Politisk helomvändning

Så är det då exemplifierat än en gång. Det som i politiken kommit att kallas en pudel, en helomvändning i givna ståndpunkter. Det leder till sviktande trovärdighet i det politiska systemen, och det skadar förtroendet för politiken och dess företrädare.

För kort tid sedan lyftes här i bloggen politikens trovärdighet. Nu har den självklara uppfattningen hos den politiska majoriteten, att vårt land kan ta mot och också skall göra det, den ström av människor som vill finna en fristad i vårt land, plötsligt inte legitimitet längre. Inom loppet av ett par dygn kastas den politiska kartan om. Gränskontroller uppförs, färjorna skall stoppa alla utan giltiga identiteter. Och med vetskap om att just den frågan är en nyckelfråga, så kommer tillströmningen att strypas.

Rätt eller fel återlämnar jag till läsarna att avgöra. Ur skribenten synpunkt visar det sig än en gång att politik som bygger på alltför mycket av visioner och idéer, förr eller senare kolliderar med verkligheterna. Vare sig det är flyktingfrågan, vindkraftens utbyggnad och energipolitiken eller klimatfrågorna.

Politik är att vilja, men också att välja. I båda fallen hjälper kunskap och vetenskap som en grund väl så viktig som de flygande visionerna. Detta oberoende av om man drömmar om det 1000-åriga riket med dess galna visioner, eller ett litet lands storhetsdrömmar om den absoluta humanitära stormakten.

Än är vi bara i inledningsfasen av en process som kommer att svida och på verka självbilden av vårt land. Både i egna ögon och andras. Och kampen om utrymmet och välfärden mellan de som har och de som inte har kommer nog dessvärre att hårdna.

I det sammanhanget visar den hittillsvarande utvecklingen att de som kommer att få bära den tyngsta börden, kanske blir våra vårdbehövande och äldre. Någon och några kommer att få stå tillbaka i utvecklingen, det visar inte minst resultatet av den för 15 år sedan förändrade synen på pensionssystemet.

Och att riksdagens män och kvinnor som enda grupp i samhället valt en egen gräddfil i ett alldeles eget och förmånligt pensionssystem är tyvärr betecknande.

Också i vårt land korrumperar makten.

2015.11.13

Jarl

USA valdagen 2012

Det är många år nu sedan jag som 16-åring första gången trampade mark i USA. Då som befälselev i ett av svenska amerikalinjens fartyg. Det skulle under de kommande åren bli arbete i 5 av den linjens fartyg, och USA kom under de åren att bli som ett andra hemland.

Av det följer att intresset att följa den amerikanska utvecklingen är oförändrat stort. Det val som nu pågår, och avslutas under dagen är kanske det viktigaste val som sker i ett globalt perspektiv.

När Obama vann valet för 4 år sedan var det med ord som Change och Hope han fick väljarna att både le och gråta. Och naturligtvis att rösta på honom. Men han kom också till makten i ett land som vissa betraktade som ett konkursbo. Den krisen kunde inte lösas med bara ord, och handlingen fanns det många som ville påverka.

Med andra ord har det knappast varit en drömsits att vara president de gångna 4 åren, och det kommer inte att vara det de kommande heller. 48 av 50 delstater har så usel ekonomi, att de behöver federal hjälp av en stat som själv går på kryckor.

Samtidigt har klyftan mellan de som har, och de som är fattiga vuxit kraftigt under senare år. Så var finns hoppet?

Mitt Romney har som sitt budskap nerskärningar i de statliga utgifterna. Den vägen kommer garanterat mängder av den viktiga medelklassen att tvingas ut på gatorna. Sjukvårdsreformen som efter årtionden av prat nu åtminstone i rimlig mån ger alla rätt till sjukvård, den kommer att rivas upp och det utanförskapet återinföras. Samtidigt ryter en av de allra rikaste i landet Warren Buffet, att han minsann har råd att betala mer i skatt.

Så var finns lösningen? För undertecknad är det utan tvivel så att jag gärna vill ge Obama ytterligare 4 år att förverkliga sin politik. Om han lyckas och hur han lyckas står skriviet i stjärnorna. För aldrig har det amerikanska folket varit mer splittrat än idag, så kan man höra rösterna på youtube säga.

Svaret på vem som vinner valet får vi kanske idag amerikansk tid, men hur framtiden kommer att utvecklas, det återstår att se. Kraftmätningen över det politiska inflytandet är ständigt pågående.

2012.11.06

Jarl Strömbäck