Sprickor i välfärden

Sverige får mycket beröm i internationella sammanhang. Vi är bra på det mesta. Låg arbetslöshet, god ekonomi, fint näringslivsklimat. Och en allmänt omhuldad humanistisk attityd till samhällets funktion i olika avseenden. Men visst finns det sprickor i det goda mönstret. Ett exempel som förtjänar att lyftas fram kommer här.

En ung kvinna och hennes man väntar barn. De bor i utkanten av en mellanstor stad i vårt land. En stad som har ett väl fungerande sjukhus sedan årtionden tillbaka, men ett sjukhus som nu landstingets ledning beslutat skall avlövas stora delar av sin verksamhet. Förlossningen har precis lagts ner, trots omfattande protester. Och trots löften om motsatsen i valet 2014. De boende i området skall nu med bil ta sig 10-15 mil till annat sjukhus, i på vintertid ofta svårframkomliga vägar.

På morgonen för några dar sedan kände kvinnan att värkarna började komma, väskan var packad och man satte sig i bilen för att köra de ca 12 milen genom skogslandskapet till anvisat sjukhus. Det snöade och var dåligt väder, värkarna tilltog och blev till krystvärkar. Mannen kopplade upp sig mot sjukhuset de var på väg till, men insåg att man inte skulle hinna fram. En ambulans skickades ut att möta dem. Mannen körde in till en ledig ficka på vägen, där han ensam fick hjälpa sin fru att föda fram en dotter i bilen medan snön yrde och i åtskilliga minusgrader.

När ambulansen kom efter ca 10 minuter, möttes de av en ung kvinna med ett barn i famnen och navelsträngen hängande mellan sitt underliv och barnet. Är det här en utveckling av välfärden, eller en avveckling?

Ledande politiker svarar när de konfronteras med den här verkligheten, att man gläds över att det gick så bra. Men kvinnan gråter över den brist på värdigt bemötande som hon upplevt.

Som tidigare landstingspolitiker i berört landsting 2002-2010, och med personkännedom om många av de ansvariga politikerna, är det svårt att inte känna avsmak och ilska över hur man spelar roulette med människors liv och säkerhet.

2017.01.01

Jarl

Fria fantasier?

Ansvarigt landstingsråd för sjukhusen i landstinget Västernorrland, har via media reagerat surt över det inlägg om landstingsvården undertecknad för en tid sedan hade också på bloggen. Av det skälet har nedanstående idag skickats till media, och nu bloggen för Er info.

Läkarkår

Jacomina Beertema kommenterar i ett inägg i ÖA den 18.3, det inlägg om landstingpolitiken undertecknad hade i ÖA den 14.3. Beertemas svar är ett gott exempel på hur man genom personangrepp av typen ”fria fantasier”, och svepande formuleringar, med maktens arrogans som medel vill avfärda och avsluta debatten. Med samma arrogans förvandlas den oro som fick såväl läkarkår som medborgare i Sollefteå ut i demonstrationer för några månader sedan uppenbarligen till ”fria fantasier”. Och med samma medel väljer hon att inte kommentera de ständiga överbeläggningar, och de problem man har med akutens verksamhet vid länssjukhuset.

Med samma synsätt sopar hon med ett kvastsvep bort de mycket viktiga frågor undertecknad tog upp i den debatt de borde höra hemma i. Frågorna om sjukvårdens byråkratisering, sjukhusens samverkan, den specialisering som sker och var och hur den sker. Samt hur man ser på de tre sjukhusens framtida struktur och ansvarsområden. Är de möjligen också fria fantasier som inte behöver belysas? Är det så professionen och allmänhet skall läsa svaret Beertema levererar?

När det gäller landstingets och sjukvårdens kostnader, så hänvisar jag gärna till landstingets hemsida, där boksluten för respektive år finns att ta del av. I historisk mening har kostnadsöverdragen alltid varit större på länssjukhuset än på de övriga 2 sjukhusen. Den fullständiga redovisningen för år 2013 finns inte på hemsidan när detta skrivs. Däremot en summarisk siffra visande ett underskott i den specialiserade vård Beertema ansvarar för, om 203,7 miljoner i förhållande till budget. Beertema får gärna tydliggöra hur den budgetavvikelsen är relaterad till sjukhusen, hon har naturligtvis den uppgiften.

2014.03.18

Jarl Strömbäck

SPI-Välfärden

070-6727669

Bokslut 2012

Nyår präglas ju av olika typer av tillbakablickar, så varför inte göra en sådan i bloggen också. Här kommer alltså några reflektioner över det gångna året ur ett politiskt perspektiv.

