Eufori och verklighet

Gråmulen och regn i luften denna junis sista dag på landets västra kust. För ett par dagar sedan fick fotbollsälskarna, åtminstone en stor del av dem, uppleva den historiska omöjligheten att lilleputtnationen Islands fotbollslag, besegrade världsnationen Englands lag. Intet öga torrt hos de riktiga fansen, och det isländska folket har fått en glädjekälla att luta sig mot i vår på många sätt osäkra tid.

För samtidigt som fotbolls-EM pågår i Frankrike, slickar nu världsamfundet, och då i synnerhet EU och England såren efter brexit beslutet. Mer än 3 miljoner medborgare har nu skrivit under att man vill ha en andra folkomröstning i frågan. Någon sådan kommer troligen inte, positionerna är låsta. Och rävspelet har börjat. De ledare som tidigare drev Brexit, försöker nu i media minska dess konsekvenser till igenting, samtidigt som EU markerar att utträdet kommer att kosta. Allt annat vore att inbjuda ytterligare länder att söka utträde.

Brexit ledarskap???

Och visst är det så att verksamheten i Bryssel kan kritiseras utifrån olika synsätt, men så är det ju med alla stora sammarbeten. Kompromisser är kompromisser, vissa gillar man, andra inte. För EU gäller nu också att lära läxan. EU-s existens bygger på dess trovärdighet, och då måste man finna bärande kompromisser, vilka bygger mer på folkförankring än på maktanspråk och prestige.

Ur den läxan kan EU fortsätta att växa sig starkt, samtidigt som England får finna sin väg. Det politiska systemet där undergår ju nu också en nationell kris i det att partierna hotar att spricka. Att Nordirland och Skottland kan komma att driva egna självständighetskrav. Ur det kommer verkligheter Brexit-förespråkarna nog inte haft med på kartan.

För övrigt verkar hela omröstningen byggd mer på löst tyckande än en grundlig analys. Nu står man där med skägget i brevlådan, och utan en strategi för hur man går vidare.

2016.06.30

Jarl

Brexit,och sedan?

Tre dygn har gått när detta skrivs sedan omröstningen om det brittiska deltagandet i EU. Brexit vann, troligen till en stor del genom självgodhet från Ja-sidans sympatisörer. Nu förfäras man, och ca 2 miljoner väljare, troligen många av dem soffliggare, vill nu ha en ny omröstning. Dagarna innan omröstningen gick börskurserna upp. De finansiella kretsarna hade tagt ställning, remain-sidan skulle vinna. Liknöjdheten bland dess väljare innebar att alltför många stannade hemma den regniga och vädertråkiga valdagen. Och Brexit blev resultatet.

Att Cameron kastar in handduken är förklarligt, han vill inte på något vis bli den som skriver under den slutliga ansökan om utträde ur EU. Och den troliga efterträdaren, Brexit-generalen Boris Johnsson verkar måttligt road av rollen som ny premiärminister. En premiärminister som kommer att bli avskydd och hatad, när väl de ekonomiska följderna av utträdet griper tag om den finansiella sektorn, och enskildas konton och besparingar.

Redan den första dagen efter valet, föll pundet 7-8 % mot dollarn, och det är bara början. Var det slutar kan ingen förutse, bara att utträdet har ett pris, och EU måste för sin fortsatta existens skull markera och tydliggöra det priset.

Vad vi kan förutse nu är stor splittring hos det brittiska folken mellan de som ser omröstningens resultat som en galenskap, och de som likt öbor ibland, “är sig själv nok”för att citera ett norskt synsätt. Den skotska reaktionen, liksom den på Nordirland visar på de slitningar som nu accentueras. Och omröstningen visar också den demografiska profilen på valresultatet. De under 30 år ville vara kvar i EU, de äldre valde brexit.

Omröstningens resultat kommer också att slå mot många andra länder under en övergångstid. Men på sikt har inte England den betydelsen att man på ett mer påfallande sätt får hjulen att sluta snurra. Världsekonomin kommer snabbt att finna nya vägar förbi London, och Londons finansiella ställning kommer att ersättas av andra hungriga och villiga i de systemen.

