Statsstödd miljöförstöring

I mitten på april presenterade regeringen den nya energiöverenskommelsen, tänkt att vara riktlinjer för de närmaste årens beslut i energifrågor. En kompromiss avsedd att tillfredsställa alla de politiska partier som ingått överenskommelsen. Men som sådan en genuint dålig kompromiss för de som inte funnits med i beslutsgången.

För samtidigt som vi i vattenkraften och kärnkraften i årtionden haft en säker energiförsörjning utan skadande utsläpp, subventtioneras nu sedan många år en våldsam skövling av stora naturområden genom den exploatering av väldiga naturområden som vindkraftsutbyggnaden innebär.

En vindkraftutbyggnad som inte kan bära sina egna kostnader, och därför subventioneras hårt och på olika sätt, el-certifikatsystemet det mest påfallande. En vindkraft som genom sin intermittenta karaktär, skapar stora obalanser och osäkerheter i energiförsörjningen. När de riktigt vindstilla och kalla vinterdagarna kommer, skall ändå energiförsörjningen fungera, vilket innebär att vi i grunden bygger upp stora överkapaciteter för att klara av de situationerna när vindkraften inte levererar.

Men det kanske allra allvarligaste är ändå de skador som utbyggnaden medför för människor och djurliv där den dras fram. Det föreligger otaliga rapporter om det förhållandet att människor och djur som bor och vistas i verkens närhet blir sjuka på olika sätt. Blodtryckshöjningar, depressioner, sömnrubbningar och hjärtbesvär är bara några sådana symptom läkarrapporter beskriver. Hittills har de förhållandena i stort ignorerats i det politiska samtalet i vårt land.

Nu rapporterar också en oberoende utredning det som också samerna med sin renskötsel konstaterat, att renarna undviker vindkraften med ett avstånd om ca 3 km från verken. Det innebär väldiga störningar i den näring de bedriver. Samma förhållande upplever nu jaktens huvudmän, nämligen att det stora viltet överger de av vindkraftverken påverkade områdena.

Väldigt mycket mer kan naturligtvis tilläggas. Den kompromiss som nu skapats, och ger vindkraftens lobbyister stort utrymme att fortsätta sin miljöförstörande och för samhället i stort skadliga verksamhet, är riktigt dålig, sett ur ett övergripande miljöperspektiv.

Valborgsmässoafton 2017

Jarl

Vindkraft, kommentar och inbjudan.

 

Nedanstående kommentar kom som brevet på posten på bloggen ”Vindkraft och Näsåker. Skribenten är uppenbart irriterad över att information om de storskaliga vindkraftsutbyggnader som nu planeras och pågår, i stort saknas eller är vilseledande

Bäste Jarl

Du sitter på två mandat i fullmäktige i Örnsköldsviks kommun. Ni erhåller ca 85000 kr i politiskt stöd. Varför har ni inte råd att kosta på en annons med information om detta möte i Allehanda? En tredubbelt, ja kanske sjudubbelt hövdad församling skulle ju´ha mött upp till hjälp för att protestera mot denna skövling av vår natur.

Varför annonserar ni inte? Vi vet ingenting! Är kunskap och informatiom enbart förbehållet er? Är det hela numer en politisk slagträ? För de som vill synes i valet 2014. Om så är, varför förväntar ni oss vårat stöd?  Vi oinformerade och okunniga, men som så hjärna ställer upp som stöd förr vår byggd!

Svaret på frågan om annonsering, är att mötet organiserades från en intressegrupp i området runt Näsåker. Visst hade det varit bra med fler deltagare från Övik.  I det sammanhanget kan det vara på sin plats att återkomma till den poetiska syn Örnsköldsviks kommunalråd har på vindkraften. Den formulerades på följande sätt enligt media för en tid sedan:

Att den lilla grå oansenliga och mobbade "vindkraftsungen" nu utvecklats till en stor flock vindkraftsvanar, som sträcker sina gnistervita halsar mot himlen.

– Ja, man kan inte annat än att stå här och vara glad. Det här ger energi!

Sakligheten i det uttalandet må läsarna få ta ställning till. Kommande helg finns möjligheten att få ta del av synpunkter på vindkraften i ett möte enligt bilagd inbjudan.

