#Metoo

Snön vräker ner över landets västra kust när detta skrivs den tidigt den 22 novemberdagen. Det är riktigt skönt att sträva mot vind och snöyra under morgonpromenaden. Norrlandskänslan sedan många år kommer så sakta tillbaka, och var är skidorna?

Men nu till en annan för tillfället glödande stor fråga. En fråga som kunde börja med den grundläggande tesen att “Land skall med lag byggas”. Utan lag ingen rättssäkerhet, och utan rättssäkerhet frodas laglösheten. Demokratin blir en chimär, ett bländverk utan innehåll. De begreppen kan möjligen få utgöra en vinjett till den slasktratt av bekännelser som nu sprids över landet under diverse Hashtags.

Det började som #meetoo i USA, och har fått en oanad spridning i många länder, ett av dem vårt land. Här sprids nu bekännelser om övergrepp som människor, i huvudsak kvinnor får utstå på ett sätt som saknar motstycke. Inget ont i att problem lyfts upp och dryftas, men var finns lagen och dess tillämpning. Få länder har arbetat mer med diskrimineringsfrågor och jämställdhet än man gjort i vårt land?

Lagstiftning är en sak, tillämpning en annan. I ett system där delar av lagstiftningen i realiteten inte tillämpas, brott på området avskrivs i den mån de överhuvudtaget beaktas. I ett sådant riskerar laglösheten att växa. Personer i beroendeställning att misshandlas och utsättas för härskartekniker, fysiskt och mentalt. Just det som #metoo och dess efterföljd på olika områden nu vittnar om.

Där de rättsvårdande myndigheterna inte fungerar, där växer alternativa domstolar fram. Vi ser det på det kriminella området, där begreppet “öga för öga, tand för tand” manifesteras i mängder av mord på olika kriminellt belastade personer. Och vi riskerar att också få en form av alternativa domstolar i form av media och folkopinionen, vilka tar sig an övergreppen på sitt sätt.

De borde vara en självklarhet att uppförandekoderna i samhället respekteras oberoende av position och yrke. När så inte sker skall övergreppen beivras, anmälas och tas upp i de fora där de hör hemma och skall lösas. På arbetsplatsen, i arbetsgruppen, med facklig hjälp  eller om det inte lyckas med stöd av de rättsvårdande myndigheterna.

2017.11.22

Jarl

När samhället sviker

Vår och ljusets återkomst. Sommartid i klockan och flyttfåglarna kommer tillbaka. Blommorna i rabatterna lyser upp i det grå och det vintriga får alltmer flytta på sig. Det är den bästa av årstider vi har framför oss.

Sämre ser det ut för många av de förorter som brottas med sociala problem och kriminalitet. När nu försäkringsgivare börjar att vägra försäkra egendom i stora förorter, av skälet att kostnaderna och riskerna är för stora, då raseras en av grundpelarna i det moderna samhället.

När samma förorter drabbas av 2-3 gånger högre försäkringspremier, jämfört med de som bor i mindre brottsutsatta områden. Då slår kostnaderna i taket i orter som redan har låg köpkraft.

Frågan politiskt ansvariga måste ställa sig är, vad händer med orter med 10.000-tals invånare när försäkrings kostnaderna skenar, och när näringsidkare lägger ner sin verksamhet därför att man inte får försäkringar för sin egendom, sin näringsverksamhet.

Rimligen kommer det att leda till en ökad förslumning, de som har möjligheten flyttar till annan ort. Det sluttande planet blir alltmer påtagligt.

                                                                                            

Det finns ett pris som måste betalas för att politiken och rättssamhället sviker förorterna. Brottsligheten kommer att sprida sig, och gör redan det, ut i samhället i stort. Svensk rättstillämpning leder allt mer bort från det som kallas folklig förankring. Finns det en “laissez-faire” attityd inom rättsväsendet, och då i synnerhet domstolarna, så är det hög tid att bryta den utvecklingen. Och vill man skydda rättssamhället, så måste det skyddet starta där det behövs mest, i drabbade förorter.

2017.04.02

Jarl