Makten och bulvanerna 19.

Makten och bulvanerna 19.

Bruk eller missbruk, så kunde också dagens avsnitt ur skriften som här ges offentlighet rubriceras. Att utvecklingen i hög grad centralstyrs från SKL, kan ifrågasättas.

2013.10.08

Jarl Strömbäck

Överförmyndarverksamheten, ett skydd eller ett hot för de gamla?

Överförmyndarverksamheten i Sverige har som sin huvudsakliga uppgift att försöka tillämpa Föräldrabalkens lagstiftning då de utövar sin myndighet.

Lagstiftningens intentioner är det huvudsakligen inget problem med även om den i vissa stycken är av gammalt datum.

Det är när överförmyndarförvaltningarnas tjänstemän själva inte förstår att tolka lagstiftningen på det sätt som avsetts som rättssäkerheten, för bl.a. de gamla, plötsligt befinner sig på ett sluttande plan.

När väl den politiskt tillsatta överförmyndarnämnden (i de kommuner där denna nämnd faktiskt finns och inte enbart består av en enda person) fattar de formella besluten på underlag som beretts av tjänstemännen så har lagstiftaren förutsatt att ÖFN:s ledamöter själva är så kompetenta och pålästa i varje enskilt ärende att rättssäkerheten blir fullt ut tillgodosedd.

Innan ett förvaltarskapsärende, genom ÖFN:s beslut, därefter skickas till tingsrätten som en ansökan om förvaltarskap så skall alla inblandade ha förstått konsekvenserna av sitt beslut. Även den det berör och/eller dennes närstående.

Då ÖFN ytterst sällan upplever att ett förvaltarskapsärende på allvar blir ifrågasatt så har det utvecklats en praxis för hur ÖFN och överförmyndarförvaltningens tjänstemän skall tolka lagstiftningen.

Vid minsta tvekan och för att ”ha ryggen fri” så begagnar sig tjänstemännen vid ÖFN:s förvaltningar av möjligheten att konsultera Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).

SKL är dessutom den organisation som arrangerar kurser och utbildningar för tjänstemän inom överförmyndarverksamhetens olika förvaltningsdelar. SKL:s ansvarige jurist Eva von Schéele bär därför ett mycket tungt ansvar för hur Sveriges alla överförmyndarförvaltningar tillämpar sin syn och sina tolkningar av styrande lagstiftning.

Det finns egentligen bara ett problem med detta förhållande. SKL har ingen jurisdiktion för detta område, d.v.s. de behöver inte ikläda sig något som helst ansvar för sin rådgivningsverksamhet.

Överförmyndarpersonal hade lika gärna kunnat stanna någon flanör på stadens gator och snabbt frågat om råd då det är tjänstemännen själva vilka alltid undantagslöst är personligt ansvariga för att laglighetspröva och tolka lagstiftningen i varje enskilt fall.

Något som Mariana Norberg verkligen på nära håll och för personlig del fått se konsekvenserna av.

7 SKL:s roll i den kommunala hanteringen av överförmyndarverksamheter måste stoppas för att garantera rättssäkerheten och återge ÖFN runtom i landets alla kommuner det egna ansvar som man i många fall i praktiken skjutit över på SKL att bli talesman för.

8 Återinför det personliga ämbetsmanna ansvaret som Palmeregeringen tog bort i mitten av 70-talet.