Vanstyrets politik 5.

Vi har nu i vår lilla genomgång kommit till den riktigt stora och tunga dansen, den som kommer, direkt och indirekt att kosta kommunen norr om skogen allra mest pengar. Men också den man söker att så längt det går hålla borta från offentlighetens strålkastarljus.

Domsjö fabriker

Låt oss gå 10 år tillbaka i tiden. Där borta på fabriken i stans utkant ryker skorstenen än. Men det stora internationella bolaget med namn synonymt med ön, vill bli av med den 100-åriga fabriken. Den är utsliten, investeringarna har länge hållits tillbaka. Men att stänga fabriken är dålig PR. Dessutom kostar det massor med miljoner att lägga ner och genomföra en rivning. Alltså söker man några riskvilliga personer som på ekonomiskt fördelaktiga villkor kan tänkas köpa anläggningen. Det lyckas också, sju personer satsar vardera 150 000 kronor, och blir ägare till fabriken för mindre än vad en villa kostar i staden.

Nu startar en dans runt kommunkassan som sannolikt saknar motstycke i landet. Den kommer att göra de sju delägarna till multimiljonärer, och kommunen till den ”fattige kusinen från landet”, blåst på snart sagt alla sätt och vis.

Den gamla fabriken är ett monument för arbetarrörelsen i kommunen norr om skogen. Generation efter generation av präktiga S-väljare har fostrats där i arbete och politik. Att fabriken hotas blir till ett hot också mot den heliga traditonen. Stödet för fabriken blir därefter att likna vid obetingat.

Det börjar omedelbart med att kommunen köper in sig i fabrikens ”skrot”, som insatta brukar kalla det. Nästan 200 miljoner för att bli delägare i pannor och annan utrustning som inget har med kommunala behov att göra. Övik Energi får i alla de här affärerna agera front för politiken.

Nästa stora steg blir att befria fabriken från de stora investeringar man behöver göra på energiområdet. Istället för att bygga ut fjärrvärmen för kommunens behov för 270-300 miljoner, kommer man på den ”geniala ”iden att bygga ett kraftvärmeverk, helt anpassat till fabrikens behov. Det skall komma att kosta 1200 miljoner innan de står färdigt. En merkostnad som helt kan tillskrivas den politiska viljan att stödja fabriken.

När så finanskrisen 2008 slår till knäar också fabriken, i vart fall vil man påskina det. Naturligtvis står kommunen redo att lösa det problemet, för 220 miljoner köper man in sig i fabrikens vattenhantering och kajer. Återigen ett uttryck för direkt stöd för fabriken, inget av kommunal verksamhet betingat åtagande.

I riskkapitalisters värld är ordet exit ständigt närvarande. Det står för den tidpunkt då man säljer av en verksamhet med största möjliga vinst. Det är nu dags för de som köpte fabriken att efter de massiva stöd de fått, och den upprustning som det inneburit, lämna verksamheten med största möjliga profit.

Den fabrik som de köpte för 1 miljon säljs för 2000 miljoner. På vägen till den framgången har kommunen direkt eller indirekt investerat över 1000 miljoner vilka är att betrakta som direkta stöd för fabriken, men får inte ett öre av den stora vinsten i försäljningen.

Allt har en början, men också ett slut. Miljardrullningen har gjort energibolaget konkursfärdigt. Det är dags att börja pumpa in miljonernas mångfald för att rädda det som räddas kan. Svångremmen dras allt hårdare om förvaltningarna. Och det ständigt positiva kommunalrådet har allt svårare med sin trovärdighet. Låneskulder i bolagen vill man inte längre hantera direkt via bolagen, det ger alltför mycket insyn och rubriker. Man konstruerar en Internbank och ger den så vida ramar att man slipper ständigt återkommande redovisningar i fullmäktige och media.

Och den avgående fabriksledningens VD har vänligheten att i sitt tal efter försäljningen vilken gjorde honom oerhört förmögen konstera, ”utan kommunens stöd hade detta inte varit möjligt”.

Så sant, så sant. Det kommunala vanstyret skall nu kompenseras med höjda skatter, kommunalskatten kommer 2013 att vara nästan 2 kronor högre än rikssittet. Troligen höjda avgifter på olika områden. Och medborgarna ka förvänta sig tal om se att se möjligheterna, och akta sig för den mentala försurningen.

I retorikens värld är allt möjligt.

2012.06.15

Jarl Stömbäck

Gruppledare SPI