Och för det engelska folket återstår att se vem som tar på sig den otacksamma uppgiften att nermontera, och bli slaktaren av EU-samarbetet.

2016.06.26

Jarl

Brexit eller Ja

Dagens datum kanske blir en milstolpe i både Englands och EU-s historia. För första gången skall ett land folkomrösta om utträde ur EU. Och det är inget litet och obetydligt land. England har historiskt varit ett av världens och Europas ledande länder, inte minst på det politiska området. Inget annat europeiskt land har som England i krig offrat sina söner för försvaret av demokratin, i de båda världskrigen på 1900-talet. Det har skett utifrån den särart som präglar de som bor på öar, stora som små.

Känslan av att vara sig själva, har gjort England starkt och ibland fruktat. Landets koloniala historia är både ärofull och ifrågasatt. Och nu känner sig den stora grupp som genomdrivit omröstningen om medlemskapet i EU, svikna både av det egna ledarskapet och EU.

Det är en i grunden märklig paradox, eftersom England fått behålla många av sina egna privilegier. Valutan är fortsatt pundet, man är inte del i Schengen-överenskommelsen vilken nu bespottas i ljuset av flyktingkrisen i världen. Missnöjets profeter är på krigsstigen, och de som har vill fortsätta att ha. Misstänksamheten mot en orolig omvärld ökar.

Om det brittiska folket idag röstar för utträde ur EU, kan det innebära att den gemenskapen åtminstone i sin nuvarande form sönderfaller. Fler länder kommer att ifrågasätta nyttan av deltagandet, och sönderfallet ökar. Ur de spänningarna kan mycken oro och våld uppstå.

Av de skälen, och erfarenheterna av Europas blodiga historia, borde värdet av att samarbeta runt fredliga, centrala värden vara av utomordentlig betydelse. Ett ja till Brexit idag kommer att skapa mycket av förändring i vårt hittills under många år stabila europeiska samarbete. Vart det leder, kan bara framtiden utvisa,

2016.06.23

Jarl

Examen i mångfald

För kort tid sedan firades dess 100-åriga tid i lärandets tjänst, skolan på Ramberget. Det fina berget som nu är Keillers Park. Ett namn som den fått av sin beskyddare och skapare, också han en gång invandrad till staden. Med sina skogar som skänker lummighet, och från sina utsiktsplatser överblickar man älven och en stor del av stadens kärna. I 100 års tid har skolan gett nya generationer lärdom och varit en hjälpande hand på vägen ut i vuxenlivet.

På cafe-mötet sitter ett antal äldre, och vi kommer att tala om skolan. Hon är 93 år gammal, och gick i skolan som barn, i första och andra klass. Då var områdena nedanför berget och vid älvstranden varvs-och hamnområden. Stadsdelen en utpräglad arbetarstadsdel, nu omvandlad till en modern och mycket attraktiv boende och arbetsmiljö. Borta är det tunga slitet, in har utbildningssamhället och högteknologisk företagsamhet flyttat. Glänsande nya byggnader vid det som en gång var kajer och varvsområden. Boendemiljö och verksamhet i en skön och uppskattad blandning.

Och på den långa resan har också skolan varit med. Den står där, en oförändrat byggd karaktärsbyggnad. Inte modern med dagens mått mätt, men av allt att döma uppskattad av både personal och elever. Och vid de många besöken till skolan och de två barnbarn som nu går där, lyser mångfalden i en global värld som ett oförfalskat och självklart ljus i den blandning av barn och vuxna som är skolans väsen och verklighet.

Rättsröta i vår tid.

En grå morgon efter en regnig natt. Bra för växtligheten efter veckor av torka och värme. Sämre för de många skolbarn som idag skall fira examen och med jubel och glädje börja sin sommarledighet.

Vid sidan om det går livet vidare på gott och ont. Kriget om den amerikanska presidentposten har accelererat ytterligare i efterdyningarna av massmorden i Orlando. Massmord som inte borde kunna ske, om landet haft en fungerande vapenlagstiftning. I varje civiliserat land i övrigt, finns kontroller och regleringar av vem som får inneha vapen, och då i synnerhet militära vapen. USA skämmer ut sin egen roll i världsamfundet genom att tillåta galningar att återkommande utföra sina terrordåd. I det senaste fallet utomordentligt smaklöst utnyttjat av D Trump i sina svepande och urskillningslösa angrepp.

Att president Obama nu också lyfter den fara för världsfreden som ligger i förlängningen av den retoriken, är viktigt. Det handlar inte bara om USA-s väl och ve, det handlar om världsfreden och dess utveckling. Donald Trump och det militärindustriella komplexet är en synnerligen dålig kombination. Må den besparas oss.

Och i vårt land har nu SvT i ännu ett antal avsnitt granskat den rättsröta som ryms inom sektorn Förvaltare och Gode män. Ett område som den här bloggen lyft många gånger under årens lopp, senast i bloggen med titeln “De mest sårbara” i april. Läs den gärna, den är angelägen som uttryck för ett stort problemområde i vårt samhälle. När ansvarig minister Morgan Johansson igår (14.6) pressades av SvT-s reporter, blev svaren än en gång undflyende och beklämmande Man kan lagstifta och rätta till om man vill, men viljan att ge samhällets mest utsatta ett juridiskt och säkert stöd, saknas fortfarande i vårt land. Ändå finns alternativen i så närliggande länder som Norge och Finland.

Systemet med Gode Män och Förvaltare borde för årtionden sedan ha reformerats och gjorts rättssäkert. Nu fortsätter regeringen att stödja en rättsröta som skadar tilltron till samhällsbygget och ledarskapet.

Att inte regeringen vill åtgärda det är en styggelse.

2016.06.15

Jarl

Ledarskap ifrågasatt

Solig morgon efter en solig och fin dag. Havet fick sin del under gårdagen, vind och vågor, fyllda segel och förtjusta barn. Så kan en bra dag se ut sommaren 2016. Men under tiden det sorglösa livet går vidare, sker ständigt förändringar. Några små, andra kommer att få stora följder..

Häromdagen beslutades en energiöverenskommelse som skall gälla till år 2040 är det tänkt. Ytterligare miljarder i form av subventioner tagna ur skatter som borde kommit välfärden till del, skall fortsättningsvis användas för att skövla enorma arealer av naturvärden genom att förändra dem till industriområden för vindkraft. En totalt meningslös energikälla, eftersom den alltid kommer att behöva en 100%-ig backup för de tillfällen när vinden inte blåser, och de är återkommande.

Visst är det en liten tröst att Liberalerna liksom SD valde att inte delta i beslutet, men märkligt att den klokskap som äldre generationers politiker besatt, tycks bortblåst hos vårt lands genom tiderna yngsta parlament.

När mister ett ledarskap sin legitimitet? Och vad händer sedan och som följd av det? Historiskt har alltsedan den franska revolutionen, missnöje med ledarskapet lätt till våldsamheter, nya konstellationer som inte alltid varit demokratiska. I vår tid mest tydligt i Syrien-konflikten, i de nordafrikanska länderna och i Ryssland och Ukraina. Här i vårt auktoritetstrogna Sverige har sedan åratal erfarenhet och klokskap fått ge plats för ungdomlighet och experimentlusta. Resultatet ser vi i en alltmer raserad välfärd där de äldre är särskilt utsatta. Sjukvården tar inte längre ansvar för svåra sjukdomsfall, man hänvisar patienter med exempelvis svåra åderbrock till privata kliniker, behandlingar som man självklart gjorde tidigare.

Och samtidigt som löner och förmåner fortsätter att regna över de generationer som sett särskilda jobbskatteavdrag regna över dem, är de äldre utsatta för plundring av pensionsfonderna, och straffbeskattning av redan låga pensioner. Den utvecklingen drabbar särskilt äldre kvinnor, och har ett tydligt genusperspektiv.

