Landsting i gungnng 1.

Vid valet 2010 fick landstinget vid Höga Kusten en ny ledning efter årtionden av s-märkt styre. Det var på tiden, tyckte nog de flesta av valet att döma. En levande demokrati fordrar maktskifte ibland. Och det sista årtiondet hade varit en skakig resa för landstinget.

Valet blev märkligt på många sätt. Det kom i mycket stor utsträckning att handla om en person, nämligen den tjänsteman som fått uppdraget att genomdriva beslutet att ge landstinget en ny organisation, anpassad till politiskt beslutade förutsättningar.

Landstingets komba tanter

Det har gått 2 år med det nya styret, och de problem man skulle lösa är på inget sett lösta. Ekonomin svajar fortfarande, med fokus på det stora länssjukhuset. Sparkraven på det sjukhuset tycks man vilja strunta i, och den ansvariga politiker, Jacomina Beertema vilken fick 5000 personröster på sin kritik av det tidigare styret, har misslyckats i sitt uppdrag. På annat sätt kan man knappast tolka att hon nu fått en politisk överrock i form av landstingsstyrelsens ordförande, och att samarbetet i sjukvårdsnämnden i stort sett havererat.

Landstingen är ett sällsynt svårskött pastorat. Å ena sidan har professionen i form av läkare och vetenskap lagstiftningen på sin sida när det gäller allas lika rätt till sjukvård. Det innebär att man åberopande lagstiftning kan, och också har skyldighet att ge sjuka den vård de förtjänar.

 Å andra sidan skall man genom en kostnadseffektiv verksamhet tillse att man håller sig inom givna budgetramar, och där har man genom åren, och också nu misslyckats. Finns det då någon bot, och vilken är den i så fall?

Det är dags att ge landstinget en del uppmärksamhet i den här bloggen. Två år efter det nya styrets övertagande av ansvaret, måste smekmånaden anses vara över.

Fortsättning följer.

Jarl Strömbäck

Landstingspolitker 2002-2010

 

 

Mönstret går igen i LVN

Så var det dags igen i landstinget i Västernorrland. Det ena krispaketet har inte hunnit verka innan nästa knackar på. Nu är det ”nye” landstingsdirektören som tagit fram kvasten, och det han föreslår skall sopas bort är de aktiviteter inom landstingets ram som inte anses tillhöra kärnverksamheterna. Främst då skolor och kulturaktiviteter. Inget ont i det, kan man finna nya huvudmän för de områdena, så visst vore det bra. Men det löser på inga sätt landstingets problem.

Fullmäktige i sammanträde

Den besparing man nu ser framförs sig om ca 500 miljoner kan nämligen inte täckas med de ca 200 millioner, (ca 3% av landstingets budget,) landstinget betalar in i regional utvecklings budget. Svaren på landstingets återkommande problem ryms inom sjukvården, dess organisation och kostnader. Det är också där underskotten under alla år varit problemet.

I de olika utredningar som gjorts har också funnits vägledning för att förbättra flöden och ekonomi. Ett exempel är den operationsutredning som presenterades för några år sedan, och som visade att vi hade dubbelt så många operationssalar sammanlagt på våra sjukhus, än som borde vara fallet med ett effektivt utnyttjande. Och att följaktligen utnyttjandegraden var mycket låg. Vidare framkom att schemaläggningen inom på området inte fungerade på ett optimalt sätt, det fanns ingen övergripande styrning vilket innebar att operationer ibland inställdes pga brist på personal nödvändig i arbetet.

Den typen av utredningar har tyvärr tendensen att hamna i frysboxen tämligen snabbt, de är inte önskade av professionen, och drunknar i käbblet mellan mellan politiker som borde stå över särintressen, men väljer att se sin roll som företrädare för ett visst sjukhus. Striden förblindar, den leder bort från en konstruktiv lösning. De politiker som väljer att ständigt angripa andra sjukhus än det ”egna”, permanentar problemen istället för att lösa dem.

2011.11.03
Jarl Strömbäck/SPI