Sommarsöndag

Det är söndag den 5 juli när detta skrivs. Morgonpromenaden är avklarad i ett strålande vackert väder. Skulpturerna Sunnan och Nordan får pryda bloggen, som en liten vink om den konstsmyckning som är del av kajerna på norra älvstranden.

Om några timmar går Grekland till val. Opportunisterna som vann förra årets val genom att lova att allt skulle bli som förut, att det stora EU skulle böja sig för den grekiska viljan att leva ett bekymmerslöst liv på lånade pengar. De opportunisterna spelar nu ut sitt sista kort, nämligen tron på att folkviljan skall ändra på de internationella spelregler som utgör grunden för allt ekonomiskt samarbete.

Möjligen får man folket med sig på en fortsatt Golgatavandring. Möjligen kommer nyktert tänkande att ersätta drömmen om det bekymmerslösa, av EU-s övriga medborgare sponsrade livet. Och naturligt nog spelar opportunisterna i den grekiska ledningen ut sina sista kort. Man kallar EU-s förhandlare för terrorister. Man hotar med att avgå, som om det nu vore någon förlust.

Med egen mångårig erfarenhet från den grekiska affärsvärlden, vill jag påstå att där finns ett stort utrymme för korruptivt tänkande och handlande. Det är också grunden till Greklands problem, vilket berördes i föregående blogg. Det innebär inte att folket i sig är sämre än andra, bara att ledarskapet har stora brister, gärna sätter egennyttan före samhällsnyttan.

Och länder som Bulgarien och Rumänien som vi i andra sammanhang gärna ser ner på, har faktiskt en betydligt lägre statsskuld som andel av BNP, än vi har i Sverige. Också det värt att tänka på i de här sammanhangen.

Morgonen mognar och frukost väntar. När solen vänt mot västerhavet till blir det dags för en anhörigs 40-årsmiddag. Också det värt att fira, livets höjdpunkt kanske finns där någonstans. Eller är det helt valfritt var man lägger det begreppet. Kanske är livets höjdpunkt varje ny dag man vaknar frisk och pigg. I ett land som än så länge bär på ordning och reda.

2015.07.05

Jarl

Grekiska dramat och Sverige

Det grekiska dramat rullar nu på med förnyad frenesi, och det är dags att kommentera det i bloggen. Grekland är ett trevligt land att besöka, med i allmänhet vänliga människor. Landet har också många drivna, och inte sällan skrupelfria affärsmän. Också det en sida att ha i minne när man bedömer skeendena. Under många besök i landet, i huvudsak professionellt har jag fått min bild av den verkligheten.

Enligt expertis så uppfyllde inte Grekland de krav som gäller för inträde i EMU, den monetära unionen. Man presenterade falska siffror för att få inträde, och har man den inställningen, är det kanske inte så konstigt att det går snett.

Att få tillgång till EMU- kassan, och de enorma belopp som fanns att hämta där lockade naturligtvis, inte minst de krafter vilka ville fylla sina fickor på ett orättfärdigt sätt. Och är man van vid en roffarkultur på området, så är det kanske inte så konstigt. Följaktligen lånade mer eller mindre obskyra personer via olika bolag upp EU-miljonernas mångfald för mer eller mindre seriösa projekt. Pengar som i stor utsträckning förpassades ut ur EU-zonens kontroll, till ”säkra” konton i skatteparadis. Och de grekiska bankerna lät det ske, man fick ju sin del av sleven.

Demonstrationer i Aten.

När pengarna väl var ute ur kontrollzonen, upphörde betalningarna av räntor och amorteringar, och de grekiska bankerna närmade sig snabbt konkurs genom de återbetalningar man måste göra till de institutioner i EU som lånat ut pengarna.  Banker får inte gå i konkurs tycks den existerande normen vara. Finansmarknaden är blodflödet i ett modernt samhälle, utan det rasar allt samman. Så den grekiska staten, och därmed de vanliga medborgarna, får ta smällen hur den nu kommer att fördelas.

Enligt EU-s regelverk får inget land ha en större skuldbörda än 60 % av BNP. Grekland toppar med råge skuldlistan med 175 % av BNP i skuldbörda. Jämför gärna med Sveriges skuldbörda, ca 40 % av BNP eller Estlands som är bäst med endast 10 % av BNP.

En skuldavskrivning kommer i förlängningen drabba de länder som direkt stått för lånen, men också länder som Sverige indirekt med sitt beroende av en fungerande och livlig internationell handel.

Mycket står på spel, och det sorgliga i det spelet är att de som får betala kalaset, är alls inte de som orsakat det. Ingen har kastats i fängelset, inga diskussioner förs om de riktiga skurkarna inom finans och banksektorn som gjorde skuldsättningen möjlig.

Tyvärr blir boten, precis som i Sveriges 90-talskris att de vanliga människorna får betala. I det svenska fallet genom ”lånet eller rånet” om ni föredrar det, av 258 miljarder av pensionärernas hopsparade pengar i ATP-fonderna. En stöld som nu följs upp med sjunkande pensioner år för år, och enligt de beräkningar som gjorts av den stora pensionärsorganisationen SPF kostat snittpensionären ca 46000 kronor i förlorade pengar endast räknat över de senaste åren.

Och vårt land har ca 1,9 miljoner pensionärer. Så löste pragmatiska Sverige sitt problem.

 

2015.07.01

Jarl