I USA idag är en opportunist. Donald Trump, med helt okänd agenda nu snubblande nära att ta över ledarskapet i världens mäktigaste land. Att den utvecklingen varit möjlig är ett svidande bevis på bristande ledarskap i det amerikanska politiska systemet.

Sveriges demokrati är stark, men det är också känslan för rättfärdighet och rättsäkerhet. När välfärden för stora grupper som tjänat landet hela sitt liv raseras av det politiska systemet. När man tydligt utmanar stora grupper i samhället, då tar man också risker. Att det politiska systemet idag låter sig styras av ungdomar och drömmare i Centern och Miljöpartiet är förödande på sikt för hela det politiska systemets trovärdighet. Det drabbar i hög grad Socialdemokraterna idag, men kommer också att drabba Moderaterna. Vi bygger inte land på att ständigt öka spänningarna, och bekräfta en ökande offentlig korruption.

2016.06.12

Jarl

Primärvalen klara

Inga val är viktigare än de som sker i världens viktigaste demokrati, den i USA. Landet som med sina insatser i de båda världskrigen på 1900-talet avgjorde de striderna, och för många blev liktydig med en demokratiernas räddare. Inte minst då i kampen med den andra stora världsåskådningen, kommunismens olika utlöpare och företrädare i det kalla krigets årtionden.

Nu lever vi i en ny tid med nya utmaningar, också för det amerikanska folket. En opportunismens överstepräst, med tydliga drag av Italiens Mussolini har med medias hjälp lyfts upp som den ene av två presidentkandidater inför det amerikanska presidentvalet. Med utnyttjande av folkligt missnöje, och försåtliga angrepp på det etablerade samhället och sina meningsmotståndare, har han manövrerat ut dem en efter en. Det har varit möjligt genom att media har lyft fram honom som något intressant och nytt på ett sätt som ingen annan kandidat varit i närheten av. Han har inte behövt driva kampanj, det har givits honom gratis av media.

Nu har verkligheten kommit ikapp och förbi tiden för det otänkbara. Pajasen och demagogen med sina rasistiska och verklighetsfrämmande utspel, står på randen av att bli världens viktigaste politiker, med världens största krigsmakt och kärnvapenarsenal till sitt förfogande. Den amerikanska konstitutionen är stark, men inte starkare än det politiska system som skall skydda den. Erfarenheterna genom historien ger oss återkommande exempel på personer som tagit makten i demokratiska val, för att sedan avskaffa demokratin. I vår tid helt uppenbart i länder som Ryssland, Ungern och Turkiet. Alla länder där pressfriheten är borta, där kritiska partier och personer förföljs och fängslas.

En from förhoppning ändå är att den amerikanska demokratiska traditionen är så stark att man nu också på djupet granskar följderna av de politiska utspel som Donald Trump återkommande gjort. Utspel som handlat om rasistiska synsätt på muslimer, färgade och latinoamerikaner. Om militarisering av politiken vars följder är omöjliga att överblicka.

När nu primärvalen är över väntar den egentliga valrörelsen. Den kommer säkert att bli mycket speciell. Galenskap mot erfarenhet, Trump mot Clinton. Och förhoppningsvis kommer också Obamas klokskap bli en stark faktor att räkna med.

2016.06.08

Jarl

Högsommarvarmt

Junis första dagar, och högsommarvärmen ligger kvar. Badplatserna är väl besökta, vattnet i havet är redan på 18+. Då finns utrymme för svalkande dopp. Och i delar av landet breder nu torkan ut sig som ett hot mot vattenförsörjningen och växtligheten

Men i delar av mellaneuropa faller det mängder av regn som inte kommer oss till del. Seine och centrala Paris krisar med nivåer i Seine som är 6 mtr över det normala. Och i delar av Tyskland har vattenmassorna vållat stor skada och tagit många människors liv. Så ser utvecklingen ut denna tidiga försommar. Vad som är orsak och verkan må vara omtvistat. Över årtusendena har vår planet haft varma och kalla perioder. Perioder som format både växtlighet och djurliv. Vad säger att inte också i vår tid de förändringarna fortgår styrda av solens eruptioner och andra atmosfäriska förhållanden vi nu gör vårt bästa förstå och för att påverka.