Olika former av handlande får konsekvenser av olika slag, Inget konstigt i det egentligen. Går man in i verksamheter för vilka man saknar kompetens och erfarenhet, då ger man sig ut på djupt vatten utan att kunna simma, bildlikt talat. När kommunledningen i kommunen norr om skogen, för ca 10 år sedan påbörjade en resa bort från de lagstadgade verksamheternas invanda trygghet, till spekulation i affärsverksamhet man inte hade kompetens för, då bäddade man för den utveckling som blivit ett avskräckande exempel på galen kommunalpolitik i hela landet.

Skeendena har under året behandlats i bloggserien med titeln Vanstyrets politik. Långt mycket mer finns naturligtvis att skriva i så stora processer, men som en allmän beskrivning gäller den gott. Kostnaden för den spekulationen kan i dagsläget summeras som ca 2000 miljoner kronor, av vilka nu 1000 miljoner under året har tillförts energibolaget för att undvika konkurs.

Ett annat skeende som pågår, men då i det tysta är den utveckling där alltfler människor, inte minst äldre, fråntas sina medborgerliga rättigheter till egendom, rätt och/eller person på ett sätt som inte borde höra hemma i ett demokratiskt samhälle. Den verksamheten ökar kraftigt i landet, och nästan dubbelt så snabbt i kommunen norr om skogen, som vad avser rikssnittet. Med hjälp av sekretess i olika avseenden, har den utvecklingen tillåtits fortgå och växa. För den som önskar insyn kommer i allmänhet svaret att vi diskuterar inte enskilda fall. Dörren till demokratisk öppenhet på området är stängd. Sekretessen blir långt mer ett skydd från insyn för myndigheten, än ett skydd för individen. Bloggserien med titeln Makten och bulvanerna har syftat till att åskådliggöra de skeendena, och bevakningen kommer att fortsätta.

Landstinget i länet vid höga kusten fick i valet 2010 för första gången på årtionden en borgerlig ledning. Många var vi säkert som såg fram emot en nystart med nya synsätt och mindre av återkommande kriser. Dessvärre ser det efter 2 år nu ut som att allt upprepar sig. En krisande ekonomi, revisorskritik för mörkande av Lex-Maria anmälningar. En kollektivtrafik som inte fungerar och brister i patientsäkerhet är några exempel på saker som borde blivit bättre. De frågorna har under året avhandlats i bloggserien med titeln Landsting i gungning. Också här kommer bevakningen att fortsätta.

Det opportunistiska och dåliga ledarskapet ställer sig gärna främst i ledet när det gäller beslut som kan beskrivas i rosenrött skimmer, men gömmer sig bakom andra när det rosenröda visar sig vara ett nattsvart mörker.

 För närvarande har undertecknad 2 kommunala ärenden för prövning i förvaltningsrätten respektive kammarrätten,  jag vill inte trötta läsarna mer nu. Däremot önskar jag Er mina läsare, alla medborgare i länet, i landet och den stora vida världen ett Gott Nytt År 2013.

2012.12.30

Jarl Strömbäck

Landsting i gungning 5.

Söndagens konsert med LOA Falkman var en vila för själen. Just det som två fullsatta föreställningar sökte av applåderna att döma. Han var naturligtvis inte ensam, musiker och kör matchade det goda framförandet på alla sätt. Oboisten Wedman hanterade sitt instrument mästerligt.

Men nu tillbaka till vardagen och en ytterligare titt på sjukvården. Tidskriften Dagens Samhälle, ägnar i sitt senaste nummer (42/2012) sjukvården sitt ledande tema, under rubriken ”Den farliga sjukvården”.

 Jag tar mig nu friheten att ge några ytterligare siffror och synpunkter på sjukvården, eller skall vi tvingas kalla det den ”sjuka vården”? För hur skall man kunna känna fullt förtroende för en verksamhet som beskrivs bland annat på följande sätt enligt Dagens Samhälles granskning.

Ø 541 vårdchefer anser att dålig kommunikation gör sjukvården farlig.

Ø En av sex patienter skadas i sjukvården.

Ø Nästan 8/10 vårdcheferna  säger att felaktig läkemedelsbehandling är den största risken för patienter.

Ø Vårdrelaterade infektioner drabbar flest, visar granskning.

Man skriver bland annat följande:

”Cheferna har i enkäten graderat vilka typer av skador och felbehandlingar de ser att patienterna oftast drabbas av. I topp hamnar då felaktig läkemedelsbehandling, följt av vårdrelaterade infektioner. På tredje plats placerar de felaktiga diagnoser och misstag vid operationer. 

