar, rimligen kommer det att få konsekvenser på många områden.

Mot den bakgrunden åkte sedan Trump ner till Singapore för möte med ledaren för ett av världens mest marginaliserade länder. Nordkoreas unge och relativt nye ledare Kim Jong-Un kanske står honom närmare i psyke och kompetens, än de ledare han hade att möta i G-7. När detta skrivs börjar signalerna komma om att mötet i Singapore varit positivt. Givet den oberäknelighet som visat sig vara Trumps signum, får den uppfattningen tas med “lämplig nypa salt”.

Kim Jong-Un är i allt väsentligt styrd av den kinesiska jätten, och har att rätta sig därefter. Och Kina i sin tur har nått sitt nuvarande välstånd genom det smarta samarbete man har med de tekniskt utvecklade ländernas olika företag. Den position som “världens verkstad” man uppnått den vägen, vill man inte mista. Den tillåts inte en självupptagen nordkoreansk ledare sabotera.

När lilleputt nationen Nordkoreas ledare nu sitter tillsammans med ledaren för världens mäktigaste land, så är det som en marionett styrd från Peking han fungerar.

2018.06.12

Jarl

Sommartid 2015

Sommar i Sverige. Båthamnarna får liv. Barn som fiskar från bryggorna eller fångar med håv, entusiasm när det lyckas, och fångsten en stund i en hink. Men ännu ingen riktig värme denna kyliga sommar.

Och det grekiska dramat går vidare. Kan man lugga en flintskallig, skulle frågan kunna formuleras. Finansmarknaden har i åratal lånat ut pengar till bankerna i ett land som inte är solvent, som man rimligen också förstått skulle få stora problem med återbetalningen. Och nu med facit i hand kastas problemen i knäet på det politiska systemet. Då vill man inte ta ansvar längre.

I vår tid av maktpolitik och cynism borde inte ett litet lands ekonomiska problem bli global politik. Och frågan ligger egentligen inte där heller. Frågan handlar om den infektion som drabbat den internationella finansmarknaden i det här fallet. Skulle frågan lösas alltför lättsinnigt, kunde vilket land som helst med skulder vägra betala, exemplet finns ju? De spelregler som gäller och måste gälla för ett trovärdigt ekonomiskt system står på spel. Därför får det lilla landet Grekland världens rubriker dagligen, och börserna åker jojo i takt med vad som händer i förhandlingarna.

Också vårt land kommer att få ta del i rekonstruktionen av den grekiska ekonomin. Hur vet vi ännu inte, men av allt att döma kommer också länder utanför eurozonen att få bidra på något sätt.

Solig morgon när detta skrivs, men kylig för att vara mitt i sommaren. Kanske får ändå kusten och havet ett mer eller mindre långt besök. Det grekiska dramat kan ju följas på många sätt, må det få ett lyckligt slut för alla de små vardagsmänniskor, som drabbas hårt utan att vara problemens skapare eller vinnare.

2015.06.17

Jarl

Villkorad välfärd

Grå morgon med lätt fallande regn denna dag i rikets andra stad. Den lilla värmebölja vi upplevde för några dar sedan, har åtminstone för tillfället lämnat oss.

Det Grekiska dramat fortsätter efter söndagen omröstning. Hur det skall sluta låter jag bli att spekulera i. Alltför mycket står på spel för både det grekiska folket och EU-s trovärdighet, för att något säkert scenario skall vara möjligt att förutse.

En annan under den gångna tiden allt hetare fråga handlar om vad som sker med den svenska välfärden för närvarande. För många, den del av medborgarna som har trygga och välavlönade jobb, är utvecklingen i huvudsak positiv. För de som på något sätt är beroende av samhällsinsatser ser bilden annorlunda ut. Tvångsvård i hemmet av också mycket svårt sjuka breder nu ut sig från kommun till kommun. Hemtjänsten har alltmer kommit att utvecklas till en expresservice, vars måluppfyllese läses i de minuter och sekunder stressad personal tillåts hos de boende man skall hjälpa och stödja.

Och de anställda i den offentliga sektorn protesterar alltmer och högljutt över detaljstyrning och orimliga arbetsvillkor. Hur har det kunnat bli så, och vilka drivkrafter ligger bakom?

Byråkratier har sin egen inbyggda dynamik. Inte sällan blir systemen viktigare än de ursprungliga målen för verksamheten. Där någonstans ligger nog mycket av kärnan i problemen. Detaljstyrning har fått ersätta tilltron till de människor som är satta att arbeta med välfärdsfrågorna.

Och i det politiska slagfärtet har de medel som tidigare varit öronmärkta för välfärdsarbetet, dränerats till förmån för jobbskatteavdrag och andra skattelättnader. För den majoritet av befolkningen som är frisk och arbetsför är det en välkommen förändring i politiken. Men i förändringsprocessen ser vi alltfler äldre falla under EU-s gräns för begreppet fattigdom som en konsekvens av sjunkande pensioner på grund av ett utplundrat pensionsystem. Och offentliga jobb på gräsrotsnivå får allt svårare att finna kompetenta och engagerade medarbetare när arbetsmyrorna från 40-talet nu går i pension.

