Grå morgon med lätt fallande regn denna dag i rikets andra
stad. Den lilla värmebölja vi upplevde för några dar sedan, har åtminstone för
tillfället lämnat oss.
Det Grekiska dramat fortsätter efter söndagen omröstning.
Hur det skall sluta låter jag bli att spekulera i. Alltför mycket står på spel
för både det grekiska folket och EU-s trovärdighet, för att något säkert
scenario skall vara möjligt att förutse.
En annan under den gångna tiden allt hetare fråga handlar om
vad som sker med den svenska välfärden för närvarande. För många, den del av
medborgarna som har trygga och välavlönade jobb, är utvecklingen i huvudsak
positiv. För de som på något sätt är beroende av samhällsinsatser ser bilden
annorlunda ut. Tvångsvård i hemmet av också mycket svårt sjuka breder nu ut sig
från kommun till kommun. Hemtjänsten har alltmer kommit att utvecklas till en
expresservice, vars måluppfyllese läses i de minuter och sekunder stressad
personal tillåts hos de boende man skall hjälpa och stödja.
Och de anställda i den offentliga sektorn protesterar
alltmer och högljutt över detaljstyrning och orimliga arbetsvillkor. Hur har
det kunnat bli så, och vilka drivkrafter ligger bakom?
Byråkratier har sin egen inbyggda dynamik. Inte sällan blir
systemen viktigare än de ursprungliga målen för verksamheten. Där någonstans
ligger nog mycket av kärnan i problemen. Detaljstyrning har fått ersätta
tilltron till de människor som är satta att arbeta med välfärdsfrågorna.
Och i det politiska slagfärtet har de medel som tidigare
varit öronmärkta för välfärdsarbetet, dränerats till förmån för
jobbskatteavdrag och andra skattelättnader. För den majoritet av befolkningen
som är frisk och arbetsför är det en välkommen förändring i politiken. Men i
förändringsprocessen ser vi alltfler äldre falla under EU-s gräns för begreppet
fattigdom som en konsekvens av sjunkande pensioner på grund av ett utplundrat
pensionsystem. Och offentliga jobb på gräsrotsnivå får allt svårare att finna
kompetenta och engagerade medarbetare när arbetsmyrorna från 40-talet nu går i
pension.
I en nyligen presenterad välfärdsranking, är vi nu passerade
i välfärdsligan av samtliga de andra nordiska länderna. Välfärdslandet Sverige
har vägval att ta ställning till. Orwells dystopi boken 1984 har sina liknelser
också i vår tid. Välfärden har blivit alltmer individualiserad, allt mindre en
del av det kollektiva ansvaret.
09.07.2015
Jarl
1 kommentar:
Någonstans, av outgrundlig anledning, glömmer bloggaren bort att Sverige idag tar in och försörjer drygt 80.000 invandrare, asylsökande m m varje år. Kostnad för detta, ca 150 miljarder kronor fram till år 2018.150.000 miljoner kr.Pengar som skulle gjort oerhört nytta ute i kommunerna.
Jag besökte röntgen vid sjukhuset i Örnsköldsvik häromveckan pga lunginflammation. I väntrummet satt en äldre man tillsammans med en man i med utländskt utseende , som jag uppskattade ålder till, ålder 23-25 år.
Vid samtal med mannen framkom att han på heltid avlönades som god man för detta "ensamkommande flykting barn". Nu blev jag nyfiken och frågade var gränsen går för att betraktas som barn. 18 blev svaret. Men hur gammal är den här skäggprydde unge man då, blev min motfråga. Svaret blev 15 år.
Inte för inte anses vi svenskar lättlurade
Inte undra på att Sverige faller bakåt i välståndslistan med raketfart, när 25 åriga män från Marocko kan gå som 15 åringar.
Och, detta var bara en liten del av det hela, men nog så talande som exempel.
Skicka en kommentar