Visar inlägg med etikett huvudmän. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett huvudmän. Visa alla inlägg

onsdag, oktober 16, 2013

Makten och bulvanerna 21.



Dags för ännu ett avsnitt i serien om hur några av vårt samhälles allra mest utsatta hanteras. Det kom en kommentar ett tidigare inlägg, om varför inte namn på författarna till skriften finns angiven. Svaret är att sakfrågan är viktig, och erfarenheten visar att de är viktigt i det sammanhanget att undvika personangrepp. Givetvis har författarna godkänt publiceringen på bloggen. Skriften finns idag på de bord där ny lagstiftning på området skall beredas. De som eventuellt är intresserade av kontakt med upphovspersonerna, kan ge mig namn och e-mailadress, så skall jag förmedla kontakten.

2013.10.16

Jarl Strömbäck

Känslan av vanmakt ibland de gamla och deras anhöriga når nya höjder!!


I vilkens intresse ligger det att skydda de gamlas rättigheter?


Ja, förutom de gamlas eget intresse så är det nog främst allmänhetens tilltro till samhället självt som har det största intresset av att skydda sina egna och de gamlas intressen.

Man kan se detta som en ”hygienfaktor” för att vanmaktskänslan hos allmänheten inte skall slå över i en känsla att som gammal bli fullständigt alienerad.

Samhällsdebatten idag präglas allt som oftast av olika särintressen vars mål det är att se om sitt eget intresse. Frågan är väl om att bli gammal kan betraktas som ett typiskt särintresse.

Gamla blir vi ju alla en dag!!

Kan man aktivt driva rättighetsfrågor för alla möjliga utsatta grupper så bör man utan tvekan kunna kräva att gamla och deras anhöriga på ett likartat sätt driver sina rättighetsfrågor, d.v.s. på ett väsentligt mer tydligt och uppfordrande sätt.

Tilltron till lagstiftningen och tilltron till de rättsvårdande myndigheterna samt tingsrätten som lokal institution behöver stärkas på ett generellt plan.

Ett ökat fokus på äldrefrågor blir därför ett sätt för politiker, både på lokalplanet och på riksplanet, att värva viktiga röster ur ett stort väljarkollektiv (1,6 miljoner pensionärer).

Det ligger kort sagt i allas intresse att skydda våra gamla föräldrar på samma sätt som vi själva vill bli omhändertagna den dag vi vaknar upp och har trätt in i tillvaron som pensionärer.

Eller vill vi sluta våra dagar som Alice Babs vilken är det senaste exemplet i oändlig rad av rättsövergrepp på gamla vilka av olika orsaker inte kan värja sig när olika parter samlar sig och med samhällets hjälp och med tvångsmetoder kränker de gamla och värnlösa?


Har lagstiftarna verkligen förstått konsekvenserna av dagens tillämpade rättspraxis för Föräldrabalken?


När man 1989 avvecklade själva begreppet om att omyndigförklara någon så får man på goda grunder anta att det bl.a. var de gamla man ville hjälpa.

Nu när ett antal år har gått så kan vi alla konstatera att denna ändring snarare har undergrävt de gamlas ställning, istället för tvärtom.

Föräldrabalken har i sin reviderade utformning givit ÖFN och tingsrätterna möjlighet att exekvera beslut om förvaltarskap som står i direkt strid med lagstiftarens intentioner, åtminstone om man läser förarbetena till den ändring av Föräldrabalken som skedde.

Frågan är väl om den lagstiftande församlingen verkligen på allvar har förstått hur SKL, kommunernas socialtjänster, hemtjänsten, ÖFN med dess tjänstemän samt tingsrätterna i all tysthet har utvecklat en helt ny praxis som aldrig varit lagstiftarens avsikt?

Det är nu man återigen tvingas ställa sig frågan om vi som medborgare tyst skall fortsätta se på när de gamlas medborgerliga rättigheter med samhälleliga tvångsmedel kränks på det allvarliga sättet som skedde i Mariana Norbergs fall?






