Vi förflyttar oss i tid till år 2013. Det har nu gått ca 5
år sedan satsningen på vindkraften tog fart. Nu snurrar det för fullt på många,
många håll i landet. Centerns energiminister med namnet Hatt, låter förstå i en
artikel i rikspressen att hon är jublande glad över att man nu installerar ett VKV
( vindkraftverk ) per dag i vårt land. Det är inga småsnurror det handlar om,
det moderna vindkraftverket har en höjd på ca 200 meter. Det har en
rotordiameter på ca 70 meter, och kostar i uppförande ca 35 miljoner/styck. De
placeras i höjdlägen, och blir på så sätt dominerande i landskapsbilden.
Hur har vägen dit varit, och hur ser framtiden ut?
I föregående blogg kunde vi se att i lagstiftningen klassas
vindkraften som en miljöfarlig verksamhet, och att man överlåtit den
egentliga beslutsrätten till kommunerna genom att ge dem rätten till ett kommunalt veto. Kommunerna har alltså i praktiken avgörandet i sin
hand, om kommunen godkänner en etablering, då gör också länsstyrelsen det, så
fungerar det nu i praktiken.
I en föreläsning nov. 2013 gavs från länsstyrelsehåll
följande redogörelse. Av de 30 TWH vindkraft som beslutats skall 1/3-del byggas
i havsmiljö, 2/3 byggas på land. Det innebär med dagens storlek på VKV att de
20 TWH som skall byggas på land motsvarar i runda tal 10 000 VKV.
Här kommer nu en fördelningsnyckel läsarna kan få fundera på
rimligheten av:
Antal vindkraftverk i Norrland 8000
VKV
Antal vindkraftverk i landet i övrigt 2000 VKV
Antal vindkraftverk i Västernorrland 1800-2000 VKV
Antal vindkraftverk i Örnsköldsvik 466 VKV
Ser man isolerat till den kommun i Västernorrland som i nov.
2013 godkänt flest VKV nämligen Örnsköldsvik, så såg siffrorna vi den tidpunkten
ut som följer:
I process hos länsstyrelse/kommun 202 VKV
Hos miljöprövningsdelegationen eller överkl. 69 VKV
Lagakraftvunna beslut men ej påbörjade 102 VKV
I Byggskedet 52
VKV
I Drift 41 VKV
Norrland är redan nu nettoexportör av elektrisk energi.
Norrland ligger långt från de marknader som skall förbruka vindkraftens energi.
Nu offras enorma arealer av det som ofta brukar kallas Europas sista vildmark
för att fylla fickorna på riskkapitalister i olika länder.
Hur har den här snabba utvecklingen varit möjlig, och varför
har motståndet varit så svagt? Återkommer till de frågorna.
14.01.2014
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar