När samhället sviker

Vår och ljusets återkomst. Sommartid i klockan och flyttfåglarna kommer tillbaka. Blommorna i rabatterna lyser upp i det grå och det vintriga får alltmer flytta på sig. Det är den bästa av årstider vi har framför oss.

Sämre ser det ut för många av de förorter som brottas med sociala problem och kriminalitet. När nu försäkringsgivare börjar att vägra försäkra egendom i stora förorter, av skälet att kostnaderna och riskerna är för stora, då raseras en av grundpelarna i det moderna samhället.

När samma förorter drabbas av 2-3 gånger högre försäkringspremier, jämfört med de som bor i mindre brottsutsatta områden. Då slår kostnaderna i taket i orter som redan har låg köpkraft.

Frågan politiskt ansvariga måste ställa sig är, vad händer med orter med 10.000-tals invånare när försäkrings kostnaderna skenar, och när näringsidkare lägger ner sin verksamhet därför att man inte får försäkringar för sin egendom, sin näringsverksamhet.

Rimligen kommer det att leda till en ökad förslumning, de som har möjligheten flyttar till annan ort. Det sluttande planet blir alltmer påtagligt.

                                                                                            

Det finns ett pris som måste betalas för att politiken och rättssamhället sviker förorterna. Brottsligheten kommer att sprida sig, och gör redan det, ut i samhället i stort. Svensk rättstillämpning leder allt mer bort från det som kallas folklig förankring. Finns det en “laissez-faire” attityd inom rättsväsendet, och då i synnerhet domstolarna, så är det hög tid att bryta den utvecklingen. Och vill man skydda rättssamhället, så måste det skyddet starta där det behövs mest, i drabbade förorter.

2017.04.02

Jarl

När rättsamhället prövas

Häromdagen (30.10) kunde följande artikel http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2881133-serietjuv-far-tillbaka-1-3-miljoner-polisen-rasar läsas i Göteborgsposten. Artikeln som sådan är allmängiltig i så måtto som att rättstillämpningen i vårt land håller på att spåra ur. Laglösheten ges alltmer utrymme, och därmed minskar också det skydd vi har rätt att kräva av ett fungerande samhälle.

Rubrikerna skulle kunna mångfaldigas. Häromdagen handlade det om de boende på en stor gård i mellansverige, som fått besök av plundrare vilka tagit för sig som de velat i nattens mörker. När man kontaktar polisen blir svaret att man inte har resurser att utreda brotten, man hänvisar till ett medborgargarde som organiserats på närliggande orts industriområde. Där har man nämligen samma problem att brottas med.

Vad händer med samhället om tilliten till det skydd lagstiftningen skall garantera inte följs? Polisen som myndighet är oroad, mer än 90 % av anmälda brott går inte till åtal och dom? Man väljer att avskriva brotten av olika skäl, men mest av den anledningen att de bedöms kräva alltför stora resurser, givet brottets omfattning.

Resultatet blir att den som genom brott fått skador på hus, bil eller annan egendom, inte kan dokumentera skadorna på ett sådant sätt att försäkringar utbetalas. Resultatet blir också att ansvariga brottslingar tämligen riskfritt kan berika sig på sina aktiviteter, vilket länken ovan får illustrera.

De ansvariga för brotten må vara svenska medborgare, eller besökande ligor från andra länder . Den delen rår vi inte över, men däremot rår vi som land och myndighet över hur vi förhåller oss till de gällande lagarna. När man av snålhet, lathet eller allmän slapphet lämnar walkover för organiserad eller spontan laglöshet, då överger man som myndighet det samhällskontrakt vi som medborgare betalar skatt för att få skydd av.

Det är illavarslande om vi som medborgare måste ordna egna medborgargarden för att skydda oss och vår egendom. Inser inte politik och ansvariga myndigheter det?

2015.10.31

Jarl