Stockholm efter 7.4

Det är nu drygt en vecka sedan händelserna i Stockholm. Dödskörningen som fick ett stort antal offer i döda och skadade, och skakade om det svenska samhället. Nu skärps kampen mellan de som vill ha ett hårdare samhälle rent generellt, och de som vill försvara den traditionella svenska samhällsmodellen.

Angreppet blev i stort också till en manifestation för vårt samhälle. Ingen enskild galning skall få rubba våra cirklar, de är oantastliga. Men i verkligheten pågår en allt tydligare skärpning av motsättningarna i samhället. Ca 10 000 personer gömmer sig i vårt land efter att ha fått utvisningsbeslut. Många av dem lever på stöd från enskilda människor och/eller organisationer. Andra utnyttjas cyniskt som billig arbetskraft av skrupelfria personer.

I det scenariot kan det vara nyttigt med en större och mer omfattande överblick på Sverige idag. Antalet invånare i vårt land passerade 10 miljoner i början på året. Av dem är Ca 2 miljoner första eller andra generationens invandrare. De allt övergripande delen av dem är strävande och arbetande samhällsmedborgare. Något 1000-tal befinner sig i den gråzon där kriminalitet i olika former är del av verkligheten.

Att i det sammanhanget göra alla invandrare till del av problemen i samhället, vilket extremhögern och delar av populismen vill göra, är helt galet. Hur skulle vårt samhälle se ut om man rensade bort de 2 miljonerna? Samhällsservicen på vitala områden skulle rasa samman. Kommunikationer och serviceyrkena bärs till mycket stor del av invandrare. Detsamma gäller också stora delar av offentlig service som sjukvård och skolor.

Naturligtvis har vi problem i vårt land som måste tacklas, i synnerhet i delar av våra stora städer. Svensk lag måste gälla på svensk mark, den kapitulation som upplevs ske i många förorter måste vändas till dess motsats. Mer av lag-och ordning där det behövs, mindre där det inte behövs. Bara så kan man möta etniticering, klanvälde och kriminalitet i förorterna.

Den svenska utmaningen finns där, men löser man inte genom att skambelägga den absoluta majoritet som blivit, och är en vital del av vårt Sverige av idag.

2017.04.19

Jarl

Energipolitisk ödesfråga.

Stilla höstmorgon i staden i väster. Vinden leker så sakta i trädens snart gulnade blad. Och vattnet på älven är oljigt blankt samtidigt som det rör sig lättjefullt och oregelbundet. Det är dags att göra en återblick på veckans händelser.

Att den Moderata partikongressen skulle kasta ut arvet efter epoken Reinfeldt/Borg så tydligt, det förvånar nog många. Men det är priset man måste betala för att stoppa SD-s fortsatta tillväxt. Och det är bara att hoppas att det lyckas. Med dagsfärska upplevelser av Astrid Lindgrens publicerade dagböcker från 2-a världskrigets år, är det lätt att se genom den ohämmade populism och skräckpropaganda som var naziregimens kännetecknen, och som också SD i vårt land använder sig av. De problem vi har att hantera förtjänar ett klokare ledarskap än det SD står för.

Nu till den andra stora frågan, en energipolitisk ödesfråga för vår svenska välfärd. När nu ägarna till kärnkraftverken i Oskarshamn och Ringhals meddelat att man stänger 4 av landets 10 kärnkraftverk, så är det ett mycket stort hot mot vårt land. Det kastar ut landet i en situation där vi blir kraftigt beroende av import av El i synnerhet kalla vinterdagar när alternativen sol-och vind inte fungerar. Det kommer att slå hårt mot industrins prisbild, liksom enskildas utrymme för annan konsumtion. Och detta med kraftigt försämrad miljö både i rent fysisk mening genom den enorma skog av vindkraftverk som med enorma subventioner byggs upp, och genom att den sammantagna effekten av utvecklingen kommer att ge oss smutsigare, inte renare elektrisk energi. På sikt kommer vindkraftens kostnader att bli prisstyrande, och subventionerna att slopas, och kostnaderna vältras över på oss konsumenter.

Vägen till de beslut om nedläggning av kärnkraften har stakats ut av ideologiskt blockerade politiker i Mp, C, och V. De politikerna representerar en minoritet i vårt parlament, men har ändå på det här området genom blockpolitikens låsningar framkallat utvecklingen. Den är gravt osund också genom att den bygger på att vindkraften subventioneras hårt samtidigt som staten ökar skattebörden på vatten- och kärnkraft. Genom den strypningsmekanismen har de nu tagna besluten tvingats fram. På sikt kommer det att innebära att vi får den tyska utvecklingen, där energipriserna är 3-falt högre än i vårt land nu, och där industrin alltmer lägger sina investeringar i andra länder.

Den tyska energiwende är starkt ifrågasatt i dagens Tyskland, den har medfört att landet har blivit beroende av kolkraft och rysk gas, något som också medfört ökade utsläpp av skadliga växthusgaser. Det är den utvecklingen som partierna Mp, C och V hyllar, och som vi kopierar.

Det är nog bara att konstatera, att den politiska kompetensen och kompassen var betydligt bättre för 50 år sedan, än vad den är idag trots alla våra datorer och mobiltelefoner.

Nog om det och lite kultur. Igår firade en av landets äldsta biografer med namnet Aftonstjärnan 100 år med bland annat filmvisning från debutsåret 1915. En händelse som lockade många och som känns viktig också i vår tid.

2015.10.18

Jarl

De nya makthavarna

Så här i valtider blommar debatten på många olika områden. Den här bloggen skall få bäras av forskarna på det mediala området. Artikeln med adressen http://www.dn.se/debatt/mediebild-betyder-mer-an-partikassa-for-valresultaten/ är så läsvärd att det vore helt fel att försöka referera den, den bär sitt eget budskap.

Hur man sedan uppfattar det budskapet är en annan sak. I en värld där rädslan för att ”göra bort sig” i media blir dominerande, förvrids gärna politiken mot mer av populism, vem vågar utmana?

Och kanske är det så att just de obekväma åsikterna, är det som bräddar synsätt och debatt. I en förlängning av den processen, finns alltid risken at frågan måste ställas, vem är herren och vem är hunden.

2014.08.26

Jarl Strömbäck