Vi behöver uppmärksamma ansvariga statsråd, d.v.s. idag främst barn och äldreomsorgsminister Maria Larsson, på vad hon avser att göra för att stänga samhällets möjlighet att fortsätta kränka de äldres rättigheter.

11 Vi måste, då vi gör en ordentlig översyn av dagens lagstiftning, se till att ordentligt utreda den praxis som har etablerats av samhällets olika institutioner då de i samverkan dagligen gör våld på den lagstiftning som, i alla fall till vissa delar, är avsedd att ge huvudmannen ett ordentligt rättsskydd i ställföreträdarskapsfrågor.

 

söndag, december 30, 2012

Bokslut 2012




Nyår präglas ju av olika typer av tillbakablickar, så varför inte göra en sådan i bloggen också. Här kommer alltså några reflektioner över det gångna året ur ett politiskt perspektiv.

Olika former av handlande får konsekvenser av olika slag, Inget konstigt i det egentligen. Går man in i verksamheter för vilka man saknar kompetens och erfarenhet, då ger man sig ut på djupt vatten utan att kunna simma, bildlikt talat. När kommunledningen i kommunen norr om skogen, för ca 10 år sedan påbörjade en resa bort från de lagstadgade verksamheternas invanda trygghet, till spekulation i affärsverksamhet man inte hade kompetens för, då bäddade man för den utveckling som blivit ett avskräckande exempel på galen kommunalpolitik i hela landet.

Skeendena har under året behandlats i bloggserien med titeln Vanstyrets politik. Långt mycket mer finns naturligtvis att skriva i så stora processer, men som en allmän beskrivning gäller den gott. Kostnaden för den spekulationen kan i dagsläget summeras som ca 2000 miljoner kronor, av vilka nu 1000 miljoner under året har tillförts energibolaget för att undvika konkurs.

Ett annat skeende som pågår, men då i det tysta är den utveckling där alltfler människor, inte minst äldre, fråntas sina medborgerliga rättigheter till egendom, rätt och/eller person på ett sätt som inte borde höra hemma i ett demokratiskt samhälle. Den verksamheten ökar kraftigt i landet, och nästan dubbelt så snabbt i kommunen norr om skogen, som vad avser rikssnittet. Med hjälp av sekretess i olika avseenden, har den utvecklingen tillåtits fortgå och växa. För den som önskar insyn kommer i allmänhet svaret att vi diskuterar inte enskilda fall. Dörren till demokratisk öppenhet på området är stängd. Sekretessen blir långt mer ett skydd från insyn för myndigheten, än ett skydd för individen. Bloggserien med titeln Makten och bulvanerna har syftat till att åskådliggöra de skeendena, och bevakningen kommer att fortsätta.

Landstinget i länet vid höga kusten fick i valet 2010 för första gången på årtionden en borgerlig ledning. Många var vi säkert som såg fram emot en nystart med nya synsätt och mindre av återkommande kriser. Dessvärre ser det efter 2 år nu ut som att allt upprepar sig. En krisande ekonomi, revisorskritik för mörkande av Lex-Maria anmälningar. En kollektivtrafik som inte fungerar och brister i patientsäkerhet är några exempel på saker som borde blivit bättre. De frågorna har under året avhandlats i bloggserien med titeln Landsting i gungning. Också här kommer bevakningen att fortsätta.

Det opportunistiska och dåliga ledarskapet ställer sig gärna främst i ledet när det gäller beslut som kan beskrivas i rosenrött skimmer, men gömmer sig bakom andra när det rosenröda visar sig vara ett nattsvart mörker.

 För närvarande har undertecknad 2 kommunala ärenden för prövning i förvaltningsrätten respektive kammarrätten,  jag vill inte trötta läsarna mer nu. Däremot önskar jag Er mina läsare, alla medborgare i länet, i landet och den stora vida världen ett Gott Nytt År 2013.

2012.12.30

Jarl Strömbäck