Junis första dagar, och
högsommarvärmen ligger kvar. Badplatserna är väl besökta,
vattnet i havet är redan på 18+. Då finns utrymme för svalkande
dopp. Och i delar av landet breder nu torkan ut sig som ett hot mot
vattenförsörjningen och växtligheten
Men i delar av mellaneuropa faller det
mängder av regn som inte kommer oss till del. Seine och centrala
Paris krisar med nivåer i Seine som är 6 mtr över det normala. Och
i delar av Tyskland har vattenmassorna vållat stor skada och tagit
många människors liv. Så ser utvecklingen ut denna tidiga
försommar. Vad som är orsak och verkan må vara omtvistat. Över
årtusendena har vår planet haft varma och kalla perioder. Perioder
som format både växtlighet och djurliv. Vad säger att inte också
i vår tid de förändringarna fortgår styrda av solens eruptioner
och andra atmosfäriska förhållanden vi nu gör vårt bästa förstå
och för att påverka.
I den verkligheten är det många, inte
minst inom politiken, som vill anse sig ha den absoluta sanningen om
klimatförändringarna, dess orsak och verkan. I det sammanhanget bör
man nog akta sig för kortsiktiga lösningar, vilka saknar historiskt
bevisvärde. Lösningar som kan te sig kraftfulla men i grunden är
potemkinkulisser. Tilltron till vindkraften är en sådan lösning.
Av tillskyndarna och dess ekonomiska intressenter sedd som en
universallösning på klimatfrågan, när de i själva verket utgör
en oerhört stor skövling av naturområden. Och därmed också en
motsvarande påverkan på djurliv, på allemansrätt, jakt och fiske
och boendemiljön för närboende.
Någonstans i en framtid kommer med
stor sannolikhet den sanningen också att omfamnas av en större
allmänhet. Att fånga solens strålar och de dess energi på ett
positivt sätt är inte fel. Inte heller att använda vind och vågor
för att skapa energi. Men allt skall ske i en symbios med de
naturvärden, och den övergripande miljö vi anses värna om. Och
det kräver mer av oss än att kritiklöst svälja de argument vi
matas med av miljömaffians ekonomiska lobbyister.
2016.06.05
Jarl