Sedan mitten av 2000-talet, då Socialstyrelsen publicerade uppseendeväckande siffror över antalet vårdskador har intresset för patientsäkerhetsfrågor ökat markant. Över 100 000 skador och 3 000 dödsfall per år var inget vackert facit för vården.

Länge betraktades vårdskador som oundvikliga komplikationer i en farofylld och komplex verksamhet. Men ambulanssjukvårdschefen Poul Kongstad fortsätter att jämföra med andra branscher och anser att det bör betraktas som ett ”tillverkningsfel” om en patient får en infektion efter en operation.”

Den som känner för att efter den här bilden av svensk sjukvård ytterligare fördjupa sig i bilden, är en väg att Googla på ordet ”vårdskador”. Där finns många synpunkter att hämta.

De debatter om detta som borde följa, bör ställa frågan om hur det är möjligt att vi i vårt land har sådana problem som vi har med köer, väntetider och kvalitet i vården, trots att vi är ett av världens läkartätaste länder sett i relation till antalet medborgare? Ca 10% av vårt lands BNP går till vården, med det tillhör vi topparna i världsstatistiken. 

En annan och konsekvent fråga, är den om hur de ekonomiska resurser som strömmar till vården används? Borde vi se mer på hur man organiserat vården i andra utvecklade länder, och anpassa våra synsätt därefter? Eller är vi så enastående felfria, att den typen av jämförelser saknar betydelse?

2012.12.02

Jarl Strömbäck/SPI

Landsting i gungning 3.

Det är hösten 2011. På podiet i Skönbergs Folkets hus sitter de tre främsta företrädarna för Landstinget vid Höga kusten. Den ansvarige politikern för sjukhusen Beertema, för övrigt också läkare med stark förankring i sin yrkeskår. Där finns Primärvårdens ledande politiker Wiksten, som efter valet fått rollen att leda primärvården. Frånsett den politiska rollen har hon sin bakgrund på andra områden, vilket knappast är någon nackdel. Slutligen också sjukvårdsdirektören, den flygande Anders L Johansson, veckopendlande till o från länet till en lönekostnad om 140 000 sek/månad plus traktamenten, biljetter och boende. Men andra ord en lönekostnad som kan jämföras med statsministerns.

Nog om det, salongen är full av personer som vill följa vad som skall hända med det sargade landstinget, nu när det fått ny politisk ledning. De inledande samtalen handlar också om möjligheterna att få lönsamhet i verksamheten. Ny organisation skall sjösättas, en starkt centraliserad sådan. En central ledningsgrupp skall verka för att resurserna används optimalt, och kan bryta ner de revirtänkande som är monopolets gissel.

När så undertecknad lyfter frågan om de trösklar man byggt in i systemet, hettar det till på podiet. Möjligen är frågan känslig, men inte desto mindre, mycket viktig. Vad menas då med trösklar?

Länssjukhuset i Sundsvall

När länsmedborgaren blir krasslig skall vederbörande om han vill följa regelboken i första hand ringa sjukvårdsrådgivningen. I andra hand kontakta sin vårdcentral om den är öppen. Beroende på svaren på de samtalen kan remiss ges för sjukvård. Endast i nödfall skall akuten användas, så är det tänkt.

Med de stegen blir tillgängligheten vad den blir. Parad med en spariver så skapas distans till de vårdsökande i många fall, i värsta fall med fatalt resultat. En 40-årig man från Timrå bollades runt i systemet vintern 2011 innan han med brustet bråck på halspulsådern avled i sin bil på väg in till akuten. En akut som ett par dar tidigare avvisat honom. Sommaren 2012 avled en 50-årig kvinna sedan hon legat 7 timmar på akuten på länssjukhuset med blodförgiftning, utan att få adekvat vård. 

Vi skriver nu hösten 2012 och landstingens öppna jämförelser har kommit, där visar sig förtroendet för sjukvården bland befolkning vara sämre än för andra landsting. Striden om makten och de metoder den förts med har sitt givna pris. Sjukvården är i lika stor, kanske även större kris nu än vid Valet 2010. Och hänvisningarna till den nya organisationen mantrat man använder för att sprida hopp.

Mer om det i nästa blogg.

2012.11.27

Jarl Strömbäck

Landsting i gungning 2.

Landstingens problem, också det vid högakusten, handlar om dess styrning. Att styra monopolföretag, vilket i stort sett gäller för landstinget, är i viss mån svårare än att styra konkurrensutsatta företag.

När SAS krisar på grund av tuff yttre konkurrens, tvingas alla inse verkligheten och förhålla sig till den. När landstingets pengar inte räcker för dess uppdrag att ge vård, står alternativen mellan att tillskuta mer pengar eller göra effektiviseringar i vårdens organisation. Och i monopolföretag byggs i allmänhet starka inre strukturer, några kallar det revir, andra stuprör. Ledande personer vakar över sitt inflytande på gott och ont.

Så när 2008 års sparpaket kom på sjukvården i länet, ett besparingskrav som låg på ca 6% av landstingets budget, väckte det både oro och ilska. Nu, drygt 3 år efter att omställningsarbetet påbörjades, börjar facit komma. I mitten av november kunde vi i länets tidningar läsa ett debattinlägg av omställningsarbetets argaste kritiker, numera sjukvårdsnämndens ordförande Beertema, med bland annat följande innehåll:

Årets nationella patientenkät är uppmuntrande läsning, särskilt vid jämförelse med resultaten från förra enkäten 2010. Inte på någon punkt har betygen för den somatiska vården i länet försämrats. Detta trots att vårdområdet under de sista tre åren minskat sin personal med 650 årsarbetare. Länssjukhuset i Sundsvall har gått från en jumboplats i landet till en plats över rikssnittet. Sollefteå är bäst i länet med avseende på information och flest patienter rekommenderar sjukhuset. Den somatiska slutenvården i Örnsköldsvik är bäst av de tre sjukhusen vad avser bemötande, delaktighet och förtroende. I samtliga fall över rikssnittet.

Så vad lär vi av det förhållandet att de besparingar som betecknades som katastrofala, i synnerhet från länssjukhuset sida, tycks ha varit nyttiga ur ett patientperspektiv? Nog är det anmärkningsvärt att omställningsarbetets argaste kritiker nu lyfter fram det positiva resultat det fått som resultat. Och när blir det dags att omvärdera den tjänsteman Beertema gick till val på att kritisera, som tvingades avgå och som nu och ett par år till kostar landstinget 140.000 kr/månaden.

  Var ligger gränserna för den politiska egennyttan? Om patientnyttan skall användas som måttstock, kan det vara så att de omställningar som gjorts, och de som kommer att krävas under kommande år, bör bemötas med större öppenhet för olika möjligheter?

Mer om det i kommande inlägg.

Jarl Strömbäck

Ledamot av landstingsfullmäktige 2002-2010

 

Utveckling som avveckling

Sollefteå sjukhus, nedläggningshotat?

 Västernorrland är ett län som i sitt landsting under många år haft stora problem med både kvalitet och ekonomi inom främst den slutna vården / sjukhusen. Den förra majoriteten S+V fick grav kritik för sitt ledarskap och blev i valet 2010 ersatt av en brokig ny 6-parti majoritet. Nu skulle det bli ordning och reda i boet var det tänkt?


 Nu 1,5 år senare rapporterar media om stora kvalitetsbrister på i första hand länssjukhuset i Sundsvall, felaktigt gjorda operationer, högre risk för sjukhusrelaterade infektioner än i andra länssjukhus och förlossningsskador orsakade av brister hos ansvariga läkare. Och landstingets ekonomi som skulle återställas, prognosticerar också för år 2012,  en minuspost om 140 miljoner Sek.

 Boten borde kan man tycka ligga i att belöna goda prestationer med mer ansvar, analogt flytta verksamheter som inte fungerar väl till de sjukhus som presterar bättre. Men så tänker man inte i Västernorrlands län, där handlar det om att störst är bäst av allt att döma. Tanken att sjukhusens resurser skall samordnas är i och sig inte fel. Men samordning måste inte innebära att de mindre länsdels sjukhusen avlövas än mer av kompetens och resurser. Att avstånden till god sjukvård blir allt längre för en stor del av befolkningen.

 Nyaste nytt är nu att Ångermanland skall bli utan förlossningsvård under 3 av årets månader. Om det förslaget går igenom, kommer det snart att omfatta årets alla månader, varför skulle man stanna vid just 3 månader? Och med de ekonomiska stängsel man nu söker bygga för att slippa sända patienter till vård utanför länet, kan vi se fram emot en utveckling där avstånden till sjukvård kommer att bli allt längre för allt fler. En utveckling som för stora delar av länet kommer att upplevas som en avveckling.

 Det är lätt att förstå den längtan till en annan regiontillhörighet, och därmed ett närmare samarbete med Umeå Universitetssjukhus som de boende i norra länsdelen känner, och visst är det trist att den möjligheten motarbetas från den södra länsdelen.

