SPI-Välfärden visar korten

Ordföranden i SPRF, Jöran Rubensson tar i ett inlägg i ST den 13.7 under rubriken ”pensionärernas viktigaste val” upp frågan om pensionernas negativa utveckling i samhällekonomin, liksom den orättfärdiga beskattningen av pensioner.

Hans argumentering är klar och tydlig, och speglar de synsätt som en mycket stor majoritet av berörda också har. Utveckling som leder till att armodet sprider sig snabbt bland de äldre. En utveckling som vi som arbetar inom SPI-Välfärden också anser skadlig både för samhällsekonomin och enskilda som drabbas. Och en utveckling som leder till social stress med risk för att grupp ställs mot grupp, generationskontraktet upphävs.

Det borde inte blivit så. När ATP beslutades 1958, var det en numera bortgången generation som tog besluten som stöd för sina barn, 40-talisterna och efterkommande. Man ville ge dem en trygg plattform för framtiden. Ungefär vid samma tid började de första 40-talisterna arbeta, och eftersom den generationen var stor, blev det ett stort överskott i inbetalningarna av pensionsmedel, vilka kom att samlas i AP-fonden. Allt som en reserv när den generationen påbörjade sin pensionering.

KG Scherman, på sin tid ledande tjänsteman i rollen som generaldirektör i Riksförsäkringsverket, har i nyutkomna boken ”Pensioner på Villovägar”, beskrivit skeendena när man å ena sidan hävdade att AP-fonderna inte räckte till, som skäl för förändringar. Å andra sidan, och trots det tog ut 258 miljarder ur fonderna för att täcka underskott i statens budget. Utan det ”rånet”, hade minskningarna av pensionerna som nu sker återkommande, inte behövts.

Den mekanism som kallas ”bromsen”, och som ensidigt gör pensionärerna till förlorare om samhällsekonomin sviktar, är unik. Den förekommer inte i något annat land enligt Schermans redogörelse.

SPI-Välfärden visar gärna korten. Vi anser liksom de fem pensionsförbunden att pensionssystemet  i sin nuvarande form måste göras om. Den s.k. pensionärskatten skall omedelbart tas bort. De är orättfärdigt, kränkande för de som drabbas. Det tar inte sociala hänsyn, och det kommer i förlängningen att skapa stora problem i samhället i stort.

2014.07.20

Jarl Strömbäck

Gruppledare SPI-Välfärden

Relingsvägen 22

89178 Bonässund

070 6727669

De äldre är en resurs

Vår har blivit till sommar, nationaldagen har firats med pompa och ståt. Vi som tittade på SvT-s firarprogram fick ta del av landets i år finaste tal i det diplomaten och snart 74-årige Jan Eliasson höll från skansens scen.

Den kommande veckan kommer Sveriges

Äldreboende

Pensionärsförbund (SPF) att mötas till kongress. Många är de frågor som skall avhandlas under de 3 dagar mötet varar. En fråga med särskild vikt är den om hur samhället ser på de äldre och deras roll. Den på sin tid ledande S-politikern Pär Nuder betecknade ju gruppen äldre som ett köttberg samhället hade problem med. Och återkommande kan man läsa artiklar där man problematiserar hela kollektivet. Är det en rättvisande bild?

Av de handlingar som föreligger inför kongressen framgår att i landet i sin helhet finns 88000 platser i särskilda boenden. Sett mot hela pensionärskollektivet utgör det 5 %. Sett som del av landets hela befolkning om drygt 9,6 miljoner, utgör det ca 1 % av befolkningen.

Med andra ord klarar sig 95 % av äldrekollektivet med litet eller inget kommunalt stöd vid varje given tid. Varför envisas då politikens företrädare att utmåla de äldre som en börda svår att bära?

Borde man inte istället lyfta fram det mycket stora samhällsarbete som de äldre utför i föreningar, som anhörigvårdare och på andra sätt. Borde man inte också tydliggöra att de äldre de facto betalar mer av sin lön i skatt, än den yngre generationen. Varför denna orättvisa?

Och borde man inte erkänna att det pensionssystem som skapades under 90-talet, har blivit en fattigdomsfälla för både nuvarande och kommande generationer. Ett pensionssystem som de äldres representanter i samverkan tydligt vänder sig mot och vill ha förändrat.

Det ligger en skrämmande människosyn i att beskriva den generation som burit fram vårt land till det välstånd vi har idag, som ett problem. Det är istället så att den gruppen är en oerhört viktig tillgång i samhällsarbetet, något som också ledande politiker borde erkänna. Jan Eliasson är i det sammanhanget ett lysande exempel på detta.

2014.06.07

Jarl Strömbäck

Distriktsordförande SPF Västernorrlnad

 

Vinterdag

Klockan är 0730 när jag den 21.2 sätter mig i bilen för att köra de 17 milen till Sundsvall. Sydosten blåser från havet och för med sig en blöt, tung snö. Plogbilarna har inte hunnit ut, och det blir en slaskig och hal bilresa. De känns bra att vara ensam i bilen, marginalerna är små när man kör om långtradare och andra i en dåligt plogad omkörningsfil.

