Under falsk flagg

Valrörelserna i allmänhet förväntas av väljarna ge information om vad partierna vill med politiken de kommande åren. Det är utifrån de uppgifterna väljarna beslutar vem man vill stödja. Så också i valet 2014.

I länet mitt i Sverige, det som också kallas Västernorrland har man sjukvården i landstingets regi, alltså styrd av politiskt valda personer. Där finns också sedan gammalt en inre strid mellan nord och syd i länet, vilken verkar som salt i såren när det kommer till kritiska frågor.

Länet är ett utflyttningslän, går man tillbaka till 1960-talet så har länet mist ca 50 000 invånare. Också vår tid haltar befolkningssiffrorna, låt vara nu uppblåsta med de som kommer av den utländska inflyttningen. Utifrån den verkligheten skall också sjukvården skötas med de krav som finns i lag och föreskrifter för patientsäkerhet, likhet i tillgänglighet och omfattning.

Landstingsfullmäktige

Länet har efter en traumatisk avveckling under 90-talet av sjukhuset i Härnösand nu tre sjukhus. Länssjukhuset i Sundsvall, och de två mindre sjukhusen i Sollefteå och Örnsköldsvik. En huvudfråga i valrörelsen 2014 var också partiernas inställning till den fördelningen, och samtliga av de traditionella partierna lovade också att alla tre sjukhusen skulle få bli kvar med sina verksamheter.

Ett år har gått och den nya majoriteten med S-märkt ledarskap går nu ut med budskapet att de mindre sjukhusen i Örnsköldsvik och Sollefteå skall bantas väsentligt. Istället skall ett helt nytt operationscentrum lokaliseras till Sundsvall, till en kostnad av ca 400 miljoner, troligen med normala överdrag långt mer. Priset för den förändringen skall de mindre sjukhusen bära genom smärtsamma nerdragningar på många områden. Och med de geografiska förutsättningar som råder i det långa norrlandslänet, innebär det timslånga resor för den som skall ta sig till vård i Sundsvall, i länets sydspets.

Nu vrider ledande politiker sina händer i påstådd vånda över sina egna beslut. Samtidigt berömmer sig den till och från länet veckopendlande och i Stockholm boende sjukvårdsdirektören över att man nu äntligen genomför det man planerat de senaste 3 åren. Den centralisering som skett i styrningen av landstinget har naturligt nog varit del av processen med att toppstyra verksamheten.

Man får de politiker och den ledning man förtjänar heter det. Så också i länet mitt i Sverige. Och resultatet av det kommer att bli en ny stark våg av utflyttning från i vart fall den norra länsdelen.

Om det var och är del av kalkylen, då är besluten förståeliga, men kvar står att de ledande politikerna i valet 2014 medvetet agerade under falsk flagg. Så liten var den trovärdigheten.

2015.09.26

Jarl S

Landstingspolitiker 2002-2010

Revisionen som försvann

Revisorerna är viktiga. Under 8 år i landstingets fullmäktige kunde jag många gånger med stor tillfredsställelse ta del av den kritik mot ledningen som levererades av dess revisorer. Så borde de också vara i kommunen norr om skogen, men så är det inte.

Där tycks en kollektiv skräck för att avvika från den lokala ledningens synsätt vara revisionens ledstjärna. Hur skall man annars tolka det anförande Kommunens revisorer levererade vid KF möte den 29.10. Ett möte som omfattade dels det andra tertialets ekonomirapport, samt det ekonomiska läget för kommande år. Där levererade revisorn ett synnerligen snällt papper till den politiska ledningen, alltmedan Svensk kommunrating med anledning av den dramatiska ökningen av kommunens skuldbörda nu gett kommunen betyget D, sämsta tänkbara betyg. Och kommunen är nu placerad på plats 287 av 290 kommuner när det gäller skuldsättningen per invånare. Efter de  ytterligare 725 miljoner till Övik  Energi som skall beslutas i novembers fullmäktige, kanske vi rent av är landets mest skuldsatta medborgare i kommunen.

Naturligtvis får det konsekvenser på verksamheterna, när sparbetingen skall hålla de kommunala bolagen under armarna. Med anledning av detta bidrar jag gärna med följande synpunkter, för övrigt framförda vid oktober månads fullmäktigemöte:

Jag noterar att om inte återbetalningen av AFA-pengarna kommit, kommunens kostnader skulle varit 100 % av skatteunderlaget och statsbidragen. Med andra ord ett 0-resultat.

När det gäller AFA-pengarna noterar jag att socialdemokratiska ledamöter i kommuner där partiet är i opposition, framför synpunkten att pengarna tillhör löntagarna genom avstått löneutrymme, och att de därför skall användas för att ge de anställda bättre förutsättningar i sitt arbete.

Delar kommunledningen den uppfattningen, och kommer i så fall de 57 miljonerna att tillföras förvaltningarna som tillskott på årets budget? Hur har i annat fall kommunledningen tänkt sig att använda pengarna?

Av den ekonomiska dokumentationen framgår att man där inte har medtagit de kapitaltillskott som av allt att döma kommer att upplånas för bolagens räkning under hösten. Av det följer också att den beräkning som redovisas av det ekonomiska läget framöver, inte kommer att stämma.

I vart fall gäller att den lärdom som de senaste årens utveckling av kommunens samlade ekonomi borde ge, är vikten av att i den kommunala ekonomin hålla sig till det som är kommunens kärnverksamheter. Det måste rimligen vara djupt frustrerande för de anställda i kommunens olika verksamheter att uppleva att pengar alltid finns tillgängliga för aktiviteter utanför kärnverksamheterna, alltmedan tvångströjan dras allt hårdare om de lagstadgade delarna.

I det sammanhanget vill jag ge de anställda inom kommunens verksamheter en hyllning för deras uppoffrande arbete.

Det är inte de anställdas i Övik Energi fel att man nu brottas med stora problem. Ansvaret för det ligger i den här KF-salen hos dess ledamöter. Det är här det ledande besluten fattats.

Det är inte de anställdas i skolor och fritids fel när man våndas under bördan av stora klasser och barngrupper. Ansvaret för det ligger i den här kf-salen och hos dess ledamöter.

Och det är inte de anställdas inom omsorgen fel när de under vånda tvingas lämna gamla på boenden och i hemtjänst utan tid att föra det läkande samtal de så väl behöver. Ansvaret för det ligger i den här KF-salen och hos dess ledamöter.

Det är vi som genom våra prioriteringar lägger ribban, eller om man så vill piskan över verksamheterna.

I SPI-s värld är det inom kommunens lagstadgade verksamheter insatser behöver göras, inte i fler ishockeytempel.

Vi ser fram emot att få se utveckling istället för en ständig inbromsning i de lagstadgade verksamheterna. I det ligger nyckeln till en framgångsrik utveckling av vår kommun.

2012.10.27

Jarl Strömbäck/SPI