År av högmod

Ibland finns det skäl att göra tillbakablickar och reflektioner. Den 1 april 2016 var en sådan dag. Då raserades Örnsköldsiks kommuns skyltfönster, det monument som mer än något underhållits och blåsts upp som kommunens signum, när MoDo Hockey slogs ut ur hockeyns finrum av ett hårt kämpande Leksands IF.

Nu väntar för Örnsköldsvik en tid av rannsakan som har väsentligt djupare rötter än enbart Hockeyn. Det handlar om ett politiskt ledarskap där fartblindhet, okunnighet och övertro på egen förmåga förvandlat en i grunden bra kommun till en kriskommun. Och också om en lokaltidning som istället för en hårt granskande och ifrågasättande roll emot makten, valt att inta rollen som en medspelare i utvecklingen.

Socialdemokraternas inpiskare och lokaltidningens bevakare i kärt samspråk under KF

Tydligast speglas det högmodet i ett antal händelselinjer över tid, händelser vilkas effekter har haft mycket väsentlig betydelse för kommunen, dess medborgare och uppfattningen av kommunen.

Den första av dessa händelselinjer är den s.k. SEKAB-affären, ett beslut som innebar att kommunen utan erfarenhet och stöd i kommunallagen köpte ett företag på orten, SEKAB, med syftet att driva det vidare och utveckla företaget på orten. Resultatet över ett 10-tal års sikt blev förödande förluster i miljardklassen, innan man till slut lyckades krångla sig ur affären med brända vingar. Något som finns väl dokumenterat i affärspressen, Uppdrag Granskning använde ett helt program åt det i augusti 2014, och också redovisats i den här bloggen i många avsnitt (sökord SEKAB).

En annan händelselinje är hur man slaktat delar av kulturen på orten, för att kunna föra över resurser till andra områden, där just MoDo hockey har varit en given mottagare av både synliga och mindre synliga stöd. Ett utmärkt fungerande hembygdsmuseum slaktades bland annat för att ge plats för en “Star Wars”utställning. En utställning som för att förbättra besökstatistiken, kännetecknades av att mängder av gratisbiljetter delades ut till bland annat kommunens anställda. Och de kulturarbete som normala kommuner värnar om och stödjer, det bygger i allt väsentligt på det ideella krafternas vilja och förmåga att driva verksamheterna.

Den tredje av politskt högmod drivna frågan handlar om det som man så ofta lyft fram som kommunens skyltfönster och stora turistdragare, MoDo Hockey samt den nya Arenan för klubbens verksamhet. Pådrivande för bygget var på den tiden lokaltidningens VD, tillika ordförande i MoDo-hockey. Med den konstellationen och det nära samarbetet med kommunledningen trummades beslutet genom fullmäktige med litet motstånd, undertecknad och det liberala partiets reservationer. Åtskilliga var de kontakter undertecknad fick under byggnadsprojektet, där man hävdade att kostnader som rätteligen skulle landa på bygget, nu togs av kommunens olika organ. Trenden har fortsatt, den Arena som tveklöst skulle ägas och drivas av klubben, har nu kostnadsmässigt i stor utsträckning tagits över av kommunen genom olika fiktiva avtal.

Och för klubben har bortsett från de 2 första åren i Arenan, det sportsliga såväl som det ekonomiska blivit till en nedåtgående spiral.

Högmod föregår fall heter det, och med rätta. Där ödmjukheten och lyssnandet på alternativa röster upphör, där byggs nya verkligheter. För kommunen och klubben är den här utvecklingen både förklarlig och rimlig, och dessutom bra. Den tillnyktring som borde bli följden, förtjänar kommunledningen liksom de väljare som val efter val låtit utvecklingen pågå.

Synd bara att så många oskyldiga får betala genom ökade kostnader och minskad service i de kommunala verksamheterna.

2016.04.02

Jarl