Visst finns det skäl att lämna romantiken och anpassa sig till verkligheten.

2013.05,23.

 Jarl Strömbäck

SPI

Vindkraften enligt KVA

 

 

På senare tid har ett antal inlägg i vindkraftsfrågan funnits i media. Med anledning av det kan det vara på sin plats att återigen tydliggöra vad KVA (Kungliga Vetenskapsakademin) med alla sina professorer kommit fram till.

Först då kanske en titt på vindkraftens effektivitet i relation till installerad effekt. Det som i vanliga fall kallas verkningsgraden, se nedan.

Svenska Kraftnät, som har det yttersta ansvaret för att det alltid är balans mellan elproduktion och elförbrukning i Sverige, gör varje år prognoser för kommande vinters effektbalans. I planeringen för att tillgodose detta elbehov med de elproduktionsanläggningar som beräknas vara i drift under prognosperioden räknar Svenska Kraftnät med att kärnkraft, vattenkraft och värmekraft har en tillgänglighetsfaktor på 90 % av den installerade effekten, d.v.s. de står för baselen.

För vindkraft tillämpas en tillgänglighetsfaktor på endast 6 %, vilket baseras på att man utgår från det minsta effektvärdet för vindkraften under 90 % av årets alla timmar (75 MW) dividerat med den totalt installerade vindkrafteffekten (1 250 MW);

En minst sagt usel verkningsgrad för vindkraften. När det sedan gäller kostnadseffektiviteten kan man läsa följande i KVA-s skrifter:

En förutsättning för att det skall vara lönsamt för vindkraftindustrin att satsa på en utbyggnad är det svenska elcertifikatsystemet. Det föreligger dock osäkerhet beträffande hur länge detta stödsystem kommer att finnas kvar i nuvarande form. Elcertifikatsystemet ger för närvarande ekonomiska förutsättningar för 25 TWh ökad förnybar elproduktion till 2020, men det är inte alls säkert att kraftproducenterna satsar just på vindkraft, särskilt när biokraft och biokraftvärme är förenade med lägre kostnader. Detta framgår av en av de mest fullständiga och relativt oberoende studier som gjorts av kostnader för elproduktion, nämligen EU-projektet CASES. Den fulla kostnaden (interna plus externa kostnader för hela livscykeln) för vindkraft är enligt CASES mer än dubbelt så hög som för biokraft och dubbelt så hög som för kärnkraft. Det är också värt att påpeka att vindkraftanläggningars livstid är förhållandevis kort (20 år), jämfört med nästan alla andra elproduktionsanläggningar. Totala kostnaden för vindkraftens elproduktion beräknas enligt CASES bli 6 eurocent per kilowattimme dvs. ca 60 öre som ett genomsnittspris för EU-länderna. Kostnaden för svenskproducerad el avviker enligt CASES inte nämnvärt från europeiskt genomsnitt. Analysen beaktar dock inte tillkommande systemkostnader, t.ex. för utbyggnad av kraftnät och reglerkraft. I Energiutskottets analys antas upp till 10 TWh kunna regleras med nuvarande tillgång på balanserande vattenkraft och existerande ledningsnät.

Mot bakgrund av ovanstående och den ytterligare argumentation som finns för den som vill söka på KVA, är det en seger för den akademiska hederligheten, att man tydliggör sina synpunkter.

Att sedan politikens oberäknelighet medför helt andra, och för medborgare och miljö märkliga beslut, är bara att beklaga.

2013.05.14

Jarl Strömbäck

Vindkraft ifrågasatt

 De beslut som styr uppbyggnaden av vindkraften i vårt land, ifrågasätts nu allt mer. Till kritikerna hör Kungliga Vetenskapsakademins forskare på energiområdet. Dit hör också många vilka har lång erfarenhet från energiområdet i bland annat Vattenfall. Och ditt hör många miljövänner, liksom de som istället för ett sargat landskap, vill se en utbyggt turism i det som kallas Europas sista vildmark.

