Vår i luften och värmande sol. Vi är
inne i den bästa av årstider, den mellan påsk och midsommar. Den
när naturen vaknar igen efter sin vintersömn, och livet återvänder.
Och i media stormar det kring det
lilla, och kanske godtrogna miljöpartiet. Där har man de senaste
dagarna fått lära känna begreppet den tredje statsmakten.
Det finns skäl att kalla en fri press
för den tredje statsmakten. I vårt land har den tesen bevisat
sitt värde under det gångna året. Granskningen av invandringens
följder och regeringens totala omvärdering av sina synsätt och
handlingar är ett tydligt uttryck för det. Och nu de senaste
dagarna avslöjandena runt miljöpartiets smygande islamisering med
personer som Mehmet Kaplan och hans yngre kollega Khan. Personer som
gradvis flyttat fram sina positioner i synen på inte minst kvinnor.
Det är svårt att på annat sätt förstå de avslöjanden som nu
kommit fram. I det feministiska miljöpartiet skulle jämlikhet och
lika värde, utbytas mot olikhet och beröringsskräck. Partiet har
en hel del att ta itu med, kanske vore ett namnbyte ett första steg,
vilken är miljön egentligen i partiet. Och vilken miljö företräder
man?
Det är inte konstigt att personer med
diktatoriska drag likt Rysslands Putin och Turkiets Erdogan gjort som
politiska mål att undanröja den fria och ifrågasättande pressen.
I de länderna styrs ledande media helt av staten på olika sätt
numera, demokratin är också mer ett bländverk än en realitet.
Media förvandlas till medspelare, de delar platsen vid köttgrytorna
istället för att kritiskt granska, rapportera och informera om
verkligheten. Tendenser till motsvarande synsätt finns också i vårt
land, i synnerhet i en lokalpress som dansar med starka lokala
politiker, och undviker konflikter med makten.
Då känns det som ett renhetsbad när
de stora mediala kanalerna tar språnget och vågar utmana..
2016.04.21
Jarl
1 kommentar:
Svensk media domineras just nu av det här med att vägra skaka hand med det motsatta könet, om det är kränkande eller inte att ta en man i hand för att sedan slå sig för bröstet om en kvinna sträcker fram handen. Det handlar om svenska seder och bruk, det är västerlandets seder och bruk. Det handlar om att ta seden dit man kommer, men det fattade inte feministen Fridolin. Fridolin fattade noll när det dök upp kränkta kvinnor, på TV-rutan och i verkligheten.
Miljöpartisten Yasri Khan är uppväxt med att inte ta någon kvinna i handen. Det anses för intimt. Det fanns de som har samma uppväxt, fostran och religiösa övertygelse som Khan som inte hade några som helst problem att ta kvinnor på brösten, på baken, i skrevet under nyåret i Köln eller under en sommarlovsfest i Kungsträdgården. Det finns västerlänningar som har fostrats av naturister till naturister. Skulle de få för sig att åka till stränderna utanför Dubai eller i Oman kan de inte hänvisa till sin uppväxt och strunta i de seder och bruk som råder i de länderna. Skulle man få för sig att inte göra det, får man ta konsekvenserna.
Om de som flyr eller flyttar hit till Sverige inte vill ta till sig de seder och bruk som vi skall upprätthålla här, så finns det alltid en annan plats och en annan kultur där de sederna och bruken man vägrar att göra sig av med är accepterade. Ingen har ju tvingat folk till ett land där vi anser att det är naturligt att ta en kvinna i handen utan att anstormas av sexuella tankar. Ta seden dit du kommer, eller res till en plats där dina seder fungerar. För varför skall anpassningen alltid vara enkelriktad?
I det kravlösa Sverige, i det kravlösa västerlandet är det alltid ”vi” som skall anpassa oss – oavsett om det är hemma här eller borta i Dubai eller Oman. Men något händer, och det händer snabbt. Det är därför det feministiska Miljöpartiet har fått problem. De har bara varit låtsas-feminister. De har varit mer intresserade av att vara ett multikulturellt-parti där feminismen har fått stå tillbaka för att kunna locka till sig sådana som får frossa av att skaka hand.
När vindarna i debatten nu vänder så kränger den miljöpartistiska skutan i stormen rejält. Trovärdigheten är spolad överbord, och livbåtarna har blåst bort. Frågan är om skorven är dömd till undergång, eller om det finns någon navigatör som kan ta ut en kurs enligt gamla västerländska seder och bruk. Inte är Fridolin mannen att hitta rätt kurs, och inte funkar det med Romson som utkik. Vem skall kunna rädda dessa låtsas-feminister…?
Harald Öberg
Örnsköldsvik
Ännu ett inlägg i Allehanda som refuserats bort. Liberala vindar, nu sista utposten för kritiska inlägg.
Skicka en kommentar