Urbanisering är mänsklighetens trend sedan många år
tillbaka. Snart kommer enligt statistikerna hälften av jordens befolkning att
bo i stora städer. Landsbygdens charm och värden, värderas tydligen inte högre
än de som den stora staden medför.
Mycket kan talas om det, trender är inte alltid hugskott.
När det gäller folkförflyttning så handlar det om levnadsvillkor, där dessa
upplevs bäst, dit flyttar folk. I det nationella perspektivet blir glesbygden
allt glesare. Det hade inte behövt bli så med en klok ekonomisk styrning, det
visar grannlandet Norge. Där låter man rikedomar som har sitt ursprung i ett
givet område, också berika det området. I vårt land dras alla stora värden från
skog, vattenkraft och energi, bergsbruk etc., till de stora städerna där bolagen
har sina högkvarter, och där inkomster, värden och skatterna ansamlas. På det
mycket medvetna sättet utarmas glesbygden, ungdomarna flyttar, underlaget för
service av olika slag minskar, och den nedåtgående spiralen har sin givna gång.
Skattekraften i den stora staden som får del av allt det
goda, den blir naturligt nog stor. Där kan man planera för ständiga utbyggnader
av bostäder och service. Dit söker sig också de många som flyr från sina
hemländer av olika skäl. När den lilla kommunen skall bära sina samhällskostnader,
måste man ta ut långt högre skatter och avgifter av sina medborgare än den
stora kommunen. Allt sammantaget del av urbaniseringens följder.
Urbaniseringen är inte bara en mänsklig anpassning. 15 meter
utanför vårt köksfönster, mellan två filer i gatan där bilar och bussar
ständigt pilar fram. Där har ett par björktrastar byggt sitt bo i en grenklyka.
Där är det lätt att med eller utan kikare följa deras förehavanden, just nu
pågår ruvningen, snart kommer små näbbar att sticka upp med sina krav på mat.
Också fågeln har nu urbaniserats och flyttat in i den levande
och brusande staden.
2017.04.23
Jarl