 2012.03.12
Jarl Strömbäck
Landstingspolitiker 2002-2010
Relingsvägen 22
891 78 bonässund
070 6727669



 

Rätt tänkt

Trettondagshelg och skidspåren är perfekta i Västernorrland. Det blev en fin skidtur med 7-årigt barnbarn, med hennes av morfar nyinköpta och nyvallade skidor. Och hon var såå stolt över att hon klarade backarna utan att ramla.

För drygt 1 år sedan fick landstinget i V-Norrland efter årtionden av s-majoritet en ny borgerlig ledning. Förhoppningarna på att få se en ny politik var stora. En vändning bort från landstingets återkommande och kritiserade kriser, till en nystart präglad av mer glädje och tillförsikt. Bättre ekonomi och ett klimat som får personal att stanna, och patienter att känna trygghet när man söker vård.

Än återstår mycket när det gäller specialistvården, innan man kan tala om en verklig vändning. En vändning som ger länets alla medborgare en likvärdig vård oberoende av var man bor. Centralisterna som gärna utarmar vården i länet i stort, för att satsa ytterligare på länets storsjukhus längst ner i söder, möter motstånd av de som vill se en decentraliserad specialistvård med god tillgänglighet också i andra delar av länet.

När det gäller primärvården har det skett förändringar. Att förvandla primärvårdscentraler till hälsocentraler är i och för sig semantik så länge man inte fyller orden med innehåll. Det pressmeddelande som kom den 4.1.2012 tyder på att man verkligen vill gå vidare på det förebyggande hälsoarbetets väg, och det är rätt tänkt.

Länets medborgare lever farligt, eller osunt om man så vill. Övervikten och sjukligheten i länet är långt över rikssnittet vilket också påverkar sjukdomsbild och dödlighet. Därför går man från primärvårdens sida ut med en 10-årig kampanj under mottot ”Länge leve Västernorrland”.
I det innefattas gratis hälsoundersökningar, hälsosamtal, satsningar på motion med hjälp av bland annat ”fysisk aktivitet på recept” (FAR).

Det är dags att för en gångs skull ge de ansvariga för omtänkandet en klapp på axeln, ni har hittat en dörr till ett bättre liv för länsmedborgarna. Se nu till att den dörren också hålls öppen, och att soffsittandet, ölandet och annat eländesskapande får en konkurrens i bland annat fina skidspår i vårt vackra vinterlandskap.

2012.01.06
Jarl Strömbäck

Mönstret går igen i LVN

Så var det dags igen i landstinget i Västernorrland. Det ena krispaketet har inte hunnit verka innan nästa knackar på. Nu är det ”nye” landstingsdirektören som tagit fram kvasten, och det han föreslår skall sopas bort är de aktiviteter inom landstingets ram som inte anses tillhöra kärnverksamheterna. Främst då skolor och kulturaktiviteter. Inget ont i det, kan man finna nya huvudmän för de områdena, så visst vore det bra. Men det löser på inga sätt landstingets problem.

Fullmäktige i sammanträde

Den besparing man nu ser framförs sig om ca 500 miljoner kan nämligen inte täckas med de ca 200 millioner, (ca 3% av landstingets budget,) landstinget betalar in i regional utvecklings budget. Svaren på landstingets återkommande problem ryms inom sjukvården, dess organisation och kostnader. Det är också där underskotten under alla år varit problemet.

I de olika utredningar som gjorts har också funnits vägledning för att förbättra flöden och ekonomi. Ett exempel är den operationsutredning som presenterades för några år sedan, och som visade att vi hade dubbelt så många operationssalar sammanlagt på våra sjukhus, än som borde vara fallet med ett effektivt utnyttjande. Och att följaktligen utnyttjandegraden var mycket låg. Vidare framkom att schemaläggningen inom på området inte fungerade på ett optimalt sätt, det fanns ingen övergripande styrning vilket innebar att operationer ibland inställdes pga brist på personal nödvändig i arbetet.

Den typen av utredningar har tyvärr tendensen att hamna i frysboxen tämligen snabbt, de är inte önskade av professionen, och drunknar i käbblet mellan mellan politiker som borde stå över särintressen, men väljer att se sin roll som företrädare för ett visst sjukhus. Striden förblindar, den leder bort från en konstruktiv lösning. De politiker som väljer att ständigt angripa andra sjukhus än det ”egna”, permanentar problemen istället för att lösa dem.

2011.11.03
Jarl Strömbäck/SPI