Den normala körtiden en halvtimme längre än normalt, och det blir en kopp kaffe i näven på väg in i konferensrummet. Där väntar företrädare från den stora seniororganisationens rikskansli. Man har kallat företrädare från Västernorrland, Västerbotten, Jämtland och Härjedalen till ett möte om valen kommande höst.

Under några timmar grillas vi av konsulter och förståsigpåare. Det är intressant och tankeväckande. Visst finns det anledning att fundera över en utveckling, där klyftorna ökar i samhället, och den äldre generationen straffbeskattas. Något som i sig är unikt för vårt land. Den kalkylatormodell som påvisar det, kommer att få genomslag när den i intrimmat skick släpps om ett par månader.

Påverkan i politisk mening kan ske på många sätt, frågan är ändå om man väljer att påverka genom ombud, eller själva ta ett eget ansvar? Där går en skiljelinje i de stora pensionärsorganisationernas sätt att tänka och agera.

På eftermiddagen blir det också tid till en timmes prat med vänner i Sundsvall om de kommande månadernas arbete, innan återfärden påbörjas. Nu har dagens ymniga snöande gjort snötäcket än större. Omkörningar av de som väljer att ligga kvar i körfilen ännu äventyrligare. Och i bilradion kommer den ena trafikvarningen efter den andra, fler än någon annan gång jag varit ute på vägen. Och norr om skuleskogen är det stopp. I ett par timmar blir vi stående och köerna milslånga, innan proppen äntligen släpper, och vi i sakta mak kan rulla vidare mot norr.

Hemma vid 20-tiden. En lång dag av oavlönat arbete och givna trafikrisker är slut. Allt i det goda folkhemmets namn och anda.

2014.02.22

Jarl Strömbäck

Gör om pensionssystemet.

 

Det våras i naturen, och kanske också för ekonomin i vårt land liksom i världen  i övrigt. Börskurserna går upp, och utdelningarna till aktiespararna likaså. De fackliga organisationerna börjar återigen få utdelning på sina krav. Inget av detta förmenar vi i Sveriges snabbast växande pensionärsorganisation SPF, de som berörs.

Men vi vänder oss starkt mot att utarmningen av tryggheten i pensionssystemet tillåts fortsätta. För kommande år aviseras om nya nerskärningar i utbetald pension. Det nya pensionssystemet som skulle vara så garanterat bra och säkert, har blivit till en balanspost i budgeten, vilken ensidigt och återkommande drabbar de äldre.

Det här är inte ett problem enbart för de som idag lyfter pension, det är i än högre grad en mycket viktig fråga för de framtida pensionärerna. Från att pensionen varit en uppskjuten lön vilken man med trygghet kunnat leva på om än med begränsningar, är vi nu på väg mot en situation där åldersnöd och socialstöd kommer att bli allt vanligare. Är det ett kvitto på det goda samhället?

Protesterna mot utvecklingen har inte låtit vänta på sig. Företrädare för pensionärsorganisationerna har enskilt och i grupp uppvaktat de politiska partierna liksom regeringen. Resultaten har varit mer än bristfälliga. Trots vissa skattesänkningar fortsätter den nedåtgående spiralen också de kommande åren enligt Pensionsmyndighetens informationer.

Finns då någon lösning på problemet? Från SPF sida menar vi att del av en lösning är att de 2,5 % av pensionskapitalet som nu går till PPM-systemet, istället övergår till det allmänna AP-fondsystemet. Det skulle med stor sannolikhet ge bättre avkastning i ett sammantaget pensionssystem, inte minst genom att avgifterna som nu går till banker och finansbolag oavsett om fonderna går upp eller ned, istället kommer pensionärerna till del.

Inför valåret 2014 kommer den frågan att drivas av SPF som en prioriterad fråga. Som landets snabbast växande pensionärsorganisation, med ca 275.000 medlemmar vill vi med tydlighet visa vår uppfattning i denna för välfärden i vårt land viktiga fråga.

2013.05.18

Jarl Strömbäck

Distriktsordförande SPF Västernorrland.

Relingsvägen 22

89178 Bonässund

070 6727669

I vitsippors tid

Det är valborgsmässoafton. Vi har liten släktmiddag på Hotell Södra Berget i stan som politiker vill kalla norrlands huvudstad. En enastående utsikt har man i vart fall från hotellet där det ligger, likt en vaktpost över staden nedanför.

Maten är god och stämningen likaså, vi trivs tre generationer tillsammans. Två barn 3 o 7 år. Snart kommer ett nytt liv att finnas kretsen om allt går väl. Då skall Berivan och Jesper för första gången bli föräldrar. Det unnar jag dem verkligen, så mycket av livets mening ryms i barnen.

