Tre dygn har gått när detta skrivs
sedan omröstningen om det brittiska deltagandet i EU. Brexit vann,
troligen till en stor del genom självgodhet från Ja-sidans
sympatisörer. Nu förfäras man, och ca 2 miljoner väljare,
troligen många av dem soffliggare, vill nu ha en ny omröstning.
Dagarna innan omröstningen gick börskurserna upp. De finansiella
kretsarna hade tagt ställning, remain-sidan skulle vinna.
Liknöjdheten bland dess väljare innebar att alltför många
stannade hemma den regniga och vädertråkiga valdagen. Och Brexit
blev resultatet.
Att Cameron kastar in handduken är
förklarligt, han vill inte på något vis bli den som skriver under
den slutliga ansökan om utträde ur EU. Och den troliga
efterträdaren, Brexit-generalen Boris Johnsson verkar måttligt road
av rollen som ny premiärminister. En premiärminister som kommer att
bli avskydd och hatad, när väl de ekonomiska följderna av utträdet
griper tag om den finansiella sektorn, och enskildas konton och
besparingar.
Redan den första dagen efter valet,
föll pundet 7-8 % mot dollarn, och det är bara början. Var det
slutar kan ingen förutse, bara att utträdet har ett pris, och EU
måste för sin fortsatta existens skull markera och tydliggöra det
priset.
Vad vi kan förutse nu är stor
splittring hos det brittiska folken mellan de som ser omröstningens
resultat som en galenskap, och de som likt öbor ibland, “är sig
själv nok”för att citera ett norskt synsätt. Den skotska
reaktionen, liksom den på Nordirland visar på de slitningar som nu
accentueras. Och omröstningen visar också den demografiska profilen
på valresultatet. De under 30 år ville vara kvar i EU, de äldre
valde brexit.
Omröstningens resultat kommer också
att slå mot många andra länder under en övergångstid. Men på
sikt har inte England den betydelsen att man på ett mer påfallande
sätt får hjulen att sluta snurra. Världsekonomin kommer snabbt att
finna nya vägar förbi London, och Londons finansiella ställning
kommer att ersättas av andra hungriga och villiga i de systemen.
Och för det engelska folket återstår
att se vem som tar på sig den otacksamma uppgiften att nermontera,
och bli slaktaren av EU-samarbetet.
2016.06.26
Jarl
