onsdag, april 13, 2016

Brytningstid



Tiden mellan påsk och midsommar. Vintern drar sig tillbaka, tvingad av solens strålar. Ljuset och värmen återkommer. Fåglarnas skri och sång förebådar parning och häckning, och på marken, i skog och parker lyser vårens första blommor. Tussilago, blåsippa och vitsippa, och i sankmarker kabbeleka. Det är ny tid, brytningstid.

Men också på andra sätt kan verkligheten beskrivas. Freedom House, den organisation som tagit som sin uppgift att följa utvecklingen i världen, skriver att den demokrati och frihet som växte sig stark under åren efter 2-a världskriget, nu sedan 10 år tillbaka har vänts till en tillbakagång. Alltfler länder, och alltfler folk lever i länder där demokratin undermineras. Där åsiktsfrihet ersätts av åsiktsdiktatur, och den som bryter mot dess regler tar stora personliga risker. Pressfriheten finns inte längre i länder som Turkiet och Ryssland, och andra länder, också inom EU-s östra gränser går i liknande riktning.

Val älskas av regimer som vet att kontrollera valen, att säkerställa att alternativen är chanslösa. Så har också demokratins främsta redskap också erövrats av dess motståndare. Vi går spännande tider tillmötes, och alltmer osäkra.

I världens finanscentra förbereds nu det nya traktat för handeln som kallas TTIP.(http://skiftet.org/kampanj/ttip)
Man hävdar att det behövs för frihandeln, men frihandel har vi redan. Det handlar nu om att skapa en lagstiftning som ger investerare rätt att i domstol stämma enskilda länder, om de inför eller tillämpar lagstiftning som skapar problem för företagen. Och den domstol som skall döma skall vara fristående från det enskilda landet, en av det internationella kapitalet styrd domstol.
Så medan vi ovetande medborgare sover vår törnrosasömn, förbereder det internationella kapitalet och dess köpta politiker ett internationellt avtal som i sin tillämpning kommer att göra avtalet överordnat nationell lagstiftning och tillämpning. Ett land som fått känna på detta är Kanada, som redan har det avtalet i relationen till USA, och brottas med mängder av stämningar där staten Kanada hotas av böter på miljardbelopp i USA-dollar, för förment skada internationella företag anser sig fått genom begränsningar i deras rörelsefrihet. De nationella ländernas budgetar blir på det sättet ännu en källa för det internationella kapitalet att ösa ur. På bekostnad av ländernas resurser för allt det vi kallar välfärdsinsatser.

Brytningstid också i politiken, vem kan man lita på i en värld där politikens företrädare ibland ser sig mer som kapitalets företrädare, än folkets. De nyligen avslöjade panamadokumenten talar sitt tydliga språk.

2016.04.13
Jarl

1 kommentar:

Harald Öberg sa...

Ja, spännande saker händer omkring oss. För att inte tala om Mehmet. Allas vår mångkulturelle miljöpartistiska Mehmet med sin dubbla agenda i svensk politik.. Mehmet Kaplan är den han är. Han är bostadsminister. Han är miljöpartist. Han är muslim. Muslim får Mehmet vara hur mycket han vill, vi har ju religionsfrihet i det här landet. Sedan är Mehmet Kaplan bostadsminister och det borde han inte vara. För att han är ett handlingsförlamat stolpskott och han har en förvånansvärd förmåga att sätta sig själv i klistret. När nu den här middagen dyker upp på bild i media, med bostadsministern och ett gäng ruskiga typer till middagsgäster i Mehmet Kaplans sällskap så borde bara det vara droppen som får bägaren att rinna över.

Det borde vara en droppe av blod som får bägaren att rinna över, för Mehmet Kaplans middagssällskap är ett gäng blodtörstiga typer. Nu har ju Barbaros Leylani, talaren utan text från Sergels Torg både avgått som vice ordförande i det turkiska riksförbundet och gjort en tårdrypande avbön i TV4. ”Vi bör visa skandinaverna vad turken står för. Vi tycker inte om blod, men vi kan låta blodet rinna!” skrek Leylani i affekt, men utan manus. ”Armeniska hundar bör akta sig! Död åt armeniska hundar! Död! Död! Död!” hade Leylani ylat om alldeles innan. Leylani säger att hjärnan stannade. Vi vet, det är då de grundläggande reflexerna kommer fram.

Alla vet ju vid det här laget att det även satt en annan person och käkade med bostadsminister Kaplan, som omöjligt kan vara mindre blodtörstig än en Leylani med avstannad hjärna. Alla vet ju att Kaplan inte hade några problem att sitta och käka med den ledaren för de ”Grå vargarnas” gruppering i Sverige, en organisation som har drygt 700 politiska mord i sin historiebok, mord på meningsmotståndare, ”fiender till Turkiet”, kurder och det som kallades ”armeniska hundar” på Sergels Torg häromveckan.

Jag gissar även att Mehmet Kaplan, bostadsminister i regeringen Löfven, hade stenkoll på vilka det var som satt vid det där bordet tillsammans med honom för att käka middag. Man brukar hälsa på varandra innan, och presentera sig för varandra om man inte är bekanta. Han visste vilka det var han käkade middag med, och han hade inga synpunkter på det då, och hade inte haft några nu – om det inte hade dykt upp ett gäng bilder.

Vi har sett statsråd få avgå för mindre, men för de miljöpartistiska statsråden finns det tydligen en alldeles egen måttstock. Mehmet Kaplan har dessutom i sin roll som Miljöpartiets ”multikulturelle” alibi i regeringen, en särställning som gör att han kan vara hur inkompetent som helst, kan ställa till det hur mycket han vill. Men nu måste väl droppen ändå ha runnit över.

Nu ser vi alla vem Kaplan är, vad han kan och vill. Hans dubbla agenda i svensk politik. Om inte detta är droppen som får bägaren att rinna över kan vi bara drömma önskedrömmar om att ett enda statsråd utan omdöme får lämna Löfvens regering. Om inte Kaplan får gå, så vet vi att Löfven är ett viljelöst köttstycke, konflikträdd med statsråd och en vek ledare som inte kan sätta ner foten… och med en ryggrad, förmodligen gjord av pappersmassa.