Staden vid västerhavet

Det är en vacker brittsommardag när paraden av “tall ships” lämnar frihamnen efter några dagars besök, för att forsätta till nya och egna destinationer. På Eriksbergs pirar, där förr stora fartyg utrustades efter sjösättning, står nu mängder av människor och tittar på det fina skådespelet. Nog är det lite förunderligt att gamla segelfartyg än i vår moderna tid väcker sympati och fantasi Och när man passerar “the grand old lady, ostindiefararen”, så byter man hälsningssignaler med tyfonen. En marin högtidsstund på landets västra kust.

Här byggs nu mer än i någon annan av landets städer. Det går bra för Göteborg kan man tycka. Det stora bilföretaget på Hisingen, Volvo skall nu tillsammans med Autoliv anställa 400 nya ingenjörer för att utveckla framtidens bilar, de som skall kunna bli självkörande. Nog är det en spännande utveckling. Och kontoret man skall sitta på, återfinns på det gamla hamn-och varvsområdet Lindholmen. Ett område som nu kallas Lindholmen Science Center, och rymmer framtidens olika företag, med också det tekniska universitetet Chalmers på plats.

Och stadsdelen Lundby, till vilken både Eriksberg och Lindholmen tillhör, är den stadsdel i Sverige som växer i särklass fortast. Nu också med beteckningen Göteborgs Manhattan. Här växer på de gamla industriområdena utomordentligt välbyggda bostäder och arbetsplatser. Kommunikationerna kommer snart att också kompletteras med linbanor över älven. Och på kajpromenaderna är det ständigt en ström av gående, joggande och cyklande personer.

Nu varnar också expertisen för att centrala Göteborg håller på att bli frånsprunget, och övergivet bland annat på grund av utflyttningen till den andra sidan älvstranden. Solsidan med sina utomordentligt fina kajer och platser att njuta de fina dagarna. Med caféer och restaurangger i en salig mångfald. Den u´urbana stadsdelen i vacker prydno.

Dagens blogg får bli det lilla porträttet av den stora förändringen. Den förändring som förvandlade 70-talets kollaps för världens finaste varvsnäring och sjöfart, till dagens utomordentligt fina urbana miljö, med någonting för alla. Besökt och beundrat av delegationer från världens alla länder.

Ett skyltfönster för staden vid västerhavet.

2016.09.07

Jarl

Examen i mångfald

För kort tid sedan firades dess 100-åriga tid i lärandets tjänst, skolan på Ramberget. Det fina berget som nu är Keillers Park. Ett namn som den fått av sin beskyddare och skapare, också han en gång invandrad till staden. Med sina skogar som skänker lummighet, och från sina utsiktsplatser överblickar man älven och en stor del av stadens kärna. I 100 års tid har skolan gett nya generationer lärdom och varit en hjälpande hand på vägen ut i vuxenlivet.

På cafe-mötet sitter ett antal äldre, och vi kommer att tala om skolan. Hon är 93 år gammal, och gick i skolan som barn, i första och andra klass. Då var områdena nedanför berget och vid älvstranden varvs-och hamnområden. Stadsdelen en utpräglad arbetarstadsdel, nu omvandlad till en modern och mycket attraktiv boende och arbetsmiljö. Borta är det tunga slitet, in har utbildningssamhället och högteknologisk företagsamhet flyttat. Glänsande nya byggnader vid det som en gång var kajer och varvsområden. Boendemiljö och verksamhet i en skön och uppskattad blandning.

Och på den långa resan har också skolan varit med. Den står där, en oförändrat byggd karaktärsbyggnad. Inte modern med dagens mått mätt, men av allt att döma uppskattad av både personal och elever. Och vid de många besöken till skolan och de två barnbarn som nu går där, lyser mångfalden i en global värld som ett oförfalskat och självklart ljus i den blandning av barn och vuxna som är skolans väsen och verklighet.