Infiltration är ett känt begrepp
tillämpligt på alla organisationer. Ett sätt att genom medlemskap
skapa en plattform för påverkan på en viss given organisation, För
att sedan gradvis ta över också ledarskapet, och förändra dess
målsättningar. Den här utvecklingen kan ses i stort som smått. I
stort handlar det om personer som likt Erdogan i dagens Turkiet, med
rysk förebild nu är på väg att genom ny lagstiftning kväva all
opposition och därmed förvandla landet till en enpartistat. I smått
kan det handla om att infiltrera ett mindre politiskt parti, för att
sedan gradvis ta över, och ändra dess målsättningar.
Miljöpartiets nuvarande kris i vårt
land skall ses i den kontexten. Sedan länge har man låtit sig
infiltreras av de muslimska fundamentalister som strävar efter att
öka sitt inflytande. Det är av media att döma, organisationer och
personer som i grunden inte accepterar de jämlikhetssträvanden som
är grunden för svensk lagstiftning. Det är personer som ser
kvinnor underordnade män, och vill tydliggöra det på olika sätt,
både i handling och klädsel.
Och det är män som vill se parallella
samhällen växa fram, med värderingar som är främmande för
svensk lagstiftning och värdegrund.
Snällhetens och naivitetens parti,
miljöpartiet i det här avseendet, betalar nu ett högt pris för
sin godtrogenhet och jakt på röster.. Dess trovärdighet som parti
rasar, liksom förtroendet för partiet bland väljarna. Det finns
ett pris att betala för jakten på nya väljare. Att släppa den
kontrollen, och låta i grunden destruktiva och odemokratiska krafter
få ett avgörande inflytande på partiet, riskerar att helt
marginalisera det. Man kunde gjort en nystart, så som man påstod
sig vilja göra. Men den störste ideologen bakom debaclet, Gustav
Fridolin får fortsätta sitt ledarskap. På det sättet löser man
inte problemet. Med Per Bolund som det manliga språkröret hade man
fått en trovärdig ledare. Nu spelar partiet hasard med sin egen
framtid.
Hur det kommer att utveckla sig kommer
framtiden att utvisa. Viktigt för det land som Sverige är och vill
vara, är att våra sekulära synsätt accepteras, och att de krafter
som motarbetar de värdegrunder och den lagstiftning som bygger
rättsäkerheten i vårt land, möter samhällets motstånd på ett
tydligt och kompromisslöst sätt. Miljöpartiets existens är i det
avseendet av försumbart värde.
2016.05.11
Jarl
1 kommentar:
I en närmast outhärdligt hemsk artikel i Aftonladet berättas i veckan som varit om hur fyra marockanska "gatubarn" i januari bröt sig in i en villa, tog strypgrepp på en 88-årig kvinna, länsade hennes hem på värdesaker och brutalt slet av henne de ringar hon hade på sina fingrar. Två av dem står nu inför domstol, de två övriga är (åtminstone enligt artikeln) inte straffmyndiga och omfattas därför inte av åtalet.
För de påstått minderåriga (?) väntar gissningsvis endast sociala insatser, vilka dessutom i praktiken lär vara helt frivilliga för dem. Vilken påföljd som väntar de åtalade vet vi ännu inte, men vad vi har all anledning att misstänka är att straffen kommer vara såväl lindriga som helt ur fas med det allmänna rättsmedvetandet.
Det är lätt att tappa fattningen inför grymhet som denna, och faktum är att vi kanske också borde tappa fattningen. Skulle någon utan talets gåva nu använda något olämpligt epitet om marockanerna kommer vederbörande säkerligen att få sina fiskar varma, men det är kanske hög tid att börja problematisera denna företeelse.
Den som lägger större vikt på vilka epitet som används för att beskriva förövarna än på den ångest den 88-åriga kvinnan enligt artikeln fortfarande känner, väljer också att göra ytterst märkliga prioriteringar
Dessa våldsbrottslingar kommer inte avskräckas av ungdomsvård, samtal med socialtjänsten eller något abstrakt hot om skadeståndskrav eller samhällstjänst.
Att kriminella marockaner, drygt 1000, enligt SVT, tillåtits leva som hemlösa i Sverige utan att samhället i praktiken ingripit mot detta är i sig ett utslag av häpnadsväckande kravlöshet, alldeles oavsett om det är marockaners, svenskars, barns eller 88-åringars väl och ve man prioriterar. Att man dessutom inte lyft ett finger för att ge rättsväsendet de verktyg det behöver för att stävja den brottslighet många av dem gör sig skyldiga till är ett svek av astronomiska proportioner.
Samtidigt med att debattörer (bosatta på adresser där bostadspriserna effektivt håller den mångkultur de ständigt bedyrar sin kärlek till långt borta) har raljerat om Netflixabonnemang, priset på vin och brinnande julgranar, är det personer som den 88-åriga kvinnan som fått betala priset för den monumentala kravlöshet och naivitet det svenska etablissemanget år efter år har visat oss prov på.
Detta är ett närmast obeskrivligt underbetyg till de politiker som har styrt Sverige under de senaste åren. Det är också ett gigantiskt underbetyg till alla de journalister som haft som jobb att granska dessa politiker, men som i stället då allting var som mest urspårat snarare såg det som sitt uppdrag att granska folket och att skydda politikerna från kritik.
Att många av de politiker som låtit detta ske fortfarande har mage att högstämt predika moral och så kallad värdegrund för folket är lindrigt sagt magstarkt. Någon djävla ordning får det vara, även i ett dårhus.
Skicka en kommentar