Dags för ännu ett avsnitt i serien om hur några av vårt samhälles allra
mest utsatta hanteras. Det kom en kommentar ett tidigare inlägg, om varför inte
namn på författarna till skriften finns angiven. Svaret är att sakfrågan är
viktig, och erfarenheten visar att de är viktigt i det sammanhanget att undvika
personangrepp. Givetvis har författarna godkänt publiceringen på bloggen.
Skriften finns idag på de bord där ny lagstiftning på området skall beredas. De
som eventuellt är intresserade av kontakt med upphovspersonerna, kan ge mig
namn och e-mailadress, så skall jag förmedla kontakten.
2013.10.16
Jarl Strömbäck
Känslan av vanmakt ibland de gamla
och deras anhöriga når nya höjder!!
I
vilkens intresse ligger det att skydda de gamlas rättigheter?
Ja, förutom de gamlas eget intresse så är
det nog främst allmänhetens tilltro till samhället självt som har det största
intresset av att skydda sina egna och de gamlas intressen.
Man kan se detta som en ”hygienfaktor” för
att vanmaktskänslan hos allmänheten inte skall slå över i en känsla att som
gammal bli fullständigt alienerad.
Samhällsdebatten idag präglas allt som
oftast av olika särintressen vars mål det är att se om sitt eget intresse.
Frågan är väl om att bli gammal kan betraktas som ett typiskt särintresse.
Gamla blir vi ju alla en dag!!
Kan man aktivt driva rättighetsfrågor för
alla möjliga utsatta grupper så bör man utan tvekan kunna kräva att gamla och
deras anhöriga på ett likartat sätt driver sina rättighetsfrågor, d.v.s. på ett
väsentligt mer tydligt och uppfordrande sätt.
Tilltron till lagstiftningen och tilltron
till de rättsvårdande myndigheterna samt tingsrätten som lokal institution
behöver stärkas på ett generellt plan.
Ett ökat fokus på äldrefrågor blir därför
ett sätt för politiker, både på lokalplanet och på riksplanet, att värva
viktiga röster ur ett stort väljarkollektiv (1,6 miljoner pensionärer).
Det ligger kort sagt i allas intresse att
skydda våra gamla föräldrar på samma sätt som vi själva vill bli omhändertagna
den dag vi vaknar upp och har trätt in i tillvaron som pensionärer.
Eller vill vi sluta våra dagar som Alice
Babs vilken är det senaste exemplet i oändlig rad av rättsövergrepp på gamla
vilka av olika orsaker inte kan värja sig när olika parter samlar sig och med
samhällets hjälp och med tvångsmetoder kränker de gamla och värnlösa?
Har
lagstiftarna verkligen förstått konsekvenserna av dagens tillämpade rättspraxis
för Föräldrabalken?
När man 1989 avvecklade själva begreppet
om att omyndigförklara någon så får man på goda grunder anta att det bl.a. var
de gamla man ville hjälpa.
Nu när ett antal år har gått så kan vi alla
konstatera att denna ändring snarare har undergrävt de gamlas ställning,
istället för tvärtom.
Föräldrabalken har i sin reviderade
utformning givit ÖFN och tingsrätterna möjlighet att exekvera beslut om
förvaltarskap som står i direkt strid med lagstiftarens intentioner, åtminstone
om man läser förarbetena till den ändring av Föräldrabalken som skedde.
Frågan är väl om den lagstiftande
församlingen verkligen på allvar har förstått hur SKL, kommunernas
socialtjänster, hemtjänsten, ÖFN med dess tjänstemän samt tingsrätterna i all
tysthet har utvecklat en helt ny praxis som aldrig varit lagstiftarens avsikt?
Det är nu man återigen tvingas ställa sig
frågan om vi som medborgare tyst skall fortsätta se på när de gamlas
medborgerliga rättigheter med samhälleliga tvångsmedel kränks på det allvarliga
sättet som skedde i Mariana Norbergs fall?
Vi behöver uppmärksamma ansvariga
statsråd, d.v.s. idag främst barn och äldreomsorgsminister Maria Larsson, på
vad hon avser att göra för att stänga samhällets möjlighet att fortsätta kränka
de äldres rättigheter.
11 Vi måste, då vi gör en ordentlig översyn av
dagens lagstiftning, se till att ordentligt utreda den praxis som har
etablerats av samhällets olika institutioner då de i samverkan dagligen gör
våld på den lagstiftning som, i alla fall till vissa delar, är avsedd att ge
huvudmannen ett ordentligt rättsskydd i ställföreträdarskapsfrågor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar