Den tysta revolutionen

Novembertisdag när det här skrivs. Morgongympan med gänget i sporthallen är avklarad. Om en stund bär det av till dagens första möte. Men först den här bloggen.

Läs/lyssna och lär genom att klicka er in på den här länken:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=5668583

Där ges förklaringen till den utveckling som kommunen norr om skogen är ett skolexempel på. En Reagan/Thatcher inspirerad satsning som på några år gjorde kommunen till en av landets mest skuldsatta per/Capita. Medlet en via bolag, hejdlös skuldsättning för att som riskkapitalist gå in i projekt som varken banker eller professionella riskkapitalister intresserat sig för.

 Stöd i miljardklassen tillfördes bolag som Sekab och Domsjö fabriker, något som media vittnat om på många sätt. Stöd som gjort enskilda personer omåttligt rika, medan kommunmedborgarna sitter med Svarte Petter, skulder som slår hårt mot de lagstadgade verksamheterna.

Och piskan viner, i dagens lokaltidning (ÖA 5.11) får vi ännu ett vittnesmål, en 91-årig person med både fysiska och mentala behov nekas boende.

Samtidigt hävdar ansvariga att några köer till boenden i kommunen inte finns? Lyssna på länken, det borde vara en lämplig sysselsättning en gråmulen novemberdag.

2013.11.05

Jarl Strömbäck/SPI-Välfärden

Om lånet till hockey-museet

Så har då media i rötmånadstid valt att bekräfta det förhållande undertecknad interpellerade om i kommunens fullmäktige under våren. Nämligen det förhållandet, att det lån som så brådskande behövde tillföras MoDo Hockey i februari, ingalunda behövdes för något hockey-museum.

Vem är mest klandervärd, den lycksökare och visionär som målar upp bilden av lyckolandet på olika sätt, förutsatt att kommunen betalar ett för tillfället lämpligt antal miljoner. Eller de beslutfattare/politiker som sväljer budskapet, även när argumenten är på gränsen till bedrägliga. Frågan är än en gång aktuell i kommunen norr om skogen, kommunen som gjort sig känd för sin extremt snabba skuldsättning.

I media har och på annat sätt har under de senaste åren redogjorts för affärer som ligger långt utanför den kommunala kompetensen och det kommunala ansvaret.

Hockey-laget MoDo är inge liten förening. I verkligheten är det en av landets största sett till sin omsättning. Man borde med andra ord ha alla möjligheter att klara sin ekonomi, men varför skall man bekymra sig om det, när ett samtal med det ledande kommunalrådet och lite visionära dimbankar löser problemet?

Under åren har besluten om stöd till klubben varit återkommande. På lämpligt sätt har de varit draperade, ibland som ett lån, någon gång som köp av en ishall. Amorteringsfrihet på lån, rabatter på energi etc..

Den här gången gick visionen ut på att bygga ett hockey-museum, ett lån på 7 miljoner behövdes för det, inte banklån naturligtvis utan ett lån av den utfattiga kommunen. Och när beslutet väl var taget, lyftes snabbt som ögat 4 miljoner för att betala krisande skulder. När och om det kommer att skapas något museum återstår att se.

Tillbaka till den inledande frågan, vem är mest klandervärd, den som vill dra nytta av kommunkassan och därmed kommunmedborgarnas pengar, eller de beslutsfattare som gör det möjligt?

Lycksökare kommer alltid att finnas. Det enda rimliga svaret är beslutsfattarna/politikerna. Det är där storstädningen måste göras.

2013.08.29

Jarl Strömbäck/SPI

Relingsvägen 22

89178 Bonässund

070 6727669

 

 

Juklappar

Så börjar då julen 2012 närma sig slutet. För många kommer den förknippas med det eviga snöandet, och därmed snöskottandet. För barnen kanske till stor glädje, det finns snö i backarna i stort sett i hela landet. 

I kommunen norr om skogen är det dags att göra en liten tillbakablick på de julklappar kommunledningen gav medborgarna det här året. 

Kommunens julklapp nummer ett får nog anses vara de drygt 1000 miljoner som på olika sätt kommunkassan måste ut med för att kompensera för kommunledningens dåliga affärer. Det medför en skatteökning om 35 öre per skattekrona. Det enskilda bolag som berörs skall inte belastas för politiska beslut man påtvingats.

Kommunens julklapp nummer två får väl den ökning av vattentaxorna med 5% som beslutades i december. Den investering i fabriksavfall och lån om 100 miljoner som vattenbolaget påtvingades kostar sina räntemiljoner. Att man i det här avseendet kommer att bryta mot lag om vattentjänster, är i så fall uppenbart.

Julklapp nummer tre får nog anses komma boende i några av kommundelarna till del. Där stängs nu 2 simbassänger, de hade behövts för att inte minst uppfylla de lagkrav som skolan har i att lära barn simma. 

Många fler julklappar kunde nog räknas upp. Till iskrigarna, kommunens förmenta räddningsplanka utdelades frikostiga miljoner under året. Driftsbidrag, övertagande av tidigare ishall för 10 miljoner, och nu 20 friska miljoner till ännu en sådan.

Prioriteringar är en politisk konst som förundrar i kommunen om skogen.

Annandag-jul 2012

Jarl S

Vanstyrets politik 12.

Att vilseleda människor genom att ge ofullständig eller falsk information brukar i allmänhet ses som en form av bedrägligt beteende. Så kan läsarna naturligtvis uppfatta den skrivning som ledande personer i kommunen norr om skogen publicerar under ordet fritt i lokaltidningen den 23.11. Där bemöter man en kommunmedborgare på ett mycket svävande, för att inte säga vilseledande sätt.

