Gränslöst

Tisdag den 4 april. Det är en disig morgon på landets västra kust när vi vid 8-tiden stiger på bussen. Väl någon mil inåt landet, och när solen fått bränna lite, skingras dimmorna och det blir en strålande fin dag.

Vi är en fullastad buss som skall ut och beskåda något på sitt sätt exotiskt och gränslöst. På vägen stannar vi och besöker Falbygdens Ost. Där blir tid för fika och shopping för de som vill fylla sina förråd med allsköns ät-och drickbara varor. Men det är inte målet för vår resa. I fickan ligger den nödvändiga kikaren.

Väl framme vid 11.30-tiden ser vi ett myller av folk, alla med uppmärksamheten riktad ut mot ängarna och sjön. När vi stiger av bussen möts vi av en kakofoni av fågelläten. Vi går uppför den lilla kullen där turistbutiken och naturrumvisningen finns, och skådar ut över strandängarna.

Den dagens räkning gav 13 000 tranor vid Hornborgasjön, plus oräkneliga svanar och gäss, samt många andra sjöfåglar. Bara något 100-tal meter från avspärrningarna, går, hoppar, dansar tranorna denna på sitt sätt så exotiska fågel.  Guiden som talar med oss i ca en timme, kan sina fåglar efter 25 år av arbete med och omkring den så berömda tranedansen vid sjön. Under några veckor, med fokus månadsskiftet mars-april passerar drygt 100. 0000 tranor rastplatsen. Där utfodras de med ca 150 000 kilo korn per säsong, innan de mätta fortsätter sin flykt mot revir på vattensjuka myrar i skogs-och fjällområdena i norr.

Tranan är en stor men lätt fågel, väger bara ca 4 kg.  En fågel som glidflyger med hjälp av vindströmningarna på ca 1000 meters höjd på sin väg mot målen. Gränslöst låter den sig bäras av uppvindarna i hastigheter om 50–70 km/timmen. Den är monogam, och håller sig till samma partner under hela sitt ca 25-åriga liv.

Det ligger något av förundran i luften hos alla de som med sina kikare bevittnar skådespelet. Förundran och beundran, fåglarna lever sitt liv utan de gränser vi tvåbenta sätter upp. De umgås därnere de olika arterna, utan någon tillstymmelse till fientlighet. Kanske är det så att också vi, med all vår visdom, har något att lära av andra väsen i naturen.

Det var med ett stort mått av tillfredställelse färden ställdes hemåt igen.

2017.04.07

Jarl

Naturen en internationell handelsvara.

Den 2 april hålls samrådsmöte  Skorped angående uppförande av ännu ett vindkraftsområde i Örnsköldsviks kommun. Den här gången gäller det 60 stora verk. Just nu pågår byggandet av vindkraftsområdet vid Sidensjö inte långt därifrån, med sina 48 turbiner. Utvecklingen för att förvandla stora naturområden till internationell handelsvara fortsätter.

I de kontrakt som nu används i kontakterna med markägare ingår en klausul med lydelsen ”Efter byggstart äger arrendatorn rätt att överlåta samtliga rättigheter och skyldigheter i detta avtal till tredje  part.”Så har redan skett med Sidensjö anläggningen. Den har redan blivit en internationell handelsvara genom försäljningen till en tysk kund. En kund som naturligtvis kan sälja anläggningen vidare när och om man så önskar.

Är det verkligen så vi bäst förvaltar våra natur-och kulturlandskap? Vem tar ansvaret om anläggningarna i en framtid när de tjänat ut, dumpas i skattebetalarnas knä via något fjärran bolag, som inte är intresserat av att ta några återställningskostnader?

Det har hävdats vidare att vindkraften inte skall inskränka på allemansrätten. På området skyltning i arrendeavtalen står följande text ”I syfte att bland annat informera och varna för fara kommer skyltar att sättas upp i området. Detta kommer att göras på tillfartsvägar, runt vindkraftverken och på andra ställen i området.”

De markägare som skriver under på de villkor som används i arrendekontrakten säljer sitt arv till barn och barnbarn på mycket osäkra villkor. De borde fundera över sitt ansvar, och vilket arv man lämnar över till sina barn och samhället.

2014.03.28

Jarl Strömbäck