Godnatt DÖ (Decemberöveresnkommelsen)

God natt DÖ (Decemberöverenskommelsen)

Den gångna helgen har varit intressant. Äntligen har ledande politiker tagit sitt ansvar på riktigt och skrotat den ur demokratisk synpunkt galna decemberöverenskommelsen. En överenskommelse som direkt satte det demokratiska spelet i riksdagen och dess utskott ur funktion, och gav den rödgröna regeringen totalt tolkningsföreträde i alla frågor.

Nu, mindre än ett år efter dess tillkomst har man insett det galna i den ide´n, och gör något åt det. Den partiledardebatt som hölls i söndags (11.10) var ur de flesta aspekter bra. Att man nu flaggar för mer av samarbete över blockgränserna, kommer förhoppningsvis att leda till en mer nykter politik, än den miljöpartiet står för.

Att också Folkpartiets Jan Björklund kom ut som den bäste i debatten vid en utvärdering över nätet, bådar gott. Både på det sättet att det liberala partiet behöver den uppmärksamheten, och på att vi kanske på sikt får en långt mer nykter politisk inriktning i vårt Land.

Vi behöver en energipolitik som säkrar vårt industriella arv. Vi behöver en säkerhetspolitik som ser farorna i Putins framfart, den luktar tyskt 30-tal på långa vägar. I det sammanhanget är det intressant att läsa den bok baserad på Astrid Lindgrens dagboksanteckningar under åren 1939-1945 som nyligen kom ut. Där kan man i samtida tidningsurklipp läsa Hitlers propaganda tablåer, där han utmålar framförallt England som den stora krigshetsaren, samtidigt som han lägger land efter land under tyskt styre. Putins propagandamakare har sin förebild.

Men tillbaka till den svenska verkligheten. Nu återstår för vår statsminister Löfven  att visa statsmannaskap, i meningen att samla ett långt större stöd för sin politik än det ideologiskt blockerade partier som Mp och V kan ge. Då kanske också politiken kan få tillbaka lite av det förtroende som förlorats under i synnerhet det gångna året.

För nog finns det en påtaglig förbättringspotential när ingen av partiledarna i undersökningar kommer över 50 % när det gäller politiskt förtroende.

2015.10.13

Jarl

I åsiktsfrihetens land?

Så har då den första prövningen av decemberöverenskommelsen (DÖ) gjorts. Under ett antal timmar kritiserade alliansen den 16.6 i riksdagen hårt den rödgröna budgeten, och argumenterade för alliansbudgeten, bara för att sedan i omröstningen lägga ner sina röster istället för att rösta på sin egen budget. Och i media rasar väljare över det svek man anser sig ha blivit utsatta för.

För så är det naturligtvis, att oavsett utgången av valet, så röstade väljarna i september 2014 på det parti man upplevde stå för de egna synsätten. Man lyssnade och tog till sig de vallöften och den inriktning partierna saluförde i valen.

När sedan som i det här fallet det inte blev en klar majoritet hade man alternativen att genomföra det nyval man utlyst, eller arbeta vidare med det parlamentariska läge som fanns i riksdagen. Valet att alliansen skulle kapitulera för den socialdemokratiska aggressionen, fanns nog inte i väljarnas tankevärld, innan det plötsligt presenterades som en lösning.

Decemberöverenskommelsens upphovsmän

Nu ett halvår senare börjar vi få facit. Riksdagens arbete har knappast blivit bättre, obstruktionerna genom ständiga markeringar i utskotten blockerar frågor som borde få svar. Motsättningarna i det politiska systemet har inte försvunnit, de snarare ökar. Och regeringsdugligheten har alltmer präglats av ytterlighetsparternas V+Mp agendor. Vi har fått en utveckling som för oss långt bort från den som alliansen borde eftersträvat.

Vinnare blir i det här sammanhanget helt klart det av etablissemanget utestänga SD. Opinionssiffrorna talar här sitt tydliga språk. Och med den ilska som före detta borgerliga väljare visar över alliansens kapitulation inför den rödgröna regeringen, kommer SD att växa snabbt även framgent.

Är det då rimlig att ur rent demokratiska synsätt utestänga snart kanske 20 % av väljarkåren från inflytande över politiken? Statsministern och övriga partier använder fascist- och naziststämpeln till och med i riksdagens talarstol när man adresserar partiet? Svaret är nog dessvärre att vinnaren blir den som mobbas, mobbarna får finna sig i sviktande stöd bland väljarna.

I sak handlar detta om politisk makt, egna maktpositioner och att etablissemanget inte kan svälja en debatt om utvecklingen i vårt land som alltfler menar måste föras. Nu lyfts de frågorna från fler och fler tunga plattformar. Svenskheten så som den ibland kallas, vår blandade kultur byggd på tolerans och solidaritet, är satt under attack och det samtalet måste kunna föras.

Åsiktskorridoren har blivit vår tids nya modeord, endast de ”rätta” åsikterna är legitima att framföras? Vilka de åsikterna är styrs av medias och politikens åsiktspoliser, allt i yttrandefrihetens och åsiktsfrihetens land.

Det finns mycket i politiken som måste förändras om prioriteringarna skall komma rätt.

2015.06.17

Jarl