Varför hör vi inga protester från skogarnas folk, var frågan
i föregående blogg? En rimlig förklaring finns i de arrendeavtal som
vindkraftens företrädare använder sig av för att köpa stöd och rätten att
uppföra vkv-en.
Jag bläddrar i det 13 sidiga dokumentet avseende den
anläggning om 48 VKV som skall byggas kommunen norr om skogen. Ett dokument som
troligen är standardiserat, och därmed stilbildande också på andra platser man
bygger vindkraft.
Enligt dokumentet garanteras markägaren 4 % av den åriga
bruttointäkt varje VKV drar in, dock minst 100 000 sek/VKV och år, troligtvis
väsentligt mer.
För att överbrygga motsättningar
bland skogarnas folk, har man infört begreppet vindupptagningsområde. Det
innebär att alla som har mark inom 400 meter från ett VKV, också erhåller
ersättning för ”den vind” man levererar in till vkv-en.
Skogsskiftena i våra bygder är genom arvsskiften ofta små
och splittrade. Det innebär att också de med små skiften genom konstruktionen
av avtalen får del av intäkterna, exploatören får det stöd som man eftersträvar.
Avtalet är skrivet på 35 år, vilket innebär att väldigt
många av skogens män och kvinnor kommer att få en god basförsörjning under
många år framåt. Avtalen är med största säkerhet förhandlade med ledande
företrädare för skogsägarna, vilket förklarar bristen på kritik från det
hållet.
Finns det anledning till kritik då? Låt oss först konstatera
att samtidigt som skogsägarna får betalt för att upplåta sin mark, utgår ingen
som helst ersättning till kommunen som sådan. Detta bekräftat i en interpellationsdebatt
med det ledande kommunalrådet. Den byapeng som marknadsförs via media, är på
sin höjd någon enstaka promille av VKV intäkter, att jämföra med skogsägarnas intäkter.
Och de som saknar skog, men är berörda som närboende eller på annat sätt av
vkv-en, får ingen som helst kompensation.
Vidare gäller följande enligt avtalet ”Efter byggstart äger
Arrendatorn rätt att överlåta samtliga rättigheter och skyldigheter i detta
avtal till tredje part.”
Med andra ord är svensk skogsmark, väldiga arealer
förvandlade till öppen handelsvara på en totalt global marknad. Hur de riskkapitalister
som då kommer in kommer att agera, kan bara framtiden utvisa. Men en rimlig
erfarenhet, är att den sortens folk flyr den dagen kostnaderna blir högre än
intäkterna.
I definitionen för hållbarhet brukar man använda begreppet, att
god hållbarhet innebär att man tillgodoser
dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att
tillgodose sina behov.
Gör man det med den nu rasande snabba vindkraftutbyggnaden?
2014.01.21
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar