Novembermorgon 2018

Ljumma stilla vindar över landets västra kust denna första morgon i höstmånaden november. Snart har 2 månader gått sedan de allmänna valen i Sverige, och osäkerheten om vem och hur landet skall styras är monumental. Ett förhållande som gäller också i många av landets kommuner.

Aldrig i modern tid har fler partier deltagit i de olika valen, än som skedde i valen den 9 september. De skäl som anges efter olika undersökningar, är att människor tröttnat på de etablerade partierna, och deras sätt att leverera god samhällsservice på de olika områden som är politikens ansvar. Samtidigt som sysselsättningraden är hög, och ekonomin i landet är stark, finns stora brister på de områden som är politikens.

Valrörelsen kom att beröra krisande områden som skolan, vården och rättssäkerheten, alla områden som sviktar och upplevs inte leverera som man gjort tidigare i historisk mening. det är inte givet att det beror på bristande resurser, kritiken mot överbyråkratisering och dålig styrning är återkommande, och lamslår den kreativitet som kunde frigöras med större personligt ansvar för de som har att utöva arbetet i skolor, inom vården och de rättsvårdande arbetet.

Politiska vägval

Och i tillskapandet av en ny regering agerar 6 partier ( S,M,L,C,KD,Mp) som om de övriga 2 partierna, med ca 2 miljoner väljare ( V + SD ) inte fanns. Och samtidigt kan man inte komma överens om tillskapandet av en regering som en majoritet kan acceptera. Handlingsförlamningen kan leda till nyval, och kanske borde det bli den logiska följden av det uppkomna läget.

Situationen är densamma i många kommuner, mest anmärkningsvärt kanske i landets näst största stad, Göteborg. Där har missnöjet med den politiska ledningen vuxit under många år. Tendensen att tillskapa kommunala bolag som ett sätt att styra bort ansvaret från politiken, har tillämpats mer här än i någon annan av landets kommuner. Men med det agerandet har man också öppnat upp för korruption i många olika situationer, från tillsättning av tjänster, till ren ekonomisk korruption.

Ur det och beslutet att gräva ner en ca 4 km lång tågtunnel under centrala delar av staden, till en kostnad som är budgeterad till 20 miljarder, men troligen kommer att kosta det dubbla har övertygelsen vuxit att en ändring i den politiska styrningen måste ske.

När då ett antal politiker med erfarenhet och insyn i verksamheten valde att inför valet i höstas bilda ett nytt parti, Demokraterna, fick det snabbt stor respons. Med begränsade resurser, inga kommunala partistöd, blev man ändå kommunens näst största parti. Och väljarbasen kom i stor utsträckning från områden som kännetecknas av välutbildade och resursstarka personer.

Av allt att döma smärtar den prestigeförlust de etablerade partierna drabbades av så hårt, att man nu försöker agera som om Demokraterna inte fanns. Med ett socialdemokratiskt parti som krympte till under 20%, återstår för de traditionella partierna att gå samman över blockgränserna, eller acceptera valresultatet och de konsekvenser det innebär.

Hur den kampen kommer att resultera kan ha mycket stor betydelse för utvecklingen.

2018.11.01

Jarl

Ledarskap ifrågasatt

Solig morgon efter en solig och fin dag. Havet fick sin del under gårdagen, vind och vågor, fyllda segel och förtjusta barn. Så kan en bra dag se ut sommaren 2016. Men under tiden det sorglösa livet går vidare, sker ständigt förändringar. Några små, andra kommer att få stora följder..

Häromdagen beslutades en energiöverenskommelse som skall gälla till år 2040 är det tänkt. Ytterligare miljarder i form av subventioner tagna ur skatter som borde kommit välfärden till del, skall fortsättningsvis användas för att skövla enorma arealer av naturvärden genom att förändra dem till industriområden för vindkraft. En totalt meningslös energikälla, eftersom den alltid kommer att behöva en 100%-ig backup för de tillfällen när vinden inte blåser, och de är återkommande.

Visst är det en liten tröst att Liberalerna liksom SD valde att inte delta i beslutet, men märkligt att den klokskap som äldre generationers politiker besatt, tycks bortblåst hos vårt lands genom tiderna yngsta parlament.

När mister ett ledarskap sin legitimitet? Och vad händer sedan och som följd av det? Historiskt har alltsedan den franska revolutionen, missnöje med ledarskapet lätt till våldsamheter, nya konstellationer som inte alltid varit demokratiska. I vår tid mest tydligt i Syrien-konflikten, i de nordafrikanska länderna och i Ryssland och Ukraina. Här i vårt auktoritetstrogna Sverige har sedan åratal erfarenhet och klokskap fått ge plats för ungdomlighet och experimentlusta. Resultatet ser vi i en alltmer raserad välfärd där de äldre är särskilt utsatta. Sjukvården tar inte längre ansvar för svåra sjukdomsfall, man hänvisar patienter med exempelvis svåra åderbrock till privata kliniker, behandlingar som man självklart gjorde tidigare.

Och samtidigt som löner och förmåner fortsätter att regna över de generationer som sett särskilda jobbskatteavdrag regna över dem, är de äldre utsatta för plundring av pensionsfonderna, och straffbeskattning av redan låga pensioner. Den utvecklingen drabbar särskilt äldre kvinnor, och har ett tydligt genusperspektiv.

I USA idag är en opportunist. Donald Trump, med helt okänd agenda nu snubblande nära att ta över ledarskapet i världens mäktigaste land. Att den utvecklingen varit möjlig är ett svidande bevis på bristande ledarskap i det amerikanska politiska systemet.

Sveriges demokrati är stark, men det är också känslan för rättfärdighet och rättsäkerhet. När välfärden för stora grupper som tjänat landet hela sitt liv raseras av det politiska systemet. När man tydligt utmanar stora grupper i samhället, då tar man också risker. Att det politiska systemet idag låter sig styras av ungdomar och drömmare i Centern och Miljöpartiet är förödande på sikt för hela det politiska systemets trovärdighet. Det drabbar i hög grad Socialdemokraterna idag, men kommer också att drabba Moderaterna. Vi bygger inte land på att ständigt öka spänningarna, och bekräfta en ökande offentlig korruption.

2016.06.12

Jarl

Sveket mot de mest sårbara

De senaste dagarna har SVT i sina nyhetsprogem redovisat delar av den laglöshet som råder i den värld som styrs av förvaltare och gode män. En värld där hänsynslösa personer som utsetts till gode män och förvaltare plundrar sina offer på deras tillgångar. Det här är ingen ny företeelse, den har figurerat återkommande i de kretsar, där man har insyn i verksamheten. Det handlar heller inte om små belopp.Sammantaget handlar det sannolikt om 100-tals miljoner per år som personer vilka omyndigförklarats, satts under förvaltarskap eller tilldelats gode män, bestulits på utan att lagstiftningen ingriper.

I två rapporter 2006 resp. 2009 lyfte också riksrevisionen den här problematiken, men riksdagen och partierna har hittills valt att negligera problemet.

I vår lagstiftning och tillämpningen av denna, lägger vi också en värdering av det vi lagstiftar om. En rimligt stark lagstiftning bygger på juridiska kontrollmekanismer och att övergrepp beivras och drabbar de skyldiga. Ett samhälle som låter korruptiva beteenden växa, undergräver sin egen legitimitet.

Ur de synsätten skall också de övergrepp ses, som riksrevisionen kritiserade, och som nu verifieras i SVT-s redovisning. När människor som berövats sin egen handlingsfrihet, bedras och ruineras av de som skulle hjälpa och stödja, då handlar det om grov trolöshet mot huvudman, och borde bestraffas hårt.

Istället får vi som följt utvecklingen uppleva en politisk elit som inte vill ta i frågan trots påpekanden av också riksrevisionen. Vi ser politiska företrädare i form av överförmyndare, som försvarar beteendet trots vetskap om probelmet. Och vi ser en korruption vars omfattning är förskräckande.

Det finns exempel i andra länder på hur man på ett rättsäkert sätt löser problemet med de som i olika situationer behöver samhällets stöd. Sätt som garanterar rättsäkerheten och den juridiska kompetens som borde krävas av den, som skall ta ansvar för andra människors väl och ve.

Det svenska lekmannasystemet med gode män och förvaltare är inte rättsäkert och måste snarast få ett slut.

2016.04.26

Jarl

Vår tids frälse

Den senaste tidens avslöjanden om oerhörda belopp som undanhålls beskattning via brevlådeföretag organiserade av banker och finansinstitut i olika delar av världen, är troligen det största hotet mot välfärden i global mening, och därmed också mot fred och frihet.

Där klyftorna ökar i samhället, där ökar också spänningarna mellan de som har, och de som inte har. Den till antalet dominerande gruppen människor kan inte bära alla bördor, om den grupp som äger och behärskar tillgångarna i samhället smiter undan. Ur den utvecklingen byggs kaos, ofred och folkvandringar.

Syrien idag är ett givet exempel på den utvecklingen. Det var en omfattande och växande korruption samt ropen på bröd och demokrati som startade oron i landet. Och fick till svar fängslanden och våld från de politiska etablissemang som startade våldsutvecklingen. Resultatet ser vi idag.

Den folkvandring vi nu också ser från andra länder i Afrika och delar av Asien har samma grund. Av korruption urholkade samhällsfunktioner, klanvälden och sönderfallande demokratier som en följd av skattefusk och raserade välfärdsinstitutioner.

Fakta: Rika i världen
Över 35 procent av världens förmögenheter är samlade i Nordamerika.
Här bor också nästan hälften av världens 33,7 miljoner dollarmiljonärer.
Drygt 1 procent bor i Sverige.
2015 fanns 123 800 personer i världen som ägde mer än 50 miljoner dollar, över 410 miljoner kronor.
Av dem bor 1 400 i Sverige.
Källa: Global Wealth Report, Credit Suisse



Vår tids frälse är det största hotet mot den globala freden, och den direkta orsaken till den utveckling vi nu ser med ökade flyktingströmmar från områden som borde kunna bära sina befolkningar givet sina resurser.
Det finns ingen viktigare uppgift för internationellt politiskt arbete idag, än att få stopp på den skatteflykt som de nu avslöjade dokumenten från Panama är exempel på. De är bara fragment av verkligheten. I realiteten menar expertisen att det finns 10.000-tals motsvarande exempel på undangömda tillgångar.



2016.04.06
Jarl

Bidragstagarna

 

Solen skiner, det ryska högtryck som brukar komms någon gång varje sommar, har landat över norrland. Det är början på juli och som en bålsvärm har de finska båtgästerna kommit över till högakusten. På Ulvöarna där detta skrivs en stilla morgon, är det syn för sägen. Bryggorna är fulla av båtar, och hälften är nog finska, men också någon tysk flagga ses.

Vattnet har på bara några dar kommit upp till badtempaeraturen 20 grader, och plaskandet på eftermiddagarna är legio för de som uppskattar den svalkan.

I eftermälet från Almedalen kom som en, säkert för den politiska adeln obekväm present, ett stort reportage i tidningen Dagens Samhälle. Där skriver man bland annat ”Glöm medlemsavgifter. Det är skattebetalarna som betalar politiken. På fyra år har partierna kvitterat ut nästan 5 miljarder i bidrag.”

De politiska partierna är de riktigt stora bidragstagarna och de skyddsmurar ekonomiskt som man med de pengarna och den påverkan det ger också på media kan bygga, blir som en oöverstiglig skyddsmur för andra som vill ta sig in på området. Med det följer också att man inte har något egentligt behov av att lyssna på obekväma uppfattningar från medborgarna. Ett exempel på det är ju också det sätt pensionärerna hanteras på.

Under hänvisning till ett nytt pensionssystem som visat sig vara katastrofalt dåligt, hävdar man fortfarande att det är oantastligt och måste bibehållas. Verkligheten kommer kanske att tvinga fram andra synsätt, men mer om det i en kommande blogg.

Återigen ur texten i Dagens Samhälle. Tankesmedjan Timbro har gjort en rapport om detta. Där hävdar m an att ”i Sverige har partiernas behov av att rekrytera och engagera medlemmar närmast försvunnit. Bidragen passiviserar.

Är det så vi bygger en folkrörelsestyrd demokrati?

09.06.2014

Jarl Strömbäck

Putins Ryssland

Om några dagar startar vinter-OS i ryska Sotji. Ett OS är normalt förknippat med tankar om ”rent spel”. Och så borde det vara, men inte i Putins Ryssland. För så är det, att landet är inte folkets Ryssland, det är Putins och hans KGB-vänners Ryssland.

Med järnhand styr man det land jag under ett 10-tal år på 90-talet ofta besökte. Då grydde demokratin efter sovjeternas fall. Det fanns så mycket förhoppningar på en levande och utvecklande demokrati, men var finns den varsamma hand, tanke och vilja som leder ett stort land, ovant vid demokratisk frihet?

