Angreppet blev i stort också till en manifestation för vårt
samhälle. Ingen enskild galning skall få rubba våra cirklar, de är oantastliga.
Men i verkligheten pågår en allt tydligare skärpning av motsättningarna i
samhället. Ca 10 000 personer gömmer sig i vårt land efter att ha fått
utvisningsbeslut. Många av dem lever på stöd från enskilda människor och/eller
organisationer. Andra utnyttjas cyniskt som billig arbetskraft av skrupelfria
personer.
I det scenariot kan det vara
nyttigt med en större och mer omfattande överblick på Sverige idag. Antalet invånare
i vårt land passerade 10 miljoner i början på året. Av dem är Ca 2 miljoner
första eller andra generationens invandrare. De allt övergripande delen av dem
är strävande och arbetande samhällsmedborgare. Något 1000-tal befinner sig i
den gråzon där kriminalitet i olika former är del av verkligheten.
Att i det sammanhanget göra alla invandrare till del av
problemen i samhället, vilket extremhögern och delar av populismen vill göra,
är helt galet. Hur skulle vårt samhälle se ut om man rensade bort de 2
miljonerna? Samhällsservicen på vitala områden skulle rasa samman.
Kommunikationer och serviceyrkena bärs till mycket stor del av invandrare.
Detsamma gäller också stora delar av offentlig service som sjukvård och skolor.
Naturligtvis har vi problem i vårt land som måste tacklas, i
synnerhet i delar av våra stora städer. Svensk lag måste gälla på svensk mark,
den kapitulation som upplevs ske i många förorter måste vändas till dess
motsats. Mer av lag-och ordning där det behövs, mindre där det inte behövs.
Bara så kan man möta etniticering, klanvälde och kriminalitet i förorterna.
Den svenska utmaningen finns där, men löser man inte genom
att skambelägga den absoluta majoritet som blivit, och är en vital del av vårt
Sverige av idag.
2017.04.19
Jarl
