Kris i örtagården

Vacker morgon förebådar en fin dag. Lite rimfrost på bilar och promenaddäck, men härligt frisk luft. En dag med umgänge med vänner och nära och kära väntar. Den blir säkert trevlig på många sätt, men först en del “tankar för dagen”.

Sättet de många unga från främst Afghanistan, men också andra länder, behandlats efter år 2015 har berört många. Thord Ericssons bok beskriver ett stort antal fall, där myndigheterna genom sina representanter tydligt har brutit mot både moraliska, etiska och lagliga krav som vårt land gärna vill bekänna sig till, när det gäller behandlingen av de unga immigranterna.

De skrevs systematiskt upp i ålder till 18+ år, för att på det sättet hållas utanför det ordinarie skolsystemet. Behandlingen av deras asylärenden har lagts i långbänk, till men för deras möjligheter att skaffa jobb och utbildning.

I media och av vissa partier har de systematiskt misstänkliggjorts på olika sätt. Men det är inte de nyanlända som går omkring och skjuter folk eller spränger hus, det är personer med i huvudsak svenskt medborgarskap.

Problematiseringen av invandringen är legitim som del i en demokratisk debatt, men bör ske på ett öppet och rättvist sätt. Den stora invandringen till Sverige är inte hållbar hävdas det nu. Kommuner och regioner sviktar ekonomiskt och orkar inte med de ökade kostnaderna för invandringen? Men vårt land kan inte å ena sidan hävda att man är humanismens högborg i världen, och å andra sida agera på ett helt annat sätt när den frågan prövas.

Att så många sökte, och söker sig till Sverige från krisområden, hänger samman med de mycket generösa villkor vi annonserar att vi ställer upp med till stöd för de som kommer. Kan  och vill vi inte göra det, måste det också klart deklareras.

Den danska socialdemokratin har valt den “nationalistiska” linjen. Man har kraftigt strypt invandringen, inklusive asylinvandring. Man villkorar invandringen hårt, i Danmark gäller dansk lag, det danska gemytet har sina begränsningar.

Återstår att se om den svenska socialdemokratin kommer att välja samma utveckling, i en tid när partiet krymper i snabb takt, och riskerar att förtvina som parti, till förmån för de yttersta högerkrafterna i landet.

2020.02.03

Jarl S

Debatt utan problemlösning

Gårdagens (17.9) debatt i TV mellan representanter för den danska inställningen till invandring och representanter för svenska synsätt visade på skillnader viktiga för oss alla. Men om någon trodde att debatten skulle lösa några problem så blir man besviken. Den danska inställningen att man vill värna om den egna särarten, den egna kulturen är förståelig. Problemet är att det synsättet inte ger några svar för de som nu är på väg mot frihet och ett för dem hägrande bättre liv. De som redan finns på vår förstutrapp. Är Ungerns taggtråd, tårgas och vattenkanoner ett rimligt svar till de som flyr krigets elände?

De skandinaviska länderna är jämfört med många andra länder glest befolkade. Det borde finnas plats för fler, och det finns exempel på orter som lyckas väl med sin integrering, jämtländska Åre är en av dem.

Det framfördes i debatten att det är den syriska eliten som nu söker sig till de västliga demokratierna. Från Syrien kommer nu också signaler om att man oroas av den komptetensflykt som sker. Och naturligtvis är det så att bland de som mu kommer finns stora komptetenser som mottagarländerna kan dra nytta av om man förmår och vill hjälpa dem i ett initialt stadium.

Sverige är sedan länge ett mångkulturellt land, vi är en blandning av människor från en mängd kultursfärer. Sverige tillhör också de länder som i ett internationellt perspektiv har klarat sig bra på de flesta områden. Vårt välstånd bygger på ett starkt näringsliv, en rimlig fördelningsprofil och en öppen syn på invandring och kompetens. De europeiska länderna liksom Australien, Nya Zeeland och de nordamerikanska länderna är alla exempel på framgång parat med en öppen attityd till invandring.

Att vi inte accepterar parallella samhällen i vårt land tror jag de flesta inser är viktigt. De friheter och den demokratiska bas som vårt land, och andra riktiga demokratier står för, den skall fungera också i förorten. En rimlig uppfattning borde vara att precis som tidigare invandringsvågor, också den här kommer landa i nya medborgare som förstår värdet av demokrati och bevarandet av den.

Och den svans av kriminalitet som finns, oavsett etnicitet, skall hanteras på ett tydligt och konsekvent sätt utan rabatter för kulturella synsätt främmande för vår lagstiftning och allas rätt till ett liv i fred och frihet.

2015.09-18

Jarl S

På resade fot

Sommartid är resetid. Så också i år, om än med mörka molns sällskap. Sverige är ett vackert land med alla sina olikheter i miljö och omgivningar. Under några dagar fick landet allra längst ner i sydost besök. Landet där den danske kungen härskade i 700 år innan den krigiske svensken under upprepade överfallskrig med tvång gjorde landet svenskt.

Nu står vi, ett antal personer i tre generationer på den kulle som finns kvar som en rest av den forna danska kungaborgen, och ser ut över landskapet och mot den månghundraåriga kyrkan. Vallgraven finns kvar och några rester av husgrunderna, det är allt.

Och i bebyggelsen lever fortfarande kvar korsvirkeshusen och stockrosor och kungsblommor regerar. Det är vackert på sitt alldeles egna sätt.

I samma region bara några mil borta i Malmö,  leker vår tids speciella vandaler Rambo på nätterna. Nu handlar det om handgranater som man lyckats smuggla in i landet. Var tid har sina galenskaper, och krav på ett fungerande samhälle där medborgare och myndigheter samverkar för att stoppa buset.

Och i Turkiet upprepas än en gång tragedin runt det kurdiska folket. Ett folk som givet sin särprägel, sin storlek och sin egen kultur borde ha samma rätt till självbestämmande som andra folk med liknande bakgrund. Men som svikits grymt av såväl västmakterna som lokala härskare. Otaliga är de artiklar och böcker som beskrivit hur de engelska och franska kolonialmakterna efter 1-a världskriget ritade om kartan och fördelade makten i mellanöstern. De besluten hade föga av demokrati och folkförankring. Och den stora förloraren blev den kurdiska befolkningen som styckades över länderna Turkiet, Iran, Irak och Syrien.

Och nu sätter sig Nato med den Turkiska regimen och befäster orättvisan än en gång. Och än en gång skall bomberna falla över de som i verklig mening söker försvara sin identitet, sina livsvillkor.

Så rullar den komplicerade och alltid närvarande verkligheten vidare, med de möjligheter och svårigheter vi har att påverka den. Och Obama-eran i världens mäktigaste land närmar sig sitt slut, tyvärr utan att han fått tillräckligt genomslag för den politik som fick folken att jubla 2008.

2015.07.28

Jarl