Dagordningen

Rätten att sätta dagordningen i olika sammanhang är mycket viktig. Den som styr dagordningen, styr också vilka frågor som skall hanteras, och på vilket sätt de skall hanteras.

Nu ifrågasätts, sent påkommet, medias hantering av primärvalen i USA, och dess efterföljd med Donald Trump som president. Genom att på ett mycket aggressivt sätt använda sig av Twitter under primärvalen, gick Trump från att vara en outsider, till att bli en “intressant person” i den mediala världen. I princip kom han att sätta dagordningen i en majoritet av amerikanska, och också andra länders media genom sina utspel som livligt publicerades och kommenterades. Att huvuddelen var “bullshit” spelade i det sammanhanget ingen annan roll, än som lockbete för hungriga journalister.

Lägg till bildtext

Så fick USA sin politiskt minst skolade, men mest egocentriske president i modern tid. Och målsättningen, sättet att driva utvecklingen har inte stannat, den fortsätter. Twitter fortsätter att vara lockbetet genom utspel av olika slag, låt vara att en viss verksamhetsförankring nu sker. Den beramade muren mot mexiko skall inte längre betalas av mexiko. Den skall byggas med amerikanskt kapital som man kanske på något sätt skall kunna ta tillbaka genom att konfiskera de pengar som arbetande mexikaner i USA skickar hem till sina anhöriga i Mexico. Brott mot lag och sans är inget som stör despoten.

Nu processas dokument efter dokument i det republikanska partiet med ultrakonservativ vinkling. De välbeställda kommer att matas på de redan fattiga och utsattas bekostnad.

Det gäller allt från skatter och skolsystem, till synen på vård och välfärd. Frågan är inte längre om, utan när den här utvecklingen kommer att utlösa kravaller och våld i ett USA där vapenlagarna är de mest liberala i något demokratiskt land.

Det senaste dekretet från Vita Huset är ett yxhugg mot de institutioner som bär utveckling och kontroll i det amerikanska samhället. Där skall nu samtliga “agencies”, presentera förändringsförslag med nya målsättningar och budgets inom 180 dagar. Därmed startas nu också nedmonteringen av de formella system som utgör samhällets kitt och kärna.

Att media nu slutligen har börjat formera en mer systematisk rapportering av vad som sker är nog bra, men väldigt senkommet. I takt med att de kritiska rösterna i det politiska systemet tystnar, och omvärldens ledare “anpassar” sig, stärks också de destruktiva krafter som samverkar med Trump.

Som sagt tidigare, vi går en spännande, och kanske också mycket farlig framtid tillmötes.

2017.03.15

Jarl

The American dream

Den amerikanska drömmen om alla möjligheters moder i landet som invandringen skapat, har under de århundraden som gått sedan “upptäckten” av amerika gjordes varit kittet som håller samman samhället. När det kittet urholkas mer och mer, kommer också sönderfallet att öka.

Bruce Springsteen, The Boss också kallad,  har skrivit ner sina memoarer i boken Born to Run, en bok som borde läsas av alla intresserade av det amerikanska samhället. Den visar på dess hårda verklighet, men också på vägen till att förverkliga den amerikanska drömmen.

Men den visar också på den klarsyn som präglar Bruce, och som gjort honom till en av Trumplägrets stora motståndare inom populärkulturen. Det är sönderfallet i det amerikanska samhället som skapar kravaller och ökad kriminalitet. Och med den politik som nu Trumpismen lägger fast kommer den politiseringen, och polariseringen att kraftigt öka. Kampen som nu påbörjats i USA, är också en dödskamp för den amerikanska drömmen. Med avskaffad rätt till fackligt arbete, med avskaffad hjälp för sjukvård, med skolsystemet förbehållet de med stora inkomster etc.., kommer klyftorna och motsättningarna i landet att ständigt öka.

Motkrafter finns, men kommer det att lyckas stoppa utvecklingen i en situation där det politiska etablissemanget nu allt snabbare ställer om sig, vände kappan efter vinden. Nu infiltreras institutionerna snabbt av särskilda insatta “informatörer”, vilkas uppgift är att skrämma ledarskapet i dessa organisationer och institutioner till underkastelse, alternativt bli avsatta och ersatta av Trumptroget folk.

Den Amerikanska drömmen har aldrig satts på prov mer än som sker nu. Sveket mot de som Trump lovade att hjälpa, aldrig större än nu. Med alla de förändringar som nu tas öppet eller fördolt, kommer klyftorna i det amerikanska samhället att drastiskt öka. När den vetskapen får fäste i de stora befolkningsgrupper som känner sig svikna, är upproren inte långt borta.

2017.03.09

Jarl

Brexit eller Ja

Dagens datum kanske blir en milstolpe i både Englands och EU-s historia. För första gången skall ett land folkomrösta om utträde ur EU. Och det är inget litet och obetydligt land. England har historiskt varit ett av världens och Europas ledande länder, inte minst på det politiska området. Inget annat europeiskt land har som England i krig offrat sina söner för försvaret av demokratin, i de båda världskrigen på 1900-talet. Det har skett utifrån den särart som präglar de som bor på öar, stora som små.

Känslan av att vara sig själva, har gjort England starkt och ibland fruktat. Landets koloniala historia är både ärofull och ifrågasatt. Och nu känner sig den stora grupp som genomdrivit omröstningen om medlemskapet i EU, svikna både av det egna ledarskapet och EU.

Det är en i grunden märklig paradox, eftersom England fått behålla många av sina egna privilegier. Valutan är fortsatt pundet, man är inte del i Schengen-överenskommelsen vilken nu bespottas i ljuset av flyktingkrisen i världen. Missnöjets profeter är på krigsstigen, och de som har vill fortsätta att ha. Misstänksamheten mot en orolig omvärld ökar.

Om det brittiska folket idag röstar för utträde ur EU, kan det innebära att den gemenskapen åtminstone i sin nuvarande form sönderfaller. Fler länder kommer att ifrågasätta nyttan av deltagandet, och sönderfallet ökar. Ur de spänningarna kan mycken oro och våld uppstå.

Av de skälen, och erfarenheterna av Europas blodiga historia, borde värdet av att samarbeta runt fredliga, centrala värden vara av utomordentlig betydelse. Ett ja till Brexit idag kommer att skapa mycket av förändring i vårt hittills under många år stabila europeiska samarbete. Vart det leder, kan bara framtiden utvisa,

2016.06.23

Jarl

Kampen om ordet

I alla auktoritära och maktstyrda samhällen finns en vurm för att ha kontroll över den information medborgarna får del av. Det kan uttryckas i en direkt kontroll över media i likhet med utvecklingen i Ryssland efter Putins och hans KGB kollegors övertagande av makten där. Det kan också göras mer subtilt genom ekonomiska och politiska påtryckningar, vanliga i demokratier. Också i vårt land finns den tendensen, åsikter som anses störa den etablerade ordningen släpps inte fram i etablerade media, vilket i sig skapar missnöje och föder nya kanaler för information via sociala medier och internet.

Utvecklingen på det här området kan exemplifieras på många sätt, alltifrån det lilla partiet som under den senaste valperioden i den lilla kommunen i norr ömsom förtalades eller tigdes ihjäl i lokaltidningen inför valet 2014. Och därmed också förlorade sina 2 mandat och försvann ur fullmäktige, till utvecklingen i Egypten där nyligen ett antal journalister fått långa fängelsestraff för sin rapportering av utvecklingen i landet.

Boris Nemtsov, tidigare rysk minister i den korta demokratiska perioden, mördad av Putinregimen 2015.

Internet har i det sammanhanget blivit en räddningsplanka för de som söker andra synpunkter än de ”legitima”. Och internet har också kommit att bli en nagel i ögat för de som å ena sidan hävdar åsikt-och yttrandefrihetens lov, å andra sidan genom sitt agerande strävar efter att begränsar den.

Den snart gångna sommaren har i vårt land kännetecknats av en ökande klyfta, och kamp mellan etablerade media och dess kopplingar till det politiska systemet, och de alternativa media, ofta med basen på sociala medier, som lyfter fram alternativ och kompletterande information i olika avseenden.

Att hålla samman ett samhälle bygger på en grund av lika värden, ju mer sönderfallande de värdena blir, desto större blir instabiliteten. Den utvecklingen brottas nu allt fler demokratier med, och utvecklingen kan man bara sia om. Den syriska utvecklingen visar tydligt på vad som kan ske när sönderfallet får gå alltför långt. En regim som håller sig kvar med vapenmakt och stöd av vissa stormakter. Men utan egentlig kontroll av sitt territorium. Och mängder av miliser som gör livet omöjligt att leva, och en nästintill total kollaps i de rättsliga systemen.

När kampen om ordet blir en kamp med vapen i hand då har ordet sedan länge förlorat. Då skapas de flyktvågor vi nu ser i TV dagligen och stundligen. Och i det blir vi alla på ett eller annat sätt delaktiga. Svallvågorna i medial mening har nått vårt land.

2015.08.31

Jarl