 

 De som vill se en bärkraftig utveckling av de norrländska samhällena, ifrågasätter om fjärrstyrda svingande monster är bättre att satsa på än en långsiktigt bärkraftig turistindustri. De fruktar att vindkraftverken kommer att påskynda flykten från landsbygden ytterligare. Det i ett läge när utvecklingen borde gå i motsatt riktning, för en utbyggd turistindustri till gagn inte minst för de många urbana människor runt om i Europa, vilka söker alternativa miljöer.

 

 Till bilden hör också att Norrland sedan årtionden är självförsörjande på elektrisk energi via vattenkraften. Vindkraften byggs inte för våra lokala behov, den byggs för behov i andra delar av Europa, vilket den nu aktuella vindkraftsparken i Sidensjö är exempel på. Den kommer att ägas av tyska intressen, och leverera sin energi, till den del den inte försvinner i överföringsförluster, till tyska kunder.

 

 Mycket mer finns att säga. Bilägger följande länk vilken ger ytterligare synpunkter i ämnet,http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/meningslos-satsning-pa-vindkraft_7075891.svd.

 

Är det här vår tids baggböleri? Det finns anledning att söka svar på följande frågor:

 

-Hur många vindkraftverk har din kommun tillstyrkt de senaste året? Var kommer de att placeras?

 

-Hur många vindkraftverk ligger som ansökningar om godkännande hos kommunen för närvarande, och var kommer de i så fall att byggas?

 

 -Vilka kostnader har kommunen för uppbyggnaden av vindkraften i form av tillståndsgivning, vägar eller andra fysiska eller administrativa kostnader?

 

-Vilka intäkter har kommunen från uppbyggnaden av vindkraften, direkt via avgifter från operatörer/byggare, eller indirekt i form av del av produktionen/bygdepeng?

 

-Har några konsekvensanalyser gjorts med avseende på de tillstånd som ges, och dess långvariga följder?

 

2013.05.10                   

Jarl Strömbäck

 

 

 

Värna om HögaKusten

Det har krävts många ansträngningar att bygga varumärket Höga Kusten. Men nu sitter det där alltmer. De senaste åren har turismen ökat, även när den sviktat i andra delar av landet. Det besökarna finner är ett mycket vackert kust landskap. Till dels med unika värden i sina kullar, berg och djupa dalar. De som kommer till området gör det i allt högre grad också från andra länder än vårt eget.

Det handlar om landområdet, men inte bara det. Det handlar lika mycket om skärgården, om vattnen och öarna. Världsnaturarvet har blivit World Heritage, internationellt erkänt. Det måste bevaras, men nu hotas det mer än någon gång tidigare.

Baggviken på Mjältön

Det är nedsmutsning i enorm skala det handlar om. Den syns inte omedelbart, den är smygande, men när den väl är etablerad, mycket svår att sanera. Erfarenheterna från andra orter där farsoten dragit fram är entydiga. Det handlar om storskalig miljöförstöring.

Verksamheten placeras gärna i skyddade havsvikar där cirkulationen i vattnen är dålig. På höga Kusten har vi inget tidvatten. Vi har inte de enormt djupa fjordar som man har i andra länder där verksamheten bedrivs. Erfarenheten finns redan i den anläggning som ligger i Köpmanholmen, och som fått närboende och fiskeintresserade att både rasa och förtvivla. Hur är det möjligt att vi i ett område som skall skyddas från skadlig exploatering, tillåter de storskaliga fiskeodlingar som nu planeras. Var finns de miljöansvariga myndigheterna? Och var finns turistnäringens företrädare?

Visst kan man hävda att fiskeodlingarna ger en del arbetstillfällen, men de är få. Erfarenheterna från tidigare visar att ägarna till anläggningarna i hög grad använder sig av inhyrd arbetskraft från lågkostnadsländer. Ägandet av anläggningarna ligger också i huvudsak utanför höga kusten-området. Så vad väljer vi?

Skall en storskalig exploatering av höga kusten området för fiskodling, få förstöra de värden som varumärket Höga Kusten står för? Beslut måste fattas och i det ligger att väga det onda med det goda. Vad vill vi värna, en växande turist-och upplevelse industri som ger liv och goda arbetsplatser åt kustlandskapet Höga Kusten? Eller en storskalig exploatering i området av en av vår tids allra smutsigaste verksamheter?

2012.11.16

Jarl Strömbäck/SPI