Dagens datum kanske blir en milstolpe i
både Englands och EU-s historia. För första gången skall ett land
folkomrösta om utträde ur EU. Och det är inget litet och
obetydligt land. England har historiskt varit ett av världens och
Europas ledande länder, inte minst på det politiska området. Inget
annat europeiskt land har som England i krig offrat sina söner för
försvaret av demokratin, i de båda världskrigen på 1900-talet.
Det har skett utifrån den särart som präglar de som bor på öar,
stora som små.
Känslan av att vara sig själva, har
gjort England starkt och ibland fruktat. Landets koloniala historia
är både ärofull och ifrågasatt. Och nu känner sig den stora
grupp som genomdrivit omröstningen om medlemskapet i EU, svikna både
av det egna ledarskapet och EU.
Det är en i grunden märklig paradox,
eftersom England fått behålla många av sina egna privilegier.
Valutan är fortsatt pundet, man är inte del i
Schengen-överenskommelsen vilken nu bespottas i ljuset av
flyktingkrisen i världen. Missnöjets profeter är på krigsstigen,
och de som har vill fortsätta att ha. Misstänksamheten mot en
orolig omvärld ökar.
Om det brittiska folket idag röstar
för utträde ur EU, kan det innebära att den gemenskapen åtminstone
i sin nuvarande form sönderfaller. Fler länder kommer att
ifrågasätta nyttan av deltagandet, och sönderfallet ökar. Ur de
spänningarna kan mycken oro och våld uppstå.
Av de skälen, och erfarenheterna av
Europas blodiga historia, borde värdet av att samarbeta runt
fredliga, centrala värden vara av utomordentlig betydelse. Ett ja
till Brexit idag kommer att skapa mycket av förändring i vårt
hittills under många år stabila europeiska samarbete. Vart det
leder, kan bara framtiden utvisa,
2016.06.23
Jarl
