För kort tid sedan firades dess
100-åriga tid i lärandets tjänst, skolan på Ramberget. Det fina
berget som nu är Keillers Park. Ett namn som den fått av sin
beskyddare och skapare, också han en gång invandrad till staden.
Med sina skogar som skänker lummighet, och från sina utsiktsplatser
överblickar man älven och en stor del av stadens kärna. I 100 års
tid har skolan gett nya generationer lärdom och varit en hjälpande
hand på vägen ut i vuxenlivet.
På cafe-mötet sitter ett antal äldre,
och vi kommer att tala om skolan. Hon är 93 år gammal, och gick i
skolan som barn, i första och andra klass. Då var områdena
nedanför berget och vid älvstranden varvs-och hamnområden.
Stadsdelen en utpräglad arbetarstadsdel, nu omvandlad till en modern
och mycket attraktiv boende och arbetsmiljö. Borta är det tunga
slitet, in har utbildningssamhället och högteknologisk
företagsamhet flyttat. Glänsande nya byggnader vid det som en gång
var kajer och varvsområden. Boendemiljö och verksamhet i en skön
och uppskattad blandning.
Och på den långa resan har också
skolan varit med. Den står där, en oförändrat byggd
karaktärsbyggnad. Inte modern med dagens mått mätt, men av allt
att döma uppskattad av både personal och elever. Och vid de många
besöken till skolan och de två barnbarn som nu går där, lyser
mångfalden i en global värld som ett oförfalskat och självklart
ljus i den blandning av barn och vuxna som är skolans väsen och
verklighet.