Några dar tidigare, ordförandekonferens i Stockholm i landets näst största pensionärsorganisation. 75 deltagare från olika delar av landet. Generaldirektören för socialstyrelsen talar om det avskyvärda i att objektifiera äldre människor genom att använda språket. ”Brukare” får du finna dig i att vara den dag du behöver den kommunala hjälpen. Smaka på ordet brukaren i 39-an som exempel? När namnet på personen försvinner, vad försvinner mer av medmänsklighet?

”Intern” kallas de inom kriminalvården, men när och varför använda samma synsätt på de äldre vilka i de flesta fall har tjänat stat och krona med sin arbetskraft och sina skatter i ett långt liv?

Nog om det, framtiden äger vi att skapa och förändra. Så låt oss åtminstone försöka.

I vitsippors tid vaknar tilltron till det goda, den behöver vi slå vakt om också denna årets första majdag.

2012.05.01

Jarl Strömbäck

Nya kvastar

 Nya kvastar sopar bäst heter det. Analogt kan man hävda att den som inte bär förutfattade meningar med sig, har en större vidsyn. Och det kan behövas ibland.

 En sådan ny kvast har börjat sniffa på det som kallas det svenska pensionssystemet. Namnet på kvasten, eller personen naturligtvis är Peter Malmqvist, välkänd i rollen som aktie- och finansanalytiker. Där syns han i fackpressen, och på föreläsningar lite varstans. Nu har SPF, den näst största pensionärsorganisationen inbjudit honom som ledamot i en nystartad pensionsgrupp.

 Efter en hel del inläsning gör han följande konstateranden:

 Det nuvarande pensionssystemet innebär, att pensionärerna är regulatorn för felräkningar, livslängdsjusteringar, ränteförändringar och svag utveckling i AP-fonderna.

 Detta kan få allvarliga följder för hela samhällsekonomin. Vi kommer att få inkomstsänkningar för pensionärerna, en grupp som inom 20 år kommer att vara knappt hälften av befolkningen.

 Vilket kommer att leda till större svängningar i ekonomin, den enda väg flertalet pensionärer har att reagera på är genom en reduktion av utgifterna.

 Med reduktion menas i det här fallet minskad konsumtion, en svängning som kommer att drabba hela samhällsekonomin.

 Det är inte svårt att se att den svenska ekonomin riskerar att drabbas av samhällsekonomisk instabilitet, när konjunkturen viker och börsen går ner.

 Förlorare blir inte bara pensionärerna, utan också alla de som på olika sätt är beroende av deras stöd på olika sätt.

 Nya kvastar sopar bäst, välkommen till verkligheten Peter Malmqvist.

 2012.03.17
Jarl Strömbäck

Blåst på pensionspengen

 Det har blåst upp till strid om den del av pensionssystemet som kallas PPM. Det är den delen som alla de som betalar in till sin pension anses får ”bestämma” över själva. Det bestämmandet är en chimär, allt annat än en sanning. Visst vi har många fonder att välja ur, men ingen som helst möjlighet att vare sig påverka eller ha insyn i hur de fonderna förvaltas.

 Så vad är facit över PPM-systemet under dess första drygt 10 år? Varje år sätts 30 miljarder i nya friska pengar in i PPM-systemet. Uttaget på alla år sedan systemet infördes har avkastningen realt varit 1% per år, långt mindre än bästa bankränta. Med fondavgifter på upp till 2-2,5% på kapitalet i fonderna, krävs av en lönsam förvaltning att avkastningen bara för att gå jämt upp har en ökning som motsvarar fondavgiften. Skall fonden bli lönsam måste den överstiga kostnadsutvecklingen i samhället, med andra ord ge ytterligare ca 5% avkastning. Det klarar bara en del av fonderna, och i allmänhet bara enstaka år.

 Ett exempel kan år 2011 få vara. Det året har varit ett tämligen normalt börsår, för många företag ett mycket bra sådant. De pengar som det året sattes in i PPM-systemet har förlorat 10,7 % i värde. Men samtidigt tjänade förvaltarna (banker o finansinstitut) miljardbelopp på pengarna i systemet, man får ju ta ut avgifterna på hela det sparade beloppet, varje år och oavsett om fonden ger vinst eller förlust.

 Nog kan man tycka det är märkligt att i en marknadsmässig miljö där man i andra sammanhang gärna predikar tydlig koppling mellan prestation och ersättning, kan acceptera att förvaltarna av de blivande pensionärernas pengar tar ut ersättning oberoende av fondernas utveckling. Med det systemet kan man i princip strunta i utvecklingen i fonderna, betalt får man i alla fall.

 Det är ett hälsotecken att nu delar av pensionärsrörelsen tagit till sig den här utvecklingen och kräver ett avskaffande av PPM-fonderna. Dom har bevisligen varit ett stort misslyckande för pensionärerna, men en osannolikt god kassako för förvaltarna.

2012.02.26
Jarl Strömbäck