Marsmorgon 2021

 Marsmorgon, måsarna skriar i luften. Kråkorna kraxar och duvorna kuttrar. Småfåglarna sjunger från buskar och snår. Det är vår i luften efter en kylig februari och början på mars månad. Solen står allt högre på himlen, och folket finner solplatser att vila på under de soliga timmarna. En fin tid på året närmar sig, den tid då livet återvänder i sina många olika skepnader, efter långa månader av mörker och vila.

Och bland människorna går man i land efter land och väntar på det vaccin som skall frälsa oss från pandemin, det hemska viruset. Ett vaccin som blivit hårdvaluta i de globala spelen. De länder som har tillverkning vill inte längre exportera till de länder som vill köpa. Allt fint tal om handelsfrihet kastas över ända där själviskheten tillåts härska. Och tråkigt nog är det länder som i andra sammanhang så gärna kallar sig globala och frihandelsvänner. USA, Storbritannien och Indien tillhör de som agerat på det sättet.

Vinnare blir länder som använder vaccinet för att köpa sympati för sin brutala politik i andra avseenden, Ryssland och Kina. De delar gärna med sig av sina vacciner till länder som inte vill vänta längre på de vacciner de demokratiska länderna tagit fram. Så blir folkhälsan en bricka i ett avancerat och politiskt spel.

Tillbaka till normaliteten i vårt eget land, kan konstateras att positioneringarna inför nästa års val har tagit fart. Centerpartiet vill gärna ha ett regeringssamarbete med Socialdemokraterna eller Moderaterna. Ett intressant ställningstagande som tydliggör den ambivalenta attityd partiet i ett historiskt perspektiv ofta haft.

För övrigt visar opinionsmätningarna att sannolikheten att något av riksdagens 8 partier kommer att försvinna ur riksdagen är stor. I grunden är det positivt, en så fragmenterad riksdag som den svenska, ger småpartierna omotiverat stort inflytande, genom den vågmästarroll de visat sig få i regeringsbildningarna. Ansvarsutkrävandet måste få tydligare konturer och konsekvenser.

2021.03.13

Jarl S

Liberalerna 2017

Novembermorgon över staden. Ljusen från kajer och återskenet över vatten och moln, är vackert och rogivande under morgonpromenaden. Tankarna får den här gången gå till det liberala parti, som för några dagar sedan avslutade sitt landsmöte. Med egen erfarenhet från 4 landsmöten från Bengt Westerberg till Lars Leijonborg, finns det mycket att reflektera över.

För inte länge sedan hette partiet Folkpartiet, en återspegling av den roll man för länge sedan hade som landets näst största parti, och oppositionsledare. Då, under tiden med partiledaren Bertil Ohlin. Men politiskt ledarskap kräver mycket av sin ledare. Man skall kunna både fånga upp frågor som är viktiga för väljarna, och marknadsföra dem på ett sätt som får väljarstöd. Egenskaper som det nuvarande ledarskapet, av valresultaten de 10 år som Jan Björklund suttit som partiledare, inte förmått visa.

                             

Inför årets landsmöte fanns möjligheten att byta bort byråkraten Björklund, mot ideologen Birgitta Ohlsson. Man kan tycka att någonstans borde en yttre gräns finnas för hur länge en partiledare får sitta kvar. Och nog hade Björklund haft tillräckliga chanser att under sina 10 år som partiledare bevisa sitt värde, men utan att lyckas.

Ideologer skrämmer en del, de som sitter tryggt på sina politiska stolar, och är rädda för förändring. De är också de som i allmänhet har makten i landets olika partiorganisationer. De var alltför rädda för en förändring som med stor sannolikhet hade skapat ett långt större intresse för partiet, än den nuvarande situationen. Det krävs långt mer än upprullade skjortärmar på talarpodiet, av den som skall rädda liberalismen i svensk politik i det kommande valet 2018.

Namnbytet till Liberalerna hade naturligtvis också en annan dimension. Det liberala inslaget är påfallande och stort också i partier som Socialdemokraterna och Centern. Låt vara att det inte är övergripande utan också nöts mot de partiernas ursprungliga synsätt på exempelvis arbetsliv och centerns kluvna klimatpolitik. Ett centerparti som genom sitt sätt att driva frågan om utbyggd vindkraft, är  huvudansvariga för den största skövling av naturvärden som skett sedan vattenkraftens utbyggnad. I sig en katastrof för de stora naturområden som berörs, dess natur och fauna liksom djurliv och närboende.

När det forna Folkpartiet går till val 2018, gör man det som ett av de små partier som hotas till sin existens genom närheten till 4% spärren. Att partiet inte under de omständigheterna hade modet att pröva ett annan ledarskap är i sig ett stort svaghetstecken.

2017.11.27

Jarl S

Sommarstiltje

Sommarstiltje efter Almedalen i den svenska politiken. Men ute i den stora världen pågår prövningarna som förut. Den udda presidenten Trump blir efter G20-mötet i Hamburg sågad i internationell press. Han raserar i snabb takt nu, den ledande roll USA haft på många områden, allt från klimatpolitik till säkerhetspolitiken. Snart har han bara vänner i obskyra länder som Ryssland.

Och apropå Ryssland så tvingas nu Trumps son erkänna och publicera de mailkontakter och de bevis för fysiska kontakter med ryska sändebud han tidigare förnekat. Så rasar också den trovärdigheten. Och vem tror egentligen husbonden själv, Mr Donald (duck), när han bedyrar att några sådana kontakter kände han inte till?

Hur länge skall den amerikanska såpan tillåtas fortsätta, den skadar politikens trovärdighet enormt, förutom att den även skadar politikens egentliga uppgift, att säkra fred, frihet och utveckling i världen i stort. Nu handlar medias rapportering inte om visioner med goda föresatser. Den handlar istället om det som i andra sammanhang brukar kallas skvaller- och kändisjournalistik.

Och i efterspelet efter Almedalen noteras att Moderaterna går en oviss framtid till mötes med den nuvarande ledningen under AKB (Anna kindberg Batra). Draget att byta partisekreterare kommer knappast att lösa ledningsproblemet. AKB må ha varit en kompetent ordförande i riksdagsgruppen och dess interna arbete. Men att stå upp som en statsman och ledare för sitt parti i ett övergripande perspektiv  kräver karisma och klarhet i tanke och synpunkter.

Och kanske blir det så att Moderaternas vinglande väg blir räddningen för KD. Nämligen att missnöjda M-väljare, väljer att stödja KD inför nästa års val. Almedalen gav kanske några spån av eftertanke hos en intresserad allmänhet.

Men  mycket hinner hända under året som är kvar till vi går till valurnorna igen

2017.07.12

Jarl