Bakgrunden är att kommunens energibolag blöder och i hast under året 2012 måste befrias från lån till den nätta summan av drygt 1000 miljoner kronor. I Sveriges Kommuner och Landstings tidning Dagens samhälle använder man i nr 38/2012 följande analys.

”Ekonomin i kommunala Övik Energi har havererat. Bakom krisen ligger gigantiska investeringar, fördyringar, felbedömningar och stora förluster på etanoldrömmar i delägda SEKAB”.

Vad tidningen inte påpekar är att den utvecklingen är direkt kopplad till ledarskapet i kommunen. Ett ledarskap som nu till varje pris vill fjärma sig från  ansvaret.

Fullmäktige i sammanträde

Det fjärmandet söker man genom att bagatellisera utvecklingen. Att kommunmedborgarna får överta bolagets lånekostnaderna för lån på ca 1000 miljoner, viftas bort med att det inte sker någon ändring lånestocken i kommunkoncernen. God morgon kommunmedborgare, nu är ni koncernmedborgare vare sig ni vill det eller inte.

Och kostnaderna för räntorna på övertagna lån väljer man att inte låtsas om. Så tillåt undertecknad att åtminstone någotsånär ge en bild av vad det innebär.

Först förlorar kommunmedborgarna den borgensprovision som bolaget betalat, och som uppgår till 24 miljoner/år.

Sedan tillkommer räntekostnaden för de lån om tillsammans drygt 1000 miljoner som nu överflyttas från bolaget till kommunmedborgarna på olika sätt. En försiktig ränteberäkning om 3,5% på det beloppet ger då en räntekostnad om 35 miljoner.

Tillsammans med intäktsminskningen alltså ca 60 miljoner/år för att rädda kommunledningen från det totala haveriet. Nog är den kappsäcken tung att bära på toppen av alla andra spekulationskostnader.

2012.11.24

Jarl Strömbäck/SPI

Vanstyrets politik 2.

Året var 1994. Kommunen norr om skogen hade fått ett nytt energirikt kommunalråd och invånarantalet var 58.663. Nu skulle det byggas för att närma sig stora syster i norr med stort U i namnet. Den staden hade visserligen fått ett märkligt rykte av att vara ett vänsterfäste, men växt hade den gjort och hade nu 99.249 invånare.

I orten norr om skogen hade iskrigarna sedan länge en given plats som nummer ett. Till den gamla kämpeborgen strömmade folket i olika åldrar vid matcherna. Och fick sitt lystmäte av kamp och dramatik. Man spelade i den högsta divisionen, och nu hade en grupp lobbyister påbörjat en kampanj för att skapa en ny Arena, den gamla ansågs inte längre fin nog.

Visserligen visade kalkyler att man kunde ge kämpeborgen nya kläder, snygga till henne och göra henne modern för halva kostnaden av en ny arena. Men nya brudar kanske ändå smäller högre än att putsa på de gamla. Och det var ju inga småpojkar som lobbade. Allehanda medias lokala VD kunde ju med sitt inflytande i pressen påverka, och Eklövet och övriga i styrelsen nickade godkännande.  Den gamla kämpeborgens vänner skulle snart få se sig sidsteppade.

På sitt rum satt det nu inte alldeles nya kommunalrådet och skapade visioner. Med den nya arenan skulle staden växa, alltfler lockas att bli nya kommunmedborgare. Namnet skulle flyga landet runt när man i olika arrangemang blev omtalade för sin djärvhet och framåtanda.

Visserligen blev det stora offentliga kostnader och åtaganden. Minst 50 miljoner för infrastrukturen på kajen. Ett 25-årigt avtal slöts med iskrigarbolaget med utgångspunkten att iskrigarna skulle få ca 6 miljoner per år med en 2 % -IG uppräkning per år. Det innebär drygt 180 miljoner över tiden. Och topplånet på 50 miljoner som banken som gav namn åt  Arenan inte vågade ge, det ställde kommunen upp med. Man hade just stängt ett äldreboende i norr, och omvandlat ett i centrum, så pengarna fanns just då. Sammantaget betalar man på sätt och vis till iskrigarbolaget en summa väl så stor som hela byggkostnaden.

Året är 2012, det har gått några år. Den gamle lobbyisten har flytt staden och nya troll sopar Arenan. De tycker inte om sin sits. Visserligen är man totalt dominerande på orten när det gäller sponsorpengar. Visserligen har man de kommunala bidragen, bidrag som mångfalden av andra föreningar i kommunen bara kan drömma om. Men man vill kunna hålla internationell klass på sina löner till spelare, och andra i föreningen kräver sitt. Arenan är nu etablerad och inte längre en väsentlig angelägenhet för klubben.

Lobbyismen fortsätter, man får 10 miljoner för en träningshall av kommunen, ett skapligt kapitaltillskott. Man kräver amorteringsfrihet på det 50-miljoners lån kommunen ställde upp med vid bygget, vilket kostar kommunen ytterligare 10 miljoner. Räntorna är rekordlåga, men ändå?

Är processen att dumpa Arenan i kommunens knä påbörjad?

När året 2011 går mot sitt slut har kommunen med stort U i namnet 116.465 invånare, man har inga iskrigare i den högsta serien men väl ett lag fint spelande fotbollstjejer. Man har under åren ökat sin befolkning med drygt 1000 personer per år.

 I kommunen norr om skogen har befolkningen minskat till 54.930, med 220 personer per år. Arenan har blivit en belastning, en lyxkonsumtion. Den gamla kämpeborgen i ombyggt skick kanske ändå hade blivit en trognare och mer verklighetsanpassad brud. Och drömmen om att Arenan skulle bli dragplåstret för inflyttning och en växande stad är slagen i spillror. Den drömmen fordrar andra visioner.

2012.05.31

Jarl S