Urbaniserade

Urbanisering är mänsklighetens trend sedan många år tillbaka. Snart kommer enligt statistikerna hälften av jordens befolkning att bo i stora städer. Landsbygdens charm och värden, värderas tydligen inte högre än de som den stora staden medför.

Mycket kan talas om det, trender är inte alltid hugskott. När det gäller folkförflyttning så handlar det om levnadsvillkor, där dessa upplevs bäst, dit flyttar folk. I det nationella perspektivet blir glesbygden allt glesare. Det hade inte behövt bli så med en klok ekonomisk styrning, det visar grannlandet Norge. Där låter man rikedomar som har sitt ursprung i ett givet område, också berika det området. I vårt land dras alla stora värden från skog, vattenkraft och energi, bergsbruk etc., till de stora städerna där bolagen har sina högkvarter, och där inkomster, värden och skatterna ansamlas. På det mycket medvetna sättet utarmas glesbygden, ungdomarna flyttar, underlaget för service av olika slag minskar, och den nedåtgående spiralen har sin givna gång.

Skattekraften i den stora staden som får del av allt det goda, den blir naturligt nog stor. Där kan man planera för ständiga utbyggnader av bostäder och service. Dit söker sig också de många som flyr från sina hemländer av olika skäl. När den lilla kommunen skall bära sina samhällskostnader, måste man ta ut långt högre skatter och avgifter av sina medborgare än den stora kommunen. Allt sammantaget del av urbaniseringens följder.

Urbaniseringen är inte bara en mänsklig anpassning. 15 meter utanför vårt köksfönster, mellan två filer i gatan där bilar och bussar ständigt pilar fram. Där har ett par björktrastar byggt sitt bo i en grenklyka. Där är det lätt att med eller utan kikare följa deras förehavanden, just nu pågår ruvningen, snart kommer små näbbar att sticka upp med sina krav på mat.

Också fågeln har nu urbaniserats och flyttat in i den levande och brusande staden.

2017.04.23

Jarl

Som man bäddar...

Häromdagen (28.4) hölls månadens fullmäktigemöte i kommunen norr om skogen. Det var ett möte som bland annat skulle godkänna bokslutet för år 2013, ett år som kantats av insändare från verksamma inom skolan och omsorgen. Insändare som speglat frustration och oro för framtiden. Ett år när skolans anställda tvingats gå till arbetsmiljöverket med anmälningar, sedan man inte fått något gehör för sina klagomål. Och ett år där avbrotten i vattenförsörjningen varit återkommande. Ett år när besparingar i budgeten varit det styrande och övergripande målet, och verksamheten och dess anställda avkrävts underkastelse.

Men de synpunkterna var inte närvarande när kommunalrådet med sin glättiga framställning framställde verkligheten. Då fanns inte utrymme för någon ånger, då skulle som vanligt verkligheten slätas över med flosklernas mångfald. Och så naturligtvis slutklämmen att allt är under kontroll, och vi skall vara nöjda och glada.

Mot den bakgrunden höll undertecknad nedanstående anförande, som nog på ett väsentligt tydligare sätt återspeglar den verklighet som gäller i kommunen med ambitionen att vara i världsklass.

 

Anförande vid

KF möte 2014.04.28, ärende bokslut 2013.

Ordförande, Fullmäktigeledamöter.

Jag vill börja med att tacka alla de som arbetat med att ta fram underlagen till de långt över 200 sidor text vi har haft att ta ställning till i årsberättelsens olika dokument.

Jag vill också rikta ett varmt tack till alla de som inom verksamheterna slitit under hårt politiskt tryck för att göra sitt jobb. De som inte fått uppleva det stöd man borde kunna känna för sina arbetsuppgifter, men ändå strävat på. Medarbetare som i insändare och protester försökt få till stånd ett verksamhetsinriktat ledarskap, men mötts av hårda budgetkrav.

Nu berömmer sig den politiska ledningen över ett gott resultat för år 2013. Men läsare man förvaltningsberättelsen så ser man att de 75 miljoner som redovisas som det goda resultatet, är tagna ur 61 miljoner hänförligt till besparingar på budgetposter. Vidare 55 miljoner hänförligt till de AFA-pengar som betalats ut. Pengar som facken menar borde komma dess medlemmar till del. Pengar som enligt statuterna skall användas för sjukdom eller arbetsskador, men som nu godtyckligt används för att rädda uselt skötta kommuners ekonomi.

Det resultat som redovisas i handlingarna är i grunden inget resultat att skryta över. Det är ett resultat byggt på ett högt tryck på de i kommunens olika verksamheter. Kraftiga begränsningar i rätten att inkalla vikarier. Kraftiga begränsningar när det gäller investeringar och underhåll etc… Något som undertecknad lyft tidigare i fullmäktige.

Resultatet bygger också på turen att få del av alliansregerings arbete med arbetslinjen, vilket i sig inneburit de kraftiga besparingar i försäkringssystemet som motiverar till återbetalningen av AFA-pengar. Vår kommuns ledning borde ur den synpunkten tacka Rosenbad och alliansregeringen för resultatet av den politiken.

Enligt de nyckeltal som återfinns i handlingarna ser vi att skuldsättningen fortsatt är ett mycket stort problem. Det egna kapitalet är 26 699/invånare, medan skulderna är 71 690 kr/invånare. Soliditeten inräknat pensionsskulden är ynka 2,3 %, att jämföra med rikets siffra 19 %. Och med de ekonomiska nyckeltalen platsar vi som en av landets mest skuldsatta kommuner per invånare.

 NU pågår en sanering av kommunens ekonomi med drastiska proportioner. Investeringsbudgeten har använts till att göra Arken säljmässigt genom att använda 200 miljoner för att internt köpa delar av Tjänstecentrums fastighetsbestånd. Resten säljs ut för ett pris som är långt under kommunens samlade kostnader för fastigheterna. Nu säljs fastigheter som kommunen i ett historiskt perspektiv har lagt ner enorma summor på, för belopp som är att betrakta som rena realisationen.

Ur de synpunkterna, och många andra blir den glättade beskrivning som den politiska ledningen gör av årets resultat i årsberättelsen svår att förstå.

Men låt oss nu göra tankeexperimentet att de hundratals miljoner som använts till att avbetala på skuldberget hade kunnat användas på annat sätt.

·       Tänk om pengarna kunnat användas till fler pedagoger i skolorna, som stöd och hjälp för en bättre elevvård och kunskapsinhämtning?

·       Tänk om pengarna kunnat användas för att skapa bättre scheman inom omsorgens olika enheter. Bort med delade turer och in med längre tider hos de gamla som får stöd av hemtjänsten.

·       Vi skulle vilja se kulturens alla vänner få del av större resurser.

·       Och vi skulle kunna säkerställa en bättre infrastruktur på våra vägar och vår vattenförsörjning.

 

Jarl Strömbäck