Sagan om Ulla och Stefan

Sagor, också de som har verklighetsbakgrund, kan skrivas utifrån olika utgångspunkter. Sagan om Ulla och Stefan kan få sin början i mitten på 80-talet. Då arbetade Ulla på sekretariatet på det internationellt verkande Hägglunds Marine i Örnsköldsvik. Där ordnade hon bland annat resorna för företagets ständigt farande säljare. En vanlig norrländsk tjej med familj och barn. Några år senare skulle hon skilja sig och få andra arbetsuppgifter.

Stefan å andra sidan arbetade fackligt för Metall i verkstadsföretaget som tillverkade bland annat militära fordon, och rälsbundna fordon, spårvagnar och pendeltåg. Några år senare hade ägarna till Hägglundskoncernen, ABB, bestämt sig för att flytta tillverkningen av rälsdrivna fordon till andra verkstäder inom ABB, och Stefan fick det fackliga ansvaret tillsammans med personal från Metall centralt att förhandla om nerläggningen i Örnsköldsvik. En smärtsam operation som skulle skära bort den äldsta och klassiska delen av företagets verksamhet. Den verksamhet som en gång genom Hägglundsbussarna gjort företaget till ett känt och aktat namn. Och en nerläggning som skulle göra något hundratal personer, direkt eller indirekt berörda, arbetslösa.

Förhandlingarna tog tid, de omfattade ju många och mycket, och Ulla blev knuten till det arbetet som sekreterare. Så kom Ullas och Stefans vägar att korsas, och ett nytt par att skapas i det samarbetet.

Att medverka till att göra mängder av människor på orten arbetslösa, gör ingen person populär. Inte heller Stefan, men facket sörjer för sina kämpar, han fick som tack för samverkan en tjänst som ombudsman i Stockholm, och chansen till en ny karriär. Den karriären skulle föra honom via fackligt ledarskap till rollen som landets statsminister, och Ulla från rollen som en vanlig arbetande förortsmamma gift med en lärare, till rollen som rikets första dam.

Vad som är slumpens skördar, och vad som är skicklighet står skrivet i stjärnorna. Nu sitter båda sida vid sida med världens politiska ledarskap. Framgångssagan kan i så måtto knappast bli större. Men med framgång följer oftast också ansvar, och om hur man bär det ansvaret får framtiden utvisa.

Och med personliga minnen av paret, kanske också bloggen kommer att kommentera utvecklingen, förhoppningsvis på ett positivt sätt. Framgångssagor skall ju sluta lyckligt, eller hur??

2016.05.18

Jarl