I den verkligheten är det många, inte minst inom politiken, som vill anse sig ha den absoluta sanningen om klimatförändringarna, dess orsak och verkan. I det sammanhanget bör man nog akta sig för kortsiktiga lösningar, vilka saknar historiskt bevisvärde. Lösningar som kan te sig kraftfulla men i grunden är potemkinkulisser. Tilltron till vindkraften är en sådan lösning. Av tillskyndarna och dess ekonomiska intressenter sedd som en universallösning på klimatfrågan, när de i själva verket utgör en oerhört stor skövling av naturområden. Och därmed också en motsvarande påverkan på djurliv, på allemansrätt, jakt och fiske och boendemiljön för närboende.

Någonstans i en framtid kommer med stor sannolikhet den sanningen också att omfamnas av en större allmänhet. Att fånga solens strålar och de dess energi på ett positivt sätt är inte fel. Inte heller att använda vind och vågor för att skapa energi. Men allt skall ske i en symbios med de naturvärden, och den övergripande miljö vi anses värna om. Och det kräver mer av oss än att kritiklöst svälja de argument vi matas med av miljömaffians ekonomiska lobbyister.

2016.06.05

Jarl

Energisamtalen

Strålande sommar väder i månadskiftet maj-juni. Sol och värme och känslan av att sommaren kommit tidigt i år. Inget fel i det, vi behöver alla den energikick som vackert väder oftast ger. Låt vara att värmen får många att söka skydd i skugga och svalare utrymmen. Och de som har solbalkonger tvingas lämna dem när temperaturen närmar sig eller överstiger 40 grader i solen.

En annan verklighet ligger bara några månader tillbaka. Då härskade under några dygn bitande kyla över landet, också här i söder kröp temperaturen ner mot 20 minusgrader. Som oftast när det är riktigt kallt, vilade vinden. Våra kärnkraftverk och vår vattenkraft fick gå på högfart för att ge oss värme i våra hus, och energi till våra industrier. Men det glömmer de ideologiskt blinda, eller väljer att förtränga.

Just nu pågår energisamtalen mellan regeringen och övriga partier. Liberalerna kallas efter vad media rapporterat inte längre till samtalen, eftersom man inte vill acceptera de beslut som drivs av vindkramarna i C och Mp. Där härskar ett oresonligt hat mot allt vad kärnkraft heter, parat med en obegriplig övertro på vindkraften som framtidens energikälla. En energikälla som redan med emfas visat sina svagheter. Den ger ingen energi när det som mest behövs, svinkalla vinterdagar med lite vind. Den är dyr och bygger helt på subventioner, vilket gör att miljarder som kunde använts för att bygga ut välfärden för våra äldre exempelvis, nu förslösas.

Att de maktbärande partierna S och M låter detta vansinne fortsätta är svårt att förstå. Den blockeringen skadar inte bara politikens trovärdighet, den skadar också våra möjligheter att bygga vidare på de stora behov som finns inom välfärdsområdet.

Tekniken som används, är att straffbeskatta kärnkraft och vattenkraft, samtidigt som man subventionerar vindkraften. Någon neutralitet, eller likabehandling av de olika energislagen är det inte fråga om.

Priset för den omstöpningen kommer att bli högt, och drabba alla. Obalanser i energiflödena kommer att skapa stora problem och kostnader. Om industrin skall skyddas, innebär det att medborgarna får ta den stora smällen. Den tyska utvecklingen där energipriserna nu är flerfalt högre än i Sverige, visar vad som händer.

Liberalerna skall hedras för sin vilja och kraft att motverka den osunda utvecklingen. S och M tar inte sitt ansvar som statsbärande partier när man låter C och Mp styra energiutvecklingen.

Väljarnas dom kommer att bli hård den dag kärnkraftens stängning gör att priserna för energi rusar i höjden.

2016.06.02

Jarl