Epilog HögaKusten

Det är en stilla morgon när jag vi 8-tiden lossar förtöjningarna. Det är dags för årets andra seglingstur denna majmorgon. På vägen ut ur skärgården speglar sig landskapet i vattnet, vackert och fridfullt.  Det är något nästan pastoralt över bilden.

När jag passerat udden där blåsten börjar nästan jämt, nötbolandet så kommer också vinden. Dags att hissa segel och låta motorn vila. Det blir en fin kryss i god fart ut mot ön. Den ö som fick några tidningsskribenter för något år sedan att utse ön till landets finaste skärgårdsö.

Vid gästbryggan som sommartid är full av båtar och aktivitet, är det nu helt stilla. Jag blir ensam båt de timmar jag väljer att stanna kvar. Också i stugorna är det tyst, enstaka vimplar vinkar välkomnande från flaggstängerna. Solen har kommit fram och promenaden går via Storvikens klapperfält, över de kända stigarna till Björnviken.

Björnviken, ett speciellt namn för en av Norrlands allra finaste sandstränder. Med sina dyner och sitt fina täcke lockar stranden mängder med gäster under fina sommardagar. Från dynryggen ser jag ut över stranden, inte ett spår av människor syns, kanske är jag vårens och årets förste besökare?

Tillbaka via stigen till båten och den lättlunch på soppa och medhavda smörgåsar som väntar. Radion får mala på med sina lättsmälta pratprogram och musik, medan minnen och tankar ges utrymme. 30 år med segling på höga kusten närmar sig sitt slut, innan sommaren är mogen blir det nya destinationer att besöka.

Vinden har tilltagit som vanligt är när solen värmt upp luften över land. Det blir en frisk hemsegling i akterliga vindar över fjärdarna. Loggen visar stundtals över 8 knop, och då är stora krafter i rörelse. Det gäller att vara vaksam i hanteringen, vid 90-graders svängen vid nötbolandet får det bli en rundsväng, att gippa storseglet i den friska vinden är inte att tänka på.

Epilog höga kusten närmar sig nu snabbt. Ingen dramatik i det, livet har sina växlingar. Roligt att få besöka favoritön och göra en nostalgisk visit. Störd av ingen och inget, endast i minnens tecken.

20.05.2015

Jarl

Värna om HögaKusten

Det har krävts många ansträngningar att bygga varumärket Höga Kusten. Men nu sitter det där alltmer. De senaste åren har turismen ökat, även när den sviktat i andra delar av landet. Det besökarna finner är ett mycket vackert kust landskap. Till dels med unika värden i sina kullar, berg och djupa dalar. De som kommer till området gör det i allt högre grad också från andra länder än vårt eget.

Det handlar om landområdet, men inte bara det. Det handlar lika mycket om skärgården, om vattnen och öarna. Världsnaturarvet har blivit World Heritage, internationellt erkänt. Det måste bevaras, men nu hotas det mer än någon gång tidigare.

Baggviken på Mjältön

Det är nedsmutsning i enorm skala det handlar om. Den syns inte omedelbart, den är smygande, men när den väl är etablerad, mycket svår att sanera. Erfarenheterna från andra orter där farsoten dragit fram är entydiga. Det handlar om storskalig miljöförstöring.

Verksamheten placeras gärna i skyddade havsvikar där cirkulationen i vattnen är dålig. På höga Kusten har vi inget tidvatten. Vi har inte de enormt djupa fjordar som man har i andra länder där verksamheten bedrivs. Erfarenheten finns redan i den anläggning som ligger i Köpmanholmen, och som fått närboende och fiskeintresserade att både rasa och förtvivla. Hur är det möjligt att vi i ett område som skall skyddas från skadlig exploatering, tillåter de storskaliga fiskeodlingar som nu planeras. Var finns de miljöansvariga myndigheterna? Och var finns turistnäringens företrädare?

Visst kan man hävda att fiskeodlingarna ger en del arbetstillfällen, men de är få. Erfarenheterna från tidigare visar att ägarna till anläggningarna i hög grad använder sig av inhyrd arbetskraft från lågkostnadsländer. Ägandet av anläggningarna ligger också i huvudsak utanför höga kusten-området. Så vad väljer vi?

Skall en storskalig exploatering av höga kusten området för fiskodling, få förstöra de värden som varumärket Höga Kusten står för? Beslut måste fattas och i det ligger att väga det onda med det goda. Vad vill vi värna, en växande turist-och upplevelse industri som ger liv och goda arbetsplatser åt kustlandskapet Höga Kusten? Eller en storskalig exploatering i området av en av vår tids allra smutsigaste verksamheter?

2012.11.16

Jarl Strömbäck/SPI