I en nyligen presenterad välfärdsranking, är vi nu passerade i välfärdsligan av samtliga de andra nordiska länderna. Välfärdslandet Sverige har vägval att ta ställning till. Orwells dystopi boken 1984 har sina liknelser också i vår tid. Välfärden har blivit alltmer individualiserad, allt mindre en del av det kollektiva ansvaret.

09.07.2015

Jarl

Sommarsöndag

Det är söndag den 5 juli när detta skrivs. Morgonpromenaden är avklarad i ett strålande vackert väder. Skulpturerna Sunnan och Nordan får pryda bloggen, som en liten vink om den konstsmyckning som är del av kajerna på norra älvstranden.

Om några timmar går Grekland till val. Opportunisterna som vann förra årets val genom att lova att allt skulle bli som förut, att det stora EU skulle böja sig för den grekiska viljan att leva ett bekymmerslöst liv på lånade pengar. De opportunisterna spelar nu ut sitt sista kort, nämligen tron på att folkviljan skall ändra på de internationella spelregler som utgör grunden för allt ekonomiskt samarbete.

Möjligen får man folket med sig på en fortsatt Golgatavandring. Möjligen kommer nyktert tänkande att ersätta drömmen om det bekymmerslösa, av EU-s övriga medborgare sponsrade livet. Och naturligt nog spelar opportunisterna i den grekiska ledningen ut sina sista kort. Man kallar EU-s förhandlare för terrorister. Man hotar med att avgå, som om det nu vore någon förlust.

Med egen mångårig erfarenhet från den grekiska affärsvärlden, vill jag påstå att där finns ett stort utrymme för korruptivt tänkande och handlande. Det är också grunden till Greklands problem, vilket berördes i föregående blogg. Det innebär inte att folket i sig är sämre än andra, bara att ledarskapet har stora brister, gärna sätter egennyttan före samhällsnyttan.

Och länder som Bulgarien och Rumänien som vi i andra sammanhang gärna ser ner på, har faktiskt en betydligt lägre statsskuld som andel av BNP, än vi har i Sverige. Också det värt att tänka på i de här sammanhangen.

Morgonen mognar och frukost väntar. När solen vänt mot västerhavet till blir det dags för en anhörigs 40-årsmiddag. Också det värt att fira, livets höjdpunkt kanske finns där någonstans. Eller är det helt valfritt var man lägger det begreppet. Kanske är livets höjdpunkt varje ny dag man vaknar frisk och pigg. I ett land som än så länge bär på ordning och reda.

2015.07.05

Jarl

Grekiska dramat och Sverige

Det grekiska dramat rullar nu på med förnyad frenesi, och det är dags att kommentera det i bloggen. Grekland är ett trevligt land att besöka, med i allmänhet vänliga människor. Landet har också många drivna, och inte sällan skrupelfria affärsmän. Också det en sida att ha i minne när man bedömer skeendena. Under många besök i landet, i huvudsak professionellt har jag fått min bild av den verkligheten.

Enligt expertis så uppfyllde inte Grekland de krav som gäller för inträde i EMU, den monetära unionen. Man presenterade falska siffror för att få inträde, och har man den inställningen, är det kanske inte så konstigt att det går snett.

Att få tillgång till EMU- kassan, och de enorma belopp som fanns att hämta där lockade naturligtvis, inte minst de krafter vilka ville fylla sina fickor på ett orättfärdigt sätt. Och är man van vid en roffarkultur på området, så är det kanske inte så konstigt. Följaktligen lånade mer eller mindre obskyra personer via olika bolag upp EU-miljonernas mångfald för mer eller mindre seriösa projekt. Pengar som i stor utsträckning förpassades ut ur EU-zonens kontroll, till ”säkra” konton i skatteparadis. Och de grekiska bankerna lät det ske, man fick ju sin del av sleven.

Demonstrationer i Aten.

När pengarna väl var ute ur kontrollzonen, upphörde betalningarna av räntor och amorteringar, och de grekiska bankerna närmade sig snabbt konkurs genom de återbetalningar man måste göra till de institutioner i EU som lånat ut pengarna.  Banker får inte gå i konkurs tycks den existerande normen vara. Finansmarknaden är blodflödet i ett modernt samhälle, utan det rasar allt samman. Så den grekiska staten, och därmed de vanliga medborgarna, får ta smällen hur den nu kommer att fördelas.

Enligt EU-s regelverk får inget land ha en större skuldbörda än 60 % av BNP. Grekland toppar med råge skuldlistan med 175 % av BNP i skuldbörda. Jämför gärna med Sveriges skuldbörda, ca 40 % av BNP eller Estlands som är bäst med endast 10 % av BNP.

En skuldavskrivning kommer i förlängningen drabba de länder som direkt stått för lånen, men också länder som Sverige indirekt med sitt beroende av en fungerande och livlig internationell handel.

Mycket står på spel, och det sorgliga i det spelet är att de som får betala kalaset, är alls inte de som orsakat det. Ingen har kastats i fängelset, inga diskussioner förs om de riktiga skurkarna inom finans och banksektorn som gjorde skuldsättningen möjlig.

Tyvärr blir boten, precis som i Sveriges 90-talskris att de vanliga människorna får betala. I det svenska fallet genom ”lånet eller rånet” om ni föredrar det, av 258 miljarder av pensionärernas hopsparade pengar i ATP-fonderna. En stöld som nu följs upp med sjunkande pensioner år för år, och enligt de beräkningar som gjorts av den stora pensionärsorganisationen SPF kostat snittpensionären ca 46000 kronor i förlorade pengar endast räknat över de senaste åren.

Och vårt land har ca 1,9 miljoner pensionärer. Så löste pragmatiska Sverige sitt problem.

 

2015.07.01

Jarl

Skilda världar

Den gångna helgen var i ett politiskt perspektiv viktig. Två val inom EU i och med Frankrikes presidentval och det grekiska ödesvalet. Men också på det sättet att Ryssland fick tillbaka sin nygamle president.

I demokratierna Grekland och Frankrike skedde valen utan våld på gator och torg. Demonstrationer var tillåtna men inte speciellt omfattande. Media var tillåtna att skriva och tala enligt eget skön. Och naturligtvis, i det grekiska parlamentsvalet fanns mångfalden av partier som utmanade de två stora Pasok och Neo Demokratia. Partiföreträdare och presidentkandidater rörde sig fritt bland sina anhängare. Så som det bör vara i en levande demokrati.

 Annat var det i Ryssland. Där har valet av Putin retat upp både gammal och ung, ur alla samhällsklasser. Det första Putin gjorde när han för drygt 10 år sedan tillträdde, var att utplåna det frö till demokrati som den då nya författningen förestavade. Han såg till att kritiska medier antingen köptes upp av ”trogna vänner”, eller trakasserades, inte sällan med mord på skrivande journalister.  Anna Politkovskaja på tidskriften Novaja Gazeta är i det avseendet den mest namnkunniga, men det finns många fler som stupat för sin rätt till det fria ordet.

Och när han nu trädde in för att svära eden som president för andra gången, nu med mandattiden förlängd till sex år, då var det med obehag man såg ceremonin. Likt en kejsare med ja-sägarna kantande gången, skred han fram med ett kroppsspråk som signalerade här kommer jag. Alltmedan polis och inrikestrupper spöade upp eller fängslade de som försökte demonstrera eller på liknande sätt markera sitt ogillande på gator och torg i det ryska imperiet.

Och i talarstorlen svor han att tjäna det ryska folket, när han istället i sak kräver att folket tjänar honom. Så demonstreras politikens skilda världar och den ryska tragedin, men också skillnaden mellan verklig demokrati och skendemokrati.

09.05.2012

Jarl Strömbäck

Gruppledare SPI

Euron överlever

Det grekiska dramat fortsätter, och ilskan kokar hos det grekiska medborgarna. Nu skall det betala priset för den lånefinansierade konsumtion man levt under sedan man fick euron, och bankerna kunde strunta i landets egna säkerheter. För så är det ju, att den upplåning man nu drunknat i skulle man aldrig fått på den internationella finansmarknaden med drachman som valuta. Så visar sig Euron som en enorm frestelse och fälla för folket.

Demonstrationer i Athen

Och man rasar mot det politiska system som svikit i kontroll över utvecklingen. Nu, när räkningens stund står för dörren, och människors livsförutsättningar kommer att skakas i grunden, då kallar politiken till en folkomröstning. Att rösta för vad, pest eller kolia??
Så sant den intervjuade kvinna sa som intervjuades i ett av nyhetsprogrammen, nu skall politiken lägga ansvaret för svaret på folket, för att slippa bära det själva.

Det finns olika sätt att fördärva förtroendet för den politiska processen. Ett av de säkraste sätten är just det som Greklands ledande politiker nu demonstrerar. Tveklöst har det politiska etablissemanget det avgörande ansvaret för landets prekära läge. Korruption, skatteflykt och en allmän och total oreda i landets interna administration har skapat grunden för dagens problem. De sanningarna bör man ta till sig när man värderar det europeiska projektet.

Euron kommer att överleva, den måste överleva. Men på den vägen kommer kontrollen av olika länders förehavanden på det monetära området att skärpas. Det är en viktig lärdom av det som sker.
Blotta tanken på en återgång där olika fladdrande nationella valutor ersatte euron känns helt fel. Det skulle rasera allt det som byggts upp, och den framgången skall vi inte låta eurons olika dödgrävare vinna.

2011.11.02
Jarl Strömbäck