Slutstriden

Så har den då startat, slutstriden, eller kanske ännu tydligare, slutstriderna. Häromdagen (26.9) hölls den första av kanske 3 debatter mellan de två kandidaterna till posten som ledare av världens under de senaste 70 åren, viktigaste land USA. Demagogen och opportunisten Donald Trump, mot politikern och demokraten Hillary Clinton. En kamp vars slutseger kan komma att få enorm betydelse för utvecklingen i världen. Den mellan demokrati och mångfald, och alltmer av diktatoriska regimer.

Men slutstriden har också påbörjats i kampen om Syrien. De demokratiska krafter som arbetat för ett land med mångfald och medinflytande i landet, kommer av allt att döma att utraderas och grundligt besegras av militärmakterna Ryssland och Syriens Assad-regim. Man väljer att totalt föröda ett redan oerhört sönderbombat land, hellre än att välja diplomatins väg för att lösa konflikten. Vad hjälper det att USA-s representant i FN talar om ryskt barbari när man bombar målinriktat på sjukhus och hjälptransporter. Den demokratiska världen har svikit den demokratiska rörelsen i Syrien, och eftervärldens dom kommer säkert att bli kännbar.

Vart skall de miljoner människor som befinner sig på flykt undan Assad-regimen ta vägen om inte de demokratiska länderna öppnar sina gränser igen? Och vem skall betala återuppbyggnaden av Aleppo och andra sönderbombade städer? Frågornas mångfald hopar sig, liksom frågan varför USA och EU låter sig fördmjukas av Putin-regimen? För i grunden är det nu vad det handler om. Assad och hans gäng skulle inte kunnat vinna den här kampen utan ryssarnas stöd och vapenmakt. Mönstret från Spaniens 30-tal och Hitlers stöd till Franco är solklart.

Ryskt bombflyg

Vissa bloggar är inte så roliga att skriva, men det är viktigt att också våga se runt hörnet i framtiden. På nattduksbordet ligger för närvarande Winston Churchills memoarer Det Stora Kriget, som avhandlar 1-a Världskriget. Boken är skriven oc trycket i början av 1930-talet. En antikvitet i skinnband och med äldre språkbruk. Men en mycket läsvärd bok genom sin klara insyn i den tidens händelseförlopp och dess konsekvenser.

Ett krig som födde som sitt barn sovjetkommunismen med allt det lidande som den rörelsen skull innebära genom årtiondena. Den demokratirörelse som sedan följde i Ryssland, och verkade under ca 10 år, är nu ett minne blott. Den ryska upprustningen och arrogansen skördar alltfler frukter. Men det är blodbesudlade frukter vare sig det gäller länderna i Kaukasien, Ukraina eller Syrien.

Måhända är slutstriden i Syrien bara upptakten till en än större kamp. Våldet har en benägenhet att ständigt vilja notera nya segrar.

2016.09.28

Jarl

Alla behövs

Regnig morgon på landets västra kust. Morgon promenaden blev kort, andra aktiviteter får fylla dagen. Dagens blogg får bli en återblick till gångna tider, men först några nya rapporter.

UN har kommit med en rapport som visar att aldrig tidigare har vi i ett globalt perspektiv haft en större välfärd. Den speglas i den längsta medellivslängd som någonsin uppmätts i ett globalt perspektiv. Den visas också i den ökade välfärden i länder som också kallas tigerekonomierna i Asien, Sydamerika och delar av Afrika. Där har det öppna samhället i global mening, med alltmer av frihandel skapat arbete och välstånd i tidigare gamla feodala samhällen. Till glädje för dem, men också för oss. Välstånd skapar välstånd genom sina spridningseffekter.

Och i en annan rapport skriver ledningen för arbetsmarknadsverket att vi i Sverige behöver en invandring om ca 100 000 personer per år de kommande åren, om vi skall kunna bibehålla vårt välstånd. Så ser verkligheten ut för den som i sitt dagliga arbete ser bristerna som öppnar sig när 40-talister och snart också 50-talisterna lämnar arbetslivet. Och facken bekräftar bilden på både skolans och vårdens områden. Också näringslivet kämpar på med sin kompetensförsörjning, som man där kallar det.

Nu till historiken. I alla tiden har i vårt land förts diskussioner om vi och dom. Vi som är och skall vara de legitima, dom som inte hör hemma här och borde avvisas, och i vart fall misstänkliggöras. Den striden tycker nog en del borde höra hemma på historiens soptipp, men den återkommer återigen med stor och manipulativ kraft.

Nu är det den svarta tid som präglades av rashygien, skallmätningar och judestjärnan som tydligen lockar. Ett av våra riksdagspartier har genom en ledande företrädare motionerat om att införa register med etniskt ursprung som utgångspunkt. Så vrids klocka tillbaka nästan hundra år, och få tycks reagera.

Välfärd är bra, men kanske kan den också verka avtrubbande. Det självklara i våra egna krav och förutsättningar, blir till en marginalisering av de som inte passar in i den bilden. Så skapas motsättningar och nidbilder på samma sätt som aristokratin på sin tid såg ned på det arbetande folket.

Det finns anledning att känna ett stänk av oro över den utvecklingen. Det var i Europas kulturella center, det tyska riket som den arrogansen för drygt 70 år sedan firade sina triumfer, och fick sitt slutliga sammanbrott.

Må den tiden få bli en källa till inspiration och kunskap i kampen för fred och frihet.

2015.07.21

Jarl

Från Rio till Rio

Året var 1992 och världens ledare och många fler var samlade till konferens i den brasilianska metropolen Rio de Janeiro. När delegaterna så småningom återvände hade de med sig det sannolikt viktigaste dokument som på global nivå undertecknads sedan FN-deklarationen efter andra världskriget. Dokumentet fick namnet agenda 21, med hänvisning till det 21-a århundradet

 Programmet beskriver hur arbetet för att motverka natur- och miljöförstöring, fattigdom och bristande demokrati skall utvecklas för att våra samhällen i global mening skall få en hållbar utveckling. Dokumentet omfattar 1 400 paragrafer fördelade på 40 kapitel.

 I handlingsprogrammet poängteras vikten av lokalt medborgardeltagande och att varje lands lokala myndigheter i samarbete med ortsbefolkningen upprättar och följer varsin lokal Agenda 21. I Sverige skall det i varje kommun finnas ett Agenda 21-kontor.

 Det har gått 20 år sedan dess, miljörörelsen har blivit en global rörelse i verklig bemärkelse. Klimat-och miljöproblemen är inte längre isolerade företeelser, de ses som del i olika händelsekedjor. Det har hållits liknande möten i bland annat Durban, Kyoto och i Köpenhamn. Och nu, 2012 och 20 år sedan sist har samma frågor behandlats på en världsomfattande konferens i Rio.

Jag sitter och pratar med företrädaren för regeringens framtidskomission, nyss hemkommen från Rio. Själv är han en del av den globala världen. Professor med internationellt nätverk. Gift med en världsmedborgare ur den syriska minoritet som kallas kurder och kom till Sverige som barn.  Hon leder nu ett IT-relaterat företag i vårt land och exemplifierar den tillgång vi har i våra invandrare, givet att vi ger dem chansen.

Vad blev de av agenda 21, och hur resonerade man under det senaste mötet? Mycket går igen den 49-sidiga slutresolution om 283 punkter som nu föreligger. Man skall fortsätta att arbeta för de punkter från tidigare möten man inte hunnit med. Dit hör arbetet för en bättre värld vad avser klimat och miljö. Men långt ifrån bara det, till målen hör också avskaffandet av fattigdom i världen, och att människors lika värde och demokrati skall råda. 

FN-deklarationen liksom en rad andra tidigare gjorda utfästelser finns också med. Den gröna ekonomin fick nu också ett eget kapitel i texten, vilket av många sågs som en framgång.

Med andra ord, Rio-konferensen 2012 blev en mötesplats för samtal mellan världens ledare om hur vi skall nå en alla omfattande bättre värld. Visst låter det bra, och arbetet med detta skall föras ner från ledarskapens podium till gräsrötternas verklighet.

Agenda 21 fortsätter alltså, nu i det nya århundradet. Och de politiska visionerna kommer få kämpa om utrymmet med vardagens verklighet.

2012.06.30

Jarl S