Jeltsin dränkte sin ofullkomlighet i Vodka, och öppnade dörren till den slutna krets som på den tiden hette KGB, den ryska säkerhetstjänsten. Där handplockade man sin marionett, Putin. Knappt hade han hunnit tillträda innan maktkonsolideringen startade. Företag förstatligades, företagsledare kastades i fängelse (Chodorkovskij ex.) om man opponerade. Ledande media tog man också kontrollen i. Oppositionen på det området kuvades genom hot och mord (politkovskaja ex.). Av den frihetslängtan många ryssar känt återstod flykt till väst eller underkastelse.

Det är det landet och dess ledning som nu ”hedrats” med vinter-OS. Den utmaningen har man av rapporteringen att döma löst genom att flyga in tusentals arbetare, som istället för lön för mödan, fått indragna pass, inga löner och misshandlats om man valt att protestera.

Och i den sanna maffia-kapitalismens namn har också sändningarna från OS förvandlats till en ren handelsvara. SVT har i det sammanhanget inte de ekonomiska muskler som krävs för direktsändningar av allt att döma. Alternativt har man inte mutat sig till tillstånden hos rätt personer i det korrupta ryska samhället, Putins Ryssland.

Det ryska folket hade förtjänat något bättre.

2014.02.02

Skål go vänner

Häromdagen var det kalas av det större slaget. Domsjö Fabriker bjöd på fest för att fira sina stora investeringar. Och på var sina sida om före detta VD likt hedersgäster, stod vårt kommunalråd och förmodade oppositionsråd likt lydiga tennsoldater.

Hundratalet dignitärer sägs varit inbjudna till festen, men ändå saknas alltför många. Nämligen alla de kommunmedborgare, de som via kommunala beslut så frikostigt försett bolaget med medel via först köp av ”skrotet i fabriken” för ca 190 miljoner, sedan byggandet av ett kraftvärmeverk, vilket befriade bolaget från motsvarande egna åtgärder. Den prislappen ligger på betydligt över 500 miljoner, slutligen ”köpet av infrastrukturen hamn och vatten” för 220 miljoner. Tillsammans har kommunen via stöd enligt ovan ställt upp med ca en miljard SEK.

Kommunen får enligt lag inte gynna enskilt företag, men i Örnsköldsvik gäller andra lagar?

När den utomordentligt duktiga Inga-Britt Ahlenius intervjuades  i söndagens P4 (6/5), kom bland annat frågan om korruption i kommunala sammanhang upp. Hon hade den uppfattningen att det behövs en riksrevision också för granskning av kommunerna.

 I en Motion  i november 2011 föreslog undertecknad en oberoende granskning av affärerna mellan våra kommunala bolag och de i Domsjö, och vårt kommunalråd välkomnade en sådan granskning enligt rubriker i ÖA.

Ännu ett halvt år senare har vi inte sett röken av någon oberoende granskning.

2012.05.06

Jarl Strömbäck

Euron överlever

Det grekiska dramat fortsätter, och ilskan kokar hos det grekiska medborgarna. Nu skall det betala priset för den lånefinansierade konsumtion man levt under sedan man fick euron, och bankerna kunde strunta i landets egna säkerheter. För så är det ju, att den upplåning man nu drunknat i skulle man aldrig fått på den internationella finansmarknaden med drachman som valuta. Så visar sig Euron som en enorm frestelse och fälla för folket.

Demonstrationer i Athen

Och man rasar mot det politiska system som svikit i kontroll över utvecklingen. Nu, när räkningens stund står för dörren, och människors livsförutsättningar kommer att skakas i grunden, då kallar politiken till en folkomröstning. Att rösta för vad, pest eller kolia??
Så sant den intervjuade kvinna sa som intervjuades i ett av nyhetsprogrammen, nu skall politiken lägga ansvaret för svaret på folket, för att slippa bära det själva.

Det finns olika sätt att fördärva förtroendet för den politiska processen. Ett av de säkraste sätten är just det som Greklands ledande politiker nu demonstrerar. Tveklöst har det politiska etablissemanget det avgörande ansvaret för landets prekära läge. Korruption, skatteflykt och en allmän och total oreda i landets interna administration har skapat grunden för dagens problem. De sanningarna bör man ta till sig när man värderar det europeiska projektet.

Euron kommer att överleva, den måste överleva. Men på den vägen kommer kontrollen av olika länders förehavanden på det monetära området att skärpas. Det är en viktig lärdom av det som sker.
Blotta tanken på en återgång där olika fladdrande nationella valutor ersatte euron känns helt fel. Det skulle rasera allt det som byggts upp, och den framgången skall vi inte låta eurons olika dödgrävare vinna.

2011.11.02
Jarl Strömbäck