Landsting i gungning 3.

Det är hösten 2011. På podiet i Skönbergs Folkets hus sitter de tre främsta företrädarna för Landstinget vid Höga kusten. Den ansvarige politikern för sjukhusen Beertema, för övrigt också läkare med stark förankring i sin yrkeskår. Där finns Primärvårdens ledande politiker Wiksten, som efter valet fått rollen att leda primärvården. Frånsett den politiska rollen har hon sin bakgrund på andra områden, vilket knappast är någon nackdel. Slutligen också sjukvårdsdirektören, den flygande Anders L Johansson, veckopendlande till o från länet till en lönekostnad om 140 000 sek/månad plus traktamenten, biljetter och boende. Men andra ord en lönekostnad som kan jämföras med statsministerns.

Nog om det, salongen är full av personer som vill följa vad som skall hända med det sargade landstinget, nu när det fått ny politisk ledning. De inledande samtalen handlar också om möjligheterna att få lönsamhet i verksamheten. Ny organisation skall sjösättas, en starkt centraliserad sådan. En central ledningsgrupp skall verka för att resurserna används optimalt, och kan bryta ner de revirtänkande som är monopolets gissel.

När så undertecknad lyfter frågan om de trösklar man byggt in i systemet, hettar det till på podiet. Möjligen är frågan känslig, men inte desto mindre, mycket viktig. Vad menas då med trösklar?

Länssjukhuset i Sundsvall

När länsmedborgaren blir krasslig skall vederbörande om han vill följa regelboken i första hand ringa sjukvårdsrådgivningen. I andra hand kontakta sin vårdcentral om den är öppen. Beroende på svaren på de samtalen kan remiss ges för sjukvård. Endast i nödfall skall akuten användas, så är det tänkt.

Med de stegen blir tillgängligheten vad den blir. Parad med en spariver så skapas distans till de vårdsökande i många fall, i värsta fall med fatalt resultat. En 40-årig man från Timrå bollades runt i systemet vintern 2011 innan han med brustet bråck på halspulsådern avled i sin bil på väg in till akuten. En akut som ett par dar tidigare avvisat honom. Sommaren 2012 avled en 50-årig kvinna sedan hon legat 7 timmar på akuten på länssjukhuset med blodförgiftning, utan att få adekvat vård. 

Vi skriver nu hösten 2012 och landstingens öppna jämförelser har kommit, där visar sig förtroendet för sjukvården bland befolkning vara sämre än för andra landsting. Striden om makten och de metoder den förts med har sitt givna pris. Sjukvården är i lika stor, kanske även större kris nu än vid Valet 2010. Och hänvisningarna till den nya organisationen mantrat man använder för att sprida hopp.

Mer om det i nästa blogg.

2012.11.27

Jarl Strömbäck