Våld föder kaos

Den ryska utvecklingen har kommenterats på åtskilliga bloggar under de gångna åren. Skälen till det är många, en omsorg om demokratin och freden i vår del av världen. En omsorg om det ryska folket, säkert i grunden lika fredsälskande som vi svenskar. Därför förtjänar också Ryssland den uppmärksamhet landet och dess ledning får.

Boris Nemtsov, också en tystad regimkritiker.

För den som söker på namnet Litvinenko i bloggen, kommer ett antal bloggar med några år på nacken upp. Mordet på Alex Litvinenko fick ny aktualitet i veckan när en officiell utredning i London bekräftade den bild som också tidigare kommit fram, att Litvinenko giftmördades av ryska agenter på direkt order från den ryska ledningen, Putin.

Litvinenkos öde är bara ett i raden av mord på meningsmotståndare som bär den ryska ledningens prägel. Brutala mord som haft två tydliga syften, dels att tysta oönskade meningsmotståndare, dels att skrämma övriga kritiker till tystnad.

Och succesivt har nu också västvärlden börjat vakna upp och inse allvaret. Den ryska aggressionen flyttas stegvis fram, precis som den tyska på 30-talet och med delvis samma argument.

Kriget i Tetjenien som var oerhört brutalt, följt av övergreppet på Georgien. Och sedan annekteringen av Krim och delar av Ukraina

Nu flyttas fokus ut till Syrien, där Putinstyret valt att med bombkrig hjälpa Al-Assad regimen. Resultatet av den positioneringen har visat sig bli intensifierade bombningar av i huvudsak de demokratikrafter som finns kvar, och ökade flyktingströmmar.

Våld föder kaos. Det råder en oerhörd cynism och brist på respekt för mänskliga rättigheter i den politik som Putinregimen för. Det ryska folket förtjänar bättre än att av en maktgalen politsk ledning kastas in i en utveckling där landets resurser förslösas på militära äventyr, istället för att användas till gangn för utvecklingen i stort i landet.

2016.01,23

Jarl

Skövlat landskap 8.

Visst är det härligt med optimism och framåtanda? Så har nog också det ledarskap resonerat, som i historiens ljus kommit att omvärderas på ett helt annat sätt. Det som är dagens halleluja-kör, blir kanske morgondagens förnekare? Så har det varit, och så kan det också bli för den som inte vill ta lärdom.

Häromdagen begåvades alla lokaltidningens läsare i kommunen norr om skogen, och kanske i hela länet med en tjock tidningsbilaga vilken i allt väsentligt var en hallelujakör till den nu rasande snabba utbyggnaden av vindkraften. En utbyggnad som får alltfler kritiker, och kanske var syftet med den mastiga bilagan, att just bemöta de alltfler tvivlande.

Att de som på olika sätt profiterar på den hårt subventionerade utbyggnaden väljer egenintresset som sin spegel är kanske inte så förvånande. Desto mer beklämmande att ledande politiska företrädare väljer samma sida.

Och för den som söker annan information än den ensidigt partiska som bilagan förmedlar, fanns mycket lite att ta del av. Expertisen inom bland annat Kungliga Vetenskapsakademin lämnas därhän, likaså de många kritiska röster som talar med erfarenhet från vindkraftens påverkan på natur och miljö. Och naturligtvis heller inget om den påverkan på människor och djur som slagskuggor och buller ger. Ett fenomen som nu alltmer intresserar läkarvetenskapen.

När galenskapen har börjat galoppera, då blundar alltför många. Priset kommer att få betalas förr eller senare. Subventionerna kommer att på sikt ersättas av priser relaterade till kostnaden för utbyggnaden, men då är det för sent att backa.

Och i rubriken talas om 3000 vindkraftverk i länet, det är 1000 fler än länsstyrelsen räknade med så sent som i november. Med den volymen skulle ca 30% av landets beräknade utbyggnad komma att ske i länet vid höga kusten? Hur kommer det sig egentligen att kommunalråd som hyllar den nya energikällan så högt, inte vill se den i sin närhet?

2014.02.12

